<anforande>
<dok_hangar_id>2348508</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0988</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:88 Torsdagen den 29 mars</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>88</dok_nummer>
<dok_datum>2001-03-29 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 4 §) Sammanhållen rovdjurspoli- tik (forts. MJU9)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>2973AFDE-0F67-40D9-824A-D83694BFB15F</anforande_id>
<anforande_nummer>148</anforande_nummer>
<talare>LENNART HEDQUIST (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! I vår motion diskuterar vi inte antalet
vargar i Sverige. Av den euroasiatiska vargen finns
minst 100 000 troligtvis fler exemplar. Den är inga-
lunda utrotningshotad. Några hundra vargar mer eller
mindre i Sverige har ingen som helst betydelse för
arten som sådan. Däremot är vi troligtvis alla ense om
att det i den svenska faunan även bör ingå vargar.
Det vi har påtalat är att man med en ökande varg-
stam också måste räkna med ökande risker för per-
sonskador förorsakade av varg. Vi finner det anmärk-
ningsvärt att man inte tar tag i det problemet innan
det uppstår.
Om vi får personskador förorsakade av varg är
sannolikheten högst att det är barn som råkar illa ut.
Vargen är i det fallet ett ganska intelligent djur som
ger sig på de försvarslösa. Det gör den ofta när den är
på jakt. Den försöker splittra t.ex. en stor älghona och
ett mindre djur och ger sig på det mindre djuret. Det
är ett vanligt beteende hos varg. Man bör vara upp-
märksam på att vargen kan vara farlig.
</anforandetext>
<intressent_id>0475092656901</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>167322</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0988/#anf148</protokoll_url_www>
</anforande>
