<anforande>
<dok_hangar_id>2348511</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0991</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:91 Onsdagen den 4 april</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>91</dok_nummer>
<dok_datum>2001-04-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Yrkestrafik m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>3CB17FF0-5707-4318-816E-9B198605363A</anforande_id>
<anforande_nummer>179</anforande_nummer>
<talare>VIVIANN GERDIN (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Ledamöter! Övriga lyssnare! Jag vill
börja med att instämma i reservation 1 och 4. Jag vill
också understryka vikten av en svensk åkerinäring.
Jag anser att den är mycket angelägen för oss alla.
Den utgör ett mycket viktigt komplement till övriga
transportslag. Dit inga tåg går, dit når alltid lastbilen.
För mig som centerpartist är det också viktigt att
de ekonomiska villkoren är sådana att även små och
medelstora transportföretag kan överleva på sikt.
Seriösa företag som värnar om både kunder och an-
ställda bidrar till att höja kvaliteten inom transport-
sektorn. Den svenska åkerinäringen har historiskt haft
en väl decentraliserad struktur, och det har bidragit
till en mångfald av transporttjänster som har påverkat
prisbilden men även påverkat, så att vi har flexibla
transportlösningar.
Konkurrens är bra så länge som den sker på lik-
artade villkor. Det gynnar alla konsumenter. Men om
konkurrensen sker på osunda villkor leder det på sikt
till svartarbete, skatteflykt, försämrad miljö och för-
sämrade arbetsförhållanden som dessutom ökar
olycksrisken i trafiken.
Det är väl känt att de svenska åkerierna är utsatta
för en hård konkurrens från främst länderna inom EU.
Först var det de svenska åkerierna i utlandstrafiken,
men numera har vi också problemet inom inrikestra-
fiken.
Särskilt påtagligt har detta blivit sedan det s.k. fria
cabotaget infördes den 1 juli 1998. Efter det har den
svenska transportmarknaden öppnats för utländska
aktörer. Vi kan i dag se betydligt fler utlandsregistre-
rade lastbilar än för drygt två år sedan, utländska
transportörer som också erbjuder tjänster till 20-30 %
lägre priser.
Det som jag anser vara mest stötande inom trans-
portbranschen är att många av dessa utländska trans-
portfordon kommer hit i så undermåligt skick. En del
måste åka direkt från färjorna till verkstäder för att
göra bilarna kördugliga innan de åker ut på de svens-
ka vägarna. Även om de inte är många finns det fall
där detta har inträffat.
Det är också väl känt att de utländska chaufförer-
na tänjer på arbetstidslagarna, att antalet timmar för
vila och sömn inte har lika hög prioritet som hos oss.
Här har kontrollen på vissa platser i landet börjat
komma i gång, vilket jag tycker är glädjande. Men
det finns andra problem. Ett stort bekymmer är att de
utländska lastbilarna kör på diesel av sämre kvalitet
än den svenska.
Allt detta har vi diskuterat tidigare, så alla här vet
hur konkurrensen mellan de svenska och utländska
åkerierna sker. Nästa fråga är då: Vad gör vi åt det
här? Tyvärr tycker jag att arbetet går mycket sakta.
Fortfarande har de svenska åkerierna en mycket hög-
re totalbeskattning än konkurrenterna från angränsan-
de länder. Höga sociala avgifter och skatter medför
sammantaget att transportnäringen i Sverige är myck-
et hårdare beskattad.
För ett år sedan antogs ett handlingsprogram för
åkerinäringen. Trots att det har gått ett år har dock
regeringen ännu inte tillsatt den utredning som skulle
göra en översyn av beskattningsfrågorna. Det visar
väl också vilken prioritet den här frågan har inom
Regeringskansliet.
Statistik visar också att lönsamheten har varit sta-
digt sjunkande inom åkernäringen de senaste åren.
När lönsamheten sjunker innebär det färre nyinveste-
ringar och på sikt också sjunkande sysselsättning. För
vem eller vilka vågar satsa på nya och bättre bilar i
Sverige med dagens transportpolitik?
Stora satsningar ska göras på kontroll av fordon
under innevarande år. Ca 60 000 kontroller ska ske
enligt avtal. Man riktar också kvalitetskontroller mot
tunga fordon genom s.k. flygande inspektion av sär-
skilda bilinspektörer. Jag tycker att detta är glädjande.
Med den här metoden kan man kanske också hitta de
trafikfarliga bilarna.
Med vetskap om att de allra flesta svenska trans-
portfordon är i gott skick men att många av de utländ-
ska är i sämre skick borde naturligtvis de här kon-
trollerna också leda till att man kan stoppa de trafik-
farliga fordonen. Men hur effektiva kontrollerna är
för att nå det målet, att stoppa de utländska åkerierna,
återstår att se och ska bli intressant att följa.
Det är samhällsekonomiskt oförsvarbart att se på
när de utländska åkerierna tar marknadsandelar av de
svenska åkerierna på grund av stora brister i fordons-
säkerhet och avsaknad av miljöfrämjande åtgärder.
Vilka signaler ger det i samhället?
Två gånger tidigare har riksdagen i tillkännagi-
vanden till regeringen påtalat att det behövs ett effek-
tivt påföljdssystem för att minska och på sikt stoppa
överträdelserna från de utländska åkerierna. Men
tyvärr tycker jag att vi fortfarande befinner oss på
ruta 1.
Majoritetens inriktning vad det gäller yrkestrafi-
ken kommer att leda till att man påskyndar samman-
slagningar och fusioner. Det finns också stora möjlig-
heter att detta kommer att leda till fler utlandsägda
transportföretag. Jag tycker att det är tråkigt att vi i
Sverige inte har kommit längre i harmoniseringen av
de ekonomiska villkoren och påföljdssystemet inom
hela EU. Det är verkligen hög tid att samordna detta.
</anforandetext>
<intressent_id>019623784404</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>167708</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0991/#anf179</protokoll_url_www>
</anforande>
