2348508 GO0988 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:88 Torsdagen den 29 mars 2000/01 88 2001-03-29 00:00:00 Sammanhållen rovdjurspolitik 78B06CDE-EB17-4E23-9B2C-17BF8895BF8F 10 GUDRUN LINDVALL (mp) mp Fru talman! Det är med glädje vi från Miljöparti- ets sida är med om att tillsammans med regeringen lägga fram den proposition som nu debatteras och där s, v och mp är överens om allt utom den förändring av 28 § som föreslås. Jag har faktiskt sett en vild varg. Det var som den typen av möten ofta är mycket flyktigt. Det var i början av 90-talet. En varg fanns på vandring nere i Sörmland, och en tidig morgon sprang den över vä- gen när vi kom. Det är en sådan händelse där man skulle vilja trycka stop och rewind och köra den om igen. Man hinner liksom inte riktigt med. Naturligtvis kändes det mäktigt. Det var ingen diskussion om vad det var för djur. När den först kom på näthinnan kunde jag bara konstatera: Sådana djur finns inte, men det gjorde den. Jag har sett järv på långt håll i fjällen, och kungsörn har jag naturligtvis sett. Det gäller främst ungfåglar som finns nere i södra Mellansverige framför allt under vintern. Jag måste få kommentera det Lennart Kollmats sade alldeles. Det var jag som blev hemskt rädd för lejonet. Det kan konstateras att när det var mitt för oss, och jag hade kunnat sträcka ut handen och klappa på det, stannade det och tittade mig i ögonen. Jag är övertygad om att bakom ögonen på de allra flesta djur faktiskt finns en förhållandevis intelligent hjärna. Han visste vem han tittade på. Han tittade på någonting som stod på matsedeln. Jag kände mycket påtagligt i det ögonblicket att jag var tacksam att han var mätt. Vi har i dag inget rovdjur i Sverige där vi står på matsedeln. Det är den stora skillnaden. Naturligtvis är det mycket svårare att leva i länder där stora rovdjur ser oss som ett byte. Men så är det inte med de rov- djur vi har i Sverige i dag. Vi är inget byte för vare sig björn, järv, lo eller kungsörn. Det gör att vi har en helt annan situation när vi diskuterar rovdjuren här än vad man har när man diskuterar dem i Afrika. Det finns många länder som precis som Lennart Kollmats säger är förvånade över att vår animerade debatt. Sverige är ett rikt i-land där vi pratar mycket om biologisk mångfald, och vi driver miljöfrågor i många internationella sammanhang. Sedan får vi stora skälvan och nojan när vi får 50 vargar i skogar- na, och det i stora skogar där det inte bor människor! Det finns många som förvånas över det. Till en del kanske man kan förstå dem. Vi hade över 1 000 vargar vid förra hundraårsskiftet, dvs. år 1900. Sedan har vi haft noll en lång tid. Vi som har varit engagerade i miljödebatten kunde med glädje helt plötsligt inse att det nu fanns vargar i Värmland och Dalarna. Hur de har kommit dit vet vi inte. Men antagligen har de funnits där hela tiden utan att vi har märkt dem. Helt plötsligt var det någon som såg dem. Antalet borde egentligen vara betydligt större i dag om det varit så att biologin ensam hade fått råda. Men de har haft svårt att komma över en nivå på 50. Vi vet tyvärr att tjuvjakten har varit ganska omfattan- de. Det får man egentligen inte säga, men alla vi som deltar i den här debatten vet att det är så. "Skjut, gräv och tig!" Vi har t.o.m. sett det så nära i tiden som alldeles nyligen, när honan i Grangärdereviret för- svann. Det var ganska sorgligt. I dag kan vi nämligen se till att det inte blir konflikter med de stora rovdju- ren. Vargen respekterar elstängsel, och det gör även björnen. Vi kan också se till att det inte blir konflikter med tamhundar. Det var det man försökte göra i Grangärde. Man åkte ut från vargspanarnas sida, pejlade in vargen och kunde exakt säga var varg- flocken befann sig i reviret så att de jägare som skulle ut på morgonen kunde bedriva jakten i en annan del av vargreviret och slippa konfrontation mellan varg och hund. Men den informationen tror man med stor sannolikhet användes till tjuvjakt. Honan i Grangär- dereviret försvann i det sammanhanget. Hade hon dött en naturlig död hade hennes halsband naturligtvis inte försvunnit. Hon var radiomärkt. Men det dog med henne, och den enda förklaringen till det är att halsbandet inte finns kvar inom vargreviret längre. När det gäller den proposition som vi nu ska han- tera menar vi från Miljöpartiets sida att det är bra att sätta upp etappmål och miniminivåer. Det ger nämli- gen möjlighet till en fortsatt diskussion om rovdjuren. Och den behöver vi ha! Att vi sätter upp etappmål för de populationer som är vacklande visar också att vi vill ha en aktiv förvaltning när det gäller dem. Det gäller järv, där vi har satt ett mål på 90 föryngringar och 400 individer. För varg har vi satt 20 föryngring- ar och 200 individer i Sverige. I dag har vi 60-75 vargar i Skandinavien. Men med det olyckliga som har hänt i Norge är vi snart nere på 50-nivån igen. Det rovdjur som jag är mest oroad för är järv. Tjuvjakten har ökat, och det finns en hel del jaktbrott. En järv jagades t.ex. i många mil innan den så små- ningom hamnade under medarna och slogs ihjäl med yxa på ett ganska bestialiskt sätt. Vi kan se att det är ganska lätt att komma åt järvhonor med ungar i lyor. Man kryper in och tar död på valparna och honan. Järvstammen har vi alltså anledning att vara oroliga för. För björn, lo och kungsörn fastställs en minimini- vå med 100 föryngringar och 1 000 individer för björn, 300 föryngringar och 1 500 individer för lo och 600 häckningar för kungsörn. Jag tycker att det är viktigt att vi klart talar om att innan man har nått sitt etappmål ska man vara mycket restriktiv med skyddsjakt. Den måste kunna få före- komma om Naturvårdsverket upptäcker att det finns individer som beter sig underligt - den möjligheten måste vi ha. För några år sedan fanns det en vargtik som började bli intresserad av hanhundar i stället för hanvargar. Det är naturligtvis inte ett accepterat bete- ende. Varje individ är viktig för att vi ska kunna nå det som vi talar om, nämligen en säkerhet när det gäller att arterna är långsiktigt bevarade i Sverige. För de arter som är lite säkrare, nämligen björn, lo och kungsörn - i och för sig kan man ha vissa funde- ringar när det gäller kungsörn - kan vi ha en annan typ av förvaltning. Detta tycker vi känns riktigt och rätt tänkt, även om man inte exakt följer det förslag som fanns i ut- redningen. Det som har kommit att diskuteras mycket, vilket jag i och för sig tycker är lite sorgligt, är bara vargen. Det är naturligtvis viktigt att vi förvaltar även de andra rovdjuren på ett bra sätt. Det har också diskuterats huruvida vargen ska stoppas in i 28 § eller inte. Från Miljöpartiets sida tycker vi inte det, just med motiveringen att varg- stammen inte har återhämtat sig i den takt som egent- ligen och naturligt hade varit möjligt. Vi kan också se att varje individ är viktig. Därför tycker vi också att det är viktigt att man har möjlighet till en skyddsjakt där Naturvårdsverket, som ska ha det övergripande ansvaret, kan gå in och titta på vilken individ som i så fall ska tas bort. Vi vill inte öppna en möjlighet för den enskilde att bedriva skyddsjakt. Vargen finns inlagd i dagens 28 § i jaktförordningen. Vi kommer att rösta på vår reservation 12, som jag yrkar bifall till. Men vi anser att det är oerhört väsentligt att den förändring som utredningen före- slog stoppas, nämligen att släppa detta så pass fritt att man inte ens, enligt vad de höga juristerna säger, kommer att kunna åtala folk för jaktbrott eftersom skyddsjaktparagrafen är för öppen. Det vill vi alltså stoppa, och vi kommer därför att stödja propositionen i den slutliga omröstningen. Det vill jag klargöra här. Från Miljöpartiets sida menar vi att det förslag som nu föreligger kommer att kunna vara början till en bra förvaltning av rovdjuren. Det har diskuterats mycket om rädsla. Jag har också naturligtvis kontaktats av många människor. Om vi tittar på hur vi har det i Sverige i dag så kan vi se att vi aldrig har haft så stora stammar av älg och rådjur som nu. Vi har också annat vilt, t.ex. vildsvi- nen som breder ut sig i Mellansverige. Jag bor på landsbygden, i en bygd där vi för inte så länge sedan hade en tjuvjakt på lo. Den jägaren blev så lycklig över jakten att han fotograferade sig och lämnade in filmen till närmaste framkallningsaffär, som skickade bilderna till polisen. Jag kan säga att jag inte har märkt av lodjuret i trakten. Jag vet att vi har ett, men vi ser det aldrig. Men jag ser alla dessa vildsvin som vi har, jag ser mycket rådjur och mycket älg. Jag kan konstatera att det finns föda, inte bara för lodjuren utan det skulle finnas föda för varg också. Jag har hästar. Jag är medveten om att det skulle kunna uppkomma en situation, framför allt med föl, där fölet kanske skulle kunna ses som möjlig föda för vargen. Men eftersom jag vet att det går att skydda tamdjur så ser jag naturligtvis också till att skydda dem. Vi har i princip inga konflikter mellan varg och får om man ser till att sköta stängslingen ordentligt. Men vargen är inte dum i huvudet på något sätt! Ett år sköt statistiken i höjden igen därför att vargen hade kommit på att man kunde simma ut i sjön och simma in i fårhagen. Det gäller alltså att man verkligen tän- ker sig för när man stängslar. Men det går. Vi är in- telligentare än vargen - det hävdar jag med bestämd- het. Därför kan vi också se till att vi skyddar oss för den. Jag skulle önska att vi kunde komma i gång med de försök som har gjorts att se till att minska konflik- terna mellan jakthund och varg genom att informera jägarna om var vargen är. Men det förutsätter natur- ligtvis att detta inte sedan används i tjuvjaktsyfte. De förstärkningar av lagen när det gäller tjuvjakt och jakthäleri som föreslås tycker vi är mycket bra. Jaktbrott ska ses som ett allvarligt brott, framför allt för det som kallas för skyddsvärt vilt, om man har använt motordrivet fortskaffningsmedel och om tjuvjakt har utförts med en särskilt plågsam jaktme- tod. Jag hoppas att det lagrummet aldrig kommer att behöva användas. Jag hoppas nämligen att vi ändå är överens om att djuren ska finnas i livskraftiga popu- lationer. Vad det är kan sedan diskuteras. Inom veten- skapen i dag diskuterar man mycket vad som är livs- kraftiga populationer. Därför har vi också lite grann undvikit det begreppet i utredningen. Vetenskaps- männen tycker så olika. Vi har skrivit lite grann om det, och det handlar om vargen. Vi skriver: När etappmålet är nått bör en grundlig genomgång genomföras av konsekvenserna av varg- förekomsten. Det är då rimligt att pröva om ett nytt etappmål bör fastställas eller om en ny miniminivå bör anges. Med tiden bör en nivå för antalet vargar kunna anges som bättre står i överensstämmelse med de nivåer som med vetenskapliga utgångspunkter bedöms vara nödvändiga för en kortsiktigt livskraftig vargstam, dvs. minst 500 individer. Jag tror att vi står inför någonting som vi kommer att vara stolta över i framtiden i Sverige, nämligen en bra förvaltning av de stora rovdjuren. Jag tror att detta kommer att ge Sverige ett gott anseende och jag tror att det kommer att bidra till att alltfler söker sig till vårt land för att uppleva den vildmark och den natur som inte finns i de allra flesta andra länder. Samtidigt måste det naturligtvis påpekas att både Polen, Italien, Baltikum och Spanien har betydligt mer varg än Sve- rige. Men de har inte de stora skogarna, och inte rov- djur på det sättet. Jag hoppas att vi kommer att kunna få en samsyn i de här frågorna framöver och att vi kan slippa de värsta övertonerna, för jag tror inte att det gynnar någon. 0962854674801 N 2010-01-01 00:00:00 167184 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0988/#anf10