2348429 GO099 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:9 Onsdagen den 11 oktober 2000/01 9 2000-10-11 00:00:00 Partiledardebatt partiledardebatt 2438D9D0-14A8-44F1-9FFC-12E19054C039 34 LENNART DALÉUS (c) c Fru talman! Det är naturligtvis så att det är om- sorgen om alla människors lika möjligheter som dri- ver oss alla i denna kammare - tron på att människor ska ges möjligheter att välja och kunna ta ansvar för sina val och för sina livsprojekt. Detta med lika möj- ligheter låter enkelt, men det förutsätter en väldig massa saker. Det förutsätter först och främst frihet att välja, att det finns alternativ, att det finns en funge- rande marknad, mångfald och rätt att utforma alter- nativ. Men lika möjligheter förutsätter också att man kan välja, alltså att man har verktygen för att kunna göra medvetna val och för att kunna känna tryggheten att kasta sig ut i någonting som kan likna det okända. Och detta förutsätter ju kunskap, social trygghet och omtanke. Frihet och trygghet är grunden just för lika möj- ligheter för alla människor. Och om man sätter upp det på detta sätt med frihet och trygghet så blir det ganska uppenbart varför den politiska vänstern och, kan man säga, den politiska högern ganska lätt förir- rar sig i diskussionen. Den ena offrar ju friheten för tryggheten, medan den andra ställer tryggheten åt sidan för att maximera friheten. Detta har vi redan sett lite av i debatten i dag. Vi kan se en regering som understödd av Vänstern och Miljöpartiet försöker återställa, skapa större offentliga åtaganden, statliga regleringar, kontroll över lands- ting och kommuner. Allt detta görs i likhetens tecken. Så finns det andra som, liksom jag, är ivriga att ifrå- gasätta detta och att öka friheten. Men några glömmer ganska lätt att det finns en bred uppslutning kring den svenska välfärden, att tryggheten är nödvändig för att man ska kunna vara fri. Det finns de som rent av vill sänka skatterna så mycket för alla i denna kammare t.ex. att det kan komma att skapa en otrygghet i sam- hället. Det som också är avgörande för att människor ska ha lika möjligheter är att de har en bra grund att stå på, att de inser att skolan är avgörande. Om elever tillåts gå ut skolan utan tillräckliga kunskaper är det något av ett livslångt handikapp. Det skapar orättvisa möjligheter till jobb och vidare studier. De förnekas i så fall de rättmätiga möjligheterna att själva ta ansvar att växa som människor. När var tionde elev förnekas dessa möjligheter, då borde skolan stå högst på dag- ordningen i den politiska debatten och återfinnas i varje anförande. Nu är det inte på det sättet. Det lovas ju förstås pengar från regeringen i form av ökade anslag. Men de förslag från regeringen som ska ge förutsättningarna för elever, lärare och föräldrar att skapa en skola där alla kan bli godkända uteblir. De förslag som flyttar makten över resurserna till skolor- na och som ger frihet men som också ställer krav och som ger varje individuell elev en individuell studie- plan uteblir i dag från regeringen. Fru talman! Sedan finns det ytterligare ett pro- blem när vi talar om lika möjligheter, nämligen att det över hela den politiska skalan i dag tycks vara som om man förenas i en ovilja att se den orättvisa som drabbar mängder av människor som råkar bo utanför de stora städerna, människor som fötts till en plats på jorden och som politikerna har glömt bort. Och det är många människor, människor som upplever att de inte alls har lika möjligheter, valfrihet eller välfärds- ökning. Det sägs ju att Sverige växer så att det kna- kar. Men det är ju faktiskt så att det på många ställen inte växer alls utan bara knakar. Det är naturligtvis viktigt att man hanterar den här frågan och faktiskt ger människor möjlighet att bo och arbeta varhelst de själva vill. Det är i själva ver- ket en djupt liggande värdering att alla människor i hela landet ska ha lika möjligheter och samma förut- sättningar att ta ansvar och att växa som människor och att det även ska gälla deras bygd. Fru talman! Detta borde egentligen vara en själv- klarhet för alla partier i denna kammare. Så är det inte alls. Det som borde vara självklart för alla har undan för undan reducerats till att bli en nischfråga för ett av riksdagens minsta partier - Centerpartiet. Detta är djupt olyckligt. Det finns en del i denna utveckling som förtjänar ett alldeles speciellt intresse, nämligen regeringens oförmåga att göra användningen av den moderna informationstekniken till något som är möjligt för alla, att göra det till en möjlighet för alla att ta del av den nya tekniken. Och det tragiska är att regeringen i och med detta missar en unik möjlighet att verkligen ta steget in i framtiden med lika möjligheter för alla. Ett ojämlikt IT-samhälle riskerar att accelerera den kantring av Sverige som vi har sett under de senaste decennierna. En sådan utveckling måste mot- verkas. Jag hörde näringsminister Björn Rosengren i samband med att IT-propositionen lades fram säga att till våren år 2002 skulle 97 % av alla människor i vårt land ha tillgång till bredband. Jag tror, fru talman, att det icke är en djärv gissning att säga att det tyvärr just på grund av regeringens oförmåga inte kommer att bli på det sättet. Det beror delvis också på brist på insikt i vad det handlar om. När näringsministern säger att han ska ge bredband till alla är det som om han när det gäller telefonin hade sagt att alla människor i landet ska få tillgång till telefon och sedan hade gett varje männi- ska ett långt snöre med en tomburk i vardera änden, en sådan där anordning som man satt och pratade i när man var liten. Men bredband är i dag något annat än det som re- geringen och framför allt näringsministern försöker åstadkomma. En av de kanske största och växande orättvisorna råder mellan dem som har tillgång till bredband och dem som inte har det. Det är för mig alldeles självklart att det måste vara ett statligt ansvar att se till att alla människor var de än bor får möjlig- het att nyttja den nya tekniken. Det är förstås därför, fru talman, som vi föreslår det som vi kallar en digital allemansrätt, den allemansrätt som gör valfriheten, de lika möjligheterna, till honnörsord. Eftersom den här frågan är så viktig och det är så oklart vad regeringen och inte minst näringsministern menar, kan det, fru talman, vara på sin plats att till slut just i denna speciella angelägenhet - som inte är någon liten struntfråga i samhällsbygget - begära besked från statsministern om det inte är dags att utforma en verklig strategi för hur informationsfrå- gorna ska kunna användas och för hur vi ska nå ut till alla människor med en utvecklad kunskap genom ett finmaskigt bredbandsnät över hela landet. Är det inte dags, statsministern, att utforma en sådan strategi och sedan naturligtvis att genomföra den? (Applåder) (forts.) Välkomsthälsning Talmannen hälsade talmannen för den ungerska nationalförsamlingen dr János Áder och hans delega- tion, som befann sig bland åhörarna i kammaren, varmt välkomna. 0200003128803 N 2010-01-01 00:00:00 157681 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO099/#anf34