<anforande>
<dok_hangar_id>2348511</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0991</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:91 Onsdagen den 4 april</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>91</dok_nummer>
<dok_datum>2001-04-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Unga lagöverträdare </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>8A8656C2-27CE-4CEF-BFB6-D6D675FB038D</anforande_id>
<anforande_nummer>206</anforande_nummer>
<talare>JOHAN PEHRSON (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Ingemar Vänerlöv har väldigt goda
intentioner, och jag ifrågasätter inte dem. Han vill
väldigt väl.
Om vi ska prata om de män och kvinnor som har
förlorat sina barn genom överdoser kan man ju vid ett
längre samtal med dem ganska snabbt komma fram
till att deras första krav, önskemål och diskussioner
om dessa personliga tragedier inte handlar om att
punkten 1 är drogtest, punkten 2 är drogtest och
punkten 3 är drogtest, och sedan kommer något för-
slag om vad de skulle vilja ha haft för hjälp och stöd
innan.
Det är fråga om vad som har brustit i den sociala
omsorgen dels för familjen internt, dels vad gäller
stöd från skola och socialtjänst osv.
Jag är ganska säker på att dessa människor i första
hand lyfter fram andra saker som skulle ha kunnat
förhindra detta. Drogtest är inte någon sorts quick fix
på detta område.
</anforandetext>
<intressent_id>0224712677012</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>167735</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0991/#anf206</protokoll_url_www>
</anforande>
