<anforande>
<dok_hangar_id>2348508</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0988</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:88 Torsdagen den 29 mars</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>88</dok_nummer>
<dok_datum>2001-03-29 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 4 §) Sammanhållen rovdjurspoli- tik (forts. MJU9)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>919AE010-31E7-4454-AE37-ECA9163726B1</anforande_id>
<anforande_nummer>108</anforande_nummer>
<talare>CARL G NILSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Nej, jag har förvisso noterat att Kjell
Larsson inte har lovat någon ökad lodjursjakt. Jag
ställer frågan i förhållande till utredningens förslag.
Den utredningen hade en expertgrupp av breda intres-
sen i sammanhanget. Vi har noterat i debatten i kam-
maren i dag att regeringen har ändrat på punkt efter
punkt i Rovdjursutredningens förslag, förslag som
hade till syfte att öka förståelsen för nödvändigheten
av att ha en sammanhållen rovdjurspolitik. Utred-
ningen har på ett flertal punkter just pekat på nödvän-
digheten av acceptans, av att tillåta skyddsjakt för att
skydda sina djur och sin egendom. Men på varje
punkt har regeringen gått åt ett visst håll.
Tror miljöministern att det på det viset verkligen
blir lätt att få den acceptans som är nödvändig? Vad
tycker t.ex. landets 300 000 jägare, som jag är över-
tygad om också vill bidra till en levande rovdjurs-
stam? Men de får ständigt detta motstånd från rege-
ringen.
</anforandetext>
<intressent_id>0929270135300</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>167282</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0988/#anf108</protokoll_url_www>
</anforande>
