<anforande>
<dok_hangar_id>2348508</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0988</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:88 Torsdagen den 29 mars</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>88</dok_nummer>
<dok_datum>2001-03-29 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 4 §) Sammanhållen rovdjurspoli- tik (forts. MJU9)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>D241E885-1252-4E5C-8090-7DD4E12E4011</anforande_id>
<anforande_nummer>118</anforande_nummer>
<talare>MAGGI MIKAELSSON (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Åke Sandström gör som hans företrä-
dare och moderaternas företrädare i den här debatten.
Han hyllar nämligen utredningen för att ha hittat den
perfekta balansen i de svåra avvägningar som man
måste göra.
Men det som ingen av er har nämnt är att i utred-
ningen var det inte enighet. Det är fem organisationer
som har avgett särskilda yttranden. Det är Natur-
vårdsverket, Naturskyddsföreningen, Världsnaturfon-
den, Svenska Samernas Riksförbund och Sametinget.
Däremot har Jägareförbundet, Jägarnas Riksförbund
och Lantbrukarnas Riksförbund ställt sig bakom be-
tänkandet.
Min fråga måste då bli: Gör Åke Sandström be-
dömningen att olika, avvikande meningar har olika
värde, så att det är väl avvägt om det är de här organi-
sationerna som står bakom uppfattningarna, medan
uppfattningarna från dem som har reserverat sig inte
tillmäts samma värde?
</anforandetext>
<intressent_id>0658094895604</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>167292</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0988/#anf118</protokoll_url_www>
</anforande>
