<anforande>
<dok_hangar_id>2348508</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0988</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:88 Torsdagen den 29 mars</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>88</dok_nummer>
<dok_datum>2001-03-29 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Sammanhållen rovdjurspolitik </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>C3C5ABCC-A654-41A8-B974-120C23844680</anforande_id>
<anforande_nummer>8</anforande_nummer>
<talare>ESKIL ERLANDSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det sistnämnda, Maggi Mikaelsson,
hoppas jag inte var riktat mot mig. Jag har inte kallat
någon, i vart fall inte Maggi Mikaelsson, för känslo-
kall.
Som djurägare vet jag att vanans makt är stor vad
gäller djur. Ett djur som angriper - det må vara en
hund eller vilket djur som helst - har denna vana. Det
är svårt att få bort den vanan eftersom man inte kan
dressera ett vilt djur. Det kan man möjligen göra med
ett hemdjur, t.ex. en hund, men med ett vilt djur kan
man inte göra det. För att få bort den fara som många
människor upplever i de områden som hyser de djur
som vi talar om i dag finns det en lösning, nämligen
att avliva desamma. Och det finns ju inget lämpligare
tillfälle att få göra det än vid ett direkt angrepp på ett
hemdjur.
</anforandetext>
<intressent_id>0465398691116</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>167182</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0988/#anf8</protokoll_url_www>
</anforande>
