2348511 GO0991 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:91 Onsdagen den 4 april 2000/01 91 2001-04-04 00:00:00 Unga lagöverträdare C50832DA-3023-4693-B307-EF8A3B566396 197 GUNNEL WALLIN (c) c Fru talman! Ungdomar och deras brottslighet har flitigt debatterats under senare tid. Förra veckan hade justitieutskottet sin hearing om hur det fungerar med ungdomar som döms till vård inom socialtjänsten. Det var en bra uppföljning. Vi borde ha tätare upp- följningar på olika områden. Det gäller för oss leda- möter att få en bild av hur de beslut som vi fattar fungerar i verkligheten. Det visades på brister. Det var brister vad gäller vårdplanerna och det fanns behov av metodutveckling. I samarbetet mellan socialtjänst, åklagare och domstol fanns det på många håll stora brister. Det fanns också behov av uppföljning, av att stämma av och se vad det är som inte fungerar och av att göra saker och ting bättre. Vi borde alltså bli bättre på det området. Brister kan ju rättas till. Ytterligare samver- kan på olika sätt för att få en ökad förståelse tror jag leder en bra bit på vägen. Det tycker jag framkom tydligt på nämnda hearing. Det behövs också mer tid, mer kraft och mer kompetens. Även detta tycker jag kunde tydligt utlä- sas. Att se möjligheter handlar det också om - allt för medborgarnas, ungdomarnas, bästa. Man ska inte bara se hindren. Jag tycker att det är bra att frågan om ungdoms- brottslighet lyfts upp. Det visar att vi tar frågan på allvar och att vi bryr oss och känner oss oroade inför rådande situation. Vi kan läsa statistik och även rap- porter - flera har presenterats här - men det är också viktigt att vi politiker lyssnar - att vi ser och hör vad som händer ute i verkligheten. Det behövs ett fast och konsekvent agerande när det gäller unga lagöverträdare. Ungdomar ropar efter detta. De talar om att de finns och tydliggör detta genom att göra saker som de egentligen inte menar ända tills de blir hörda. Jag tycker inte att det är ett konsekvent agerande när ungdomar som är dömda till sluten ungdomsvård får vänta i nästan ett år. Det fick vi nämligen höra vid utskottets besök i Sollentuna. Nästan ett år hade gått efter det att dom om sluten ungdomsvård fallit men den här personen hade fortfa- rande inte fått en plats. Vilka signaler sänder vi ut med detta? Det är inte ett konsekvent agerande! Där måste vi bli mycket bättre. Det behövs fler platser så att de som lagförs kan tas om hand. Man kan fråga sig varför ungdomar tar till narko- tika. Det är viktigt att penetrera handlandet. I min hembygd, i Båstad, finns det en skola som har arbetat med attityder och respekt. Utifrån samtal som jag har haft med elevrepresentanter kan man lyssna av vad som behövs. Många har dåligt självförtroende. Ungdomars självförtroende behöver alltså stärkas. Det behövs också många goda förebilder. Där har vi vuxna ett stort och tungt ansvar. Man vill ha familjekänsla och ha familjen, kompi- sar eller någon annan utomstående att utbyta förtro- ende med. Man vill kunna prata av sig och få svar på många av de frågor som man har. Att bry sig är en viktig egenskap hos föräldrar och vuxna. Det är också viktigt för den unge att sätta upp mål för vad man vill med sitt liv och att ha ett mål att sträva efter. Det behövs fler vuxna i skolan - skolpräst, skol- värdinna, kurator, ja, över huvud taget vuxna - som man kan prata med. Man kan inte prata med föräld- rarna om allting. Därför är det viktigt att det finns vuxna som är tillgängliga. Det är raka och tydliga budskap som ungdomarna önskar. De säger: Det krävs i dag otroligt mycket av oss ungdomar. Vi hinner nästan inte med att vara ungdom. Man behöver tid för sig själv, för att prata och reflektera. Det här med att prata är något som vi gör alldeles för lite. En annan sak som kom upp är att föräldrar inte har någon koll på sina barns liv. Vad de gör och var de är som tonåringar bör ju föräldrarna veta. Föräldrar är alltså nummer ett, liksom att de tar sitt föräldraansvar och, framför allt, att de bryr sig. Klarar man inte av det som förälder måste vi se till att det finns ett stöd. Vi har många gånger pratat om hur viktigt det är att sätta gränser - gränser som ska följas. Därför är det lite synd att vi inte kan fortsätta med medlings- projektet och med familjegruppskonferensen när man nu kommit i gång. Där har man nämligen byggt upp en kompetens. Dessutom har man fått flyt i verksam- heten. Det gäller att ta vara på detta. Det tar ju lite tid att hitta rätt person vad gäller de här medlarna. Just arbetssättet med medling och familjegrupp- skonferenser är att sätta gränser och att lära ungdo- marna att förstå värderingar. Det gäller att kunna förstå hur de som blivit utsatta för ett brott känner och upplever. Har man inte fått lära sig det tidigare finns här i alla fall ett tillfälle när det gäller att förstå värde- ringar. Tillkännagivandet angående särskilda häktesplat- ser för unga tycker jag är ett stort lyft. Vi behöver detta och det är därför glädjande att vi kom till det resultatet i utskottet. Ingemar Vänerlöv ställde här i talarstolen en di- rekt fråga om drogtest men jag tror att det behövs annat än drogtest. Jag tror nämligen att det behövs andra funderingar och att vi måste lyfta upp famil- jeansvaret, liksom detta med att vi vuxna är goda förebilder. Jag har funderat mycket på detta. Man kan titta närmare exempelvis på drogtest som utförs på våra anstalter. Vad har detta lett till? Har det lett till en minskad användning av narkotika? Tyvärr är det inte så. Jag tror att vi måste gå andra vägar för att möta detta och för att särskilt penetrera frågan om varför ungdomar använder narkotika. Fru talman! Avslutningsvis nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation nr 1. 0525611880106 N 2010-01-01 00:00:00 167726 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0991/#anf197