2348511 GO0991 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:91 Onsdagen den 4 april 2000/01 91 2001-04-04 00:00:00 Yrkestrafik m.m. DDA32C3A-A74D-4F2C-92F6-1001E3119D3B 180 ELVER JONSSON (fp) fp Fru talman! Det behövs ett helt batteri av åtgärder för att trygga den svenska yrkestrafiken. Dagens situation är ohållbar, inte minst för åkerinäringen, genom höga skatter och drivmedelspriser. Utländska åkare med gynnsammare skatteregler är inne och konkurrerar på den svenska marknaden med lastbilar som spyr ut smutsig diesel och ofta framförs på ett trafikfarligt sätt. Ovanpå detta kommer det undermå- liga svenska vägnätet där inga satsningar görs trots upprepade löften från regeringen. Konsekvenserna blir avstängda vägar i tjällossningstider, avstängning- ar som kan vara i både fyra, sex och åtta veckor. Detta kan få vilken småföretagare i åkeribranschen som helst att gå i konkurs. Vi har också, fru talman, mycket tjälkänsliga vägar. Det gäller Värmland, och det gäller mitt eget hemlän Västra Götaland. Inte minst gäller det landskapet Dalsland, som i så många andra sammanhang har råkat illa ut. Den svenska åkerinäringen verkar på en både in- ternationell och svensk transportmarknad som är starkt konkurrensutsatt. De svenska företagen konkur- rerar inte enbart inom den egna näringen och med andra transportmedel utan också med utländska åkeri- företag. Många upplever att konkurrensen med dessa företag är svårast att möta, eftersom man med rätta menar att konkurrensen inte alltid sker på lika villkor. Dagens konkurrenssituation leder till att åkare, chaufförer och transportledare arbetar under pressade förhållanden. Till bilden hör också den utsatthet och fokusering i trafiken som gäller för tung lastbilstrafik. De svenska åkeriföretagen verkar i konkurrens med företag från andra länder på en alltmer öppen och gemensam marknad. De gällande cabotagereglerna har redan nämnts här, och den situationen kräver att åkerinäringen ges möjlighet att få just likvärdiga villkor. Skillnader i företagens kostnader leder till skillna- der i konkurrensvillkor, vilket i sin tur medför att företagen i ett land med hög kostnadsnivå riskerar att förlora marknadsandelar och därmed också arbetstill- fällen. För det svenska näringslivet med betydande import och export är det angeläget att ha tillgång till en konkurrenskraftig svensk åkerinäring för att klara sina transporter till och från Sverige. Det kan inte ligga i vårt lands intresse att via nationella beslut försämra den svenska åkerinäringens villkor i sådan utsträckning att vi i Sverige blir ensidigt beroende av utländska aktörer på området. De svenska åkeriföretagen har liksom den svenska rederinäringen bidragit till att distributionskostnader- na kunnat pressas. De svenska konsumenterna är också av naturliga skäl angelägna om att livsmedel och andra konsumtionsvaror som importeras inte påförs onödigt höga fraktkostnader. De nackdelar som svenska åkare har gentemot de utländska ligger således i kostnadsbilden, där de tre största kost- nadsposterna är löner, bränsle och avskrivningar. Utrikesåkerierna har tappat stora volymer till konkur- renterna från andra länder. I dag har man i stor ut- sträckning utländska chaufförer, man anlitar utländ- ska dragbilsåkerier och alltfler åkerier etablerar verk- samhet i andra länder. Utvecklingen kommer att fort- sätta om inte villkoren för de svenska åkerierna för- bättras. Skillnaderna i konkurrensförutsättningar drabbar inte bara åkerierna utan även, som jag sade, syssel- sättningen, miljön, trafiksäkerheten och samhällseko- nomin i stort. I utrikestrafiken har många arbetstill- fällen redan försvunnit. Miljön påverkas negativt genom att de utländska fordon som trafikerar Sverige inte har samma krav på sig att tanka den miljövänli- gare och dyrare miljöklass 1-diesel som tillhandahålls i Sverige. Vidare försämras trafiksäkerheten genom att utländska fordon i betydligt högre grad än svenska bryter mot trafikregler som exempelvis kör- och vilo- tider. Därtill kommer att staten förlorar skattemedel genom att fordonen tankar utomlands, att brott mot regler inte beivras samt att vägavgifterna är svåra att kontrollera. Statistik visar att utländska fordon mycket oftare än svenska bryter mot kör- och vilotidsreglerna. Samtidigt kan sanktionerna endast i undantagsfall verkställas. Vid trafikkontroller måste böter kunna drivas in på plats, alternativt att fordonet kan stoppas för vidare färd tills böterna betalats. Drivmedel är vid sidan av arbets- och kapitalkost- naden den stora kostnadsposten. Sedan 1994 har skatten på drivmedel skärpts, vilket har gett en svåra- re kostnadsbild. Enbart dieselskatten har höjts bety- dande. Och den skatteväxling som regeringen talat om har inte blivit den realitet som förutsades. Om en sådan genomförts hade ett normalt s.k. tjänsteåkeri behövt en sänkning av de sociala avgifterna med cirka tre procentenheter enbart för att motverka de ökade kostnaderna för dieselskattehöjningen. Om man fortsätter som förut leder det otvetydigt till en omfattande utflaggning av svenska åkeriföretag och en fara för att vi också får en ökad miljöbelastning. Det är de mycket höga lönebikostnaderna i Sveri- ge som är ett stort problem. Det är inte okänt för någon att ett svenskt åkeri får betala 35-40 % utöver lönen i sociala avgifter, medan ett danskt företag ligger runt 10-15 %. Från Folkpartiets sida anser vi att den här skillnaden måste minska. Det måste helt enkelt, som vi brukar säga, bli billigare för "gubben i hytten" när det gäller svensk yrkestrafik. Fru talman! Jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation nr 1. 088849148003 N 2010-01-01 00:00:00 167709 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0991/#anf180