<anforande>
<dok_hangar_id>2348429</dok_hangar_id>
<dok_id>GO099</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:9 Onsdagen den 11 oktober</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>9</dok_nummer>
<dok_datum>2000-10-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Partiledardebatt </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>partiledardebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>0170D57A-7304-419B-B07F-552DAAD01947</anforande_id>
<anforande_nummer>11</anforande_nummer>
<talare>BO LUNDGREN (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! I min första partiledardebatt citerade
jag just Karin Boye, därför att hon talade om det
uppbrott som ger människor tillbaka rätten att leva,
inte bara överleva på Matz Hammarströms och de
andra partiernas villkor - de som regerar Sverige
tillsammans genom budgeten. Det är det som är pro-
blemet i dag. Människor ska leva på deras villkor.
Matz Hammarström sade det själv: Om människor
känner att de inte räcker till bestämmer vi att vi ska
sänka allas arbetstid med tolv minuter om dagen - två
minuter och tio sekunder 2002. Alla ska jobba lite
mindre när vi behöver jobba mer sammantaget, även
den som vill jobba mer.
Jag säger: Låt människor behålla mer av sina egna
inkomster så att man själv kan bestämma att man har
råd att gå ur ekorrhjulet, har råd att ta sig tiden att
prata med sin son och umgås med sin dotter, att själv
kunna bestämma detta. Lämna till människor att be-
stämma över sina liv! Var inte de förmyndare som
har lett så mycket snett, inte minst för tvåbarnspappan
i Hallonbergen!
(Applåder)
</anforandetext>
<intressent_id>0537484650407</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>157658</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO099/#anf11</protokoll_url_www>
</anforande>
