2348507 GO0987 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:87 Onsdagen den 28 mars 2000/01 87 2001-03-28 00:00:00 Mänskliga rättigheter m.m. - länder, om- råden och enskilda folkgrupper 0F74E40B-2F22-40B2-A48B-66DDA9E03B74 97 PER LAGER (mp) mp Fru talman! Det här utskottsbetänkandet innehål- ler förfärligt många intressanta och viktiga frågor. Själv kommer jag att beröra tre olika frågor som bygger på de motioner jag har väckt. Den första frå- gan är nationen Tibet. Den andra frågan vill jag ägna åt navajoindianerna, som också kallas dinéhindianer- na, i Amerika. Den tredje frågan handlar om Mor- dechai Vanunu. Den enskilda modiga människan som sitter i Ashkelonfängelset i Israel. Jag börjar då med Tibet. Vi vet alla att Tibet lever under ett starkt förtryck. Det har varit ockuperat av Kina sedan 1950, och det är ändå en egen stat enligt internationell rätt. Sedan 1959 lever Dalai lama, den religiöse leda- ren, i exil. I exil har man också bildat en regering, ett parlament och en domstol. Det religiösa och politiska förtrycket är extraordi- närt. Man har inte rätt att utse sina egna religiösa ledare. Barnen utsätts hela tiden för olika trakasserier. Man får inte ägna sig åt den religion man vill. Det går så långt att barn torteras. Det råder fullständigt oac- ceptabla förhållanden i Tibet. Tibet har en specifik kultur, har en specifik religi- on och har ett språk som inte alls liknar kinesiskan. Tibet består av ett etniskt specifikt folkslag. Under alla år har man hoppats på att de kinesiska ledarna ska komma till ett förhandlingsbord. Det har gjorts många försök att få dem dit. Det senaste är att Dalai lama t.o.m. har givit upp tanken på självstän- dighet. Han talar i stället om genuin autonomi. Han vill att folket ska få avgöra och rösta om sin framtid. Så sent som den 5 februari i år dog en 28-årig nunna, Ngawang Lochoe. Hon avtjänade ett tioårigt fängelsestraff efter en fredlig demonstration. Hon hade ett år kvar på det straffet. Det finns inga note- ringar om varför hon dog. Kina är väldigt besvärat av situationen i Tibet. Ledningen är rädd för att den s.k. separatismen ska frigöra Tibet från Kina. Det känner vi igen från många länder och situationer i världen. Jag har begärt att regeringen ska försöka göra nå- gonting mer än vad som har gjorts hittills. Det behövs villkorslösa förhandlingar mellan tibetanska exilrege- ringen och kinesiska ledningen. Vi i Sverige bör hjälpa till i detta. Vi bör mana på, och vi bör se till att FN får med en representant i processen. I utskottsbetänkandet framgår det att sådana för- sök hittills har misslyckats. Av den anledningen ska vi inte ge upp. Jag vill mana på regeringen ytterligare att inte ge efter utan hela tiden i alla bilaterala sam- manhang kräva av Kina att man ställer upp på en förhandling. Vad gäller Kina i övrigt känner vi till det förtryck som sker inom Kinas övriga områden. Det senaste rör en speciell grupp som jag bara hastigt ska nämna, nämligen falungongrörelsen. Den 14 mars hölls ett seminarium i riksdagen. Vi vet att det är 50-70 mil- joner människor som ägnar sig åt den rörelsens akti- viteter. Det handlar om kroppsövningar. Det finns tre ledande ord - sanning, godhet och uthållighet. De borde inte leda till någons misstanke, men det gör de när det gäller den kinesiska ledningen. Det här är en fråga som vi måste våga stå upp för. Det handlar om grundläggande mänskliga rättigheter. Herr talman! Jag går då över till den andra fråga jag tänkte ta upp och som jag också har motionerat om. Den handlar om indianerna i Big Mountain- området i sydöstra Arizona. Där är situationen också fruktansvärt dålig. En lag från 1974, Relocation Act, innebar att indianer tvångsförflyttades efter en fabri- cerad konflikt som iscensattes mellan hopi- och diné- hstammarna. Man förflyttade folk från området. Det är ett oerhört viktigt område för indianerna. Där har de sina begravnings- och kultplatser. Där har de fun- nits i alla tider. De känner också att hela kulturen klipps av. Det är ett kulturmord som pågår därborta. Man har tvångsförflyttat 12 000 indianer från områ- det. Varför har det gjorts? Jo, därför att det finns stora kolfyndigheter. Den federala regeringen är inblandad i bolaget Peabody Coal Company som driver verk- samheten där. Man har förgiftat området, samtidigt som man har startat brytningen. Det är väldigt svårt att leva där. Vad man gjorde sedan var att man flyttade india- nerna till något som man kallar för new lands. Det var ett område som ligger intill Rio Puerco-floden, där man hade en stor olycka 1979 med en damm som brast full av uran och kärnavfall. Den förorenade alltså marken och vattnet. Det är omöjligt att leva där, egentligen. Hälften av de indianer som flyttades dit är döda i dag. År 1996 kom ytterligare en lag, som kallades ac- commodation agreement, som innebär att indianerna som är kvar på Big Mountain får hyra sin mark i 75 år framåt. Man får ha ett begränsat antal djur. Man får inte begrava människor. Det är hela tiden restriktioner som ändras, och det är omöjligt att försörja sig under de villkor de har där. Detta är ett brott mot mänskliga rättigheter. De sista indianerna som skulle förflyttas i februari 2000 kunde stanna kvar på grund av en massiv aktion från olika frivilliga organisationer i världen, som hjälpte indianerna att stämma staten när det gäller brutna avtal. För det var så en gång, att när staten inrättade reservat sade man att indianerna skulle få bo där så länge gräset växer och vattnet flyter. I dag är det bara några få indianer kvar. Det här leder mig till att försöka få regeringen uppmärksam på problemet. Den gällande lagstift- ningen måste radikalt ändras eller upphävas. Vi måste kräva av USA att man följer Wiendeklarationen om ursprungsfolkens rätt och FN-deklarationen om mänskliga rättigheter och biologisk mångfald. Detta har diskuterats i FN - det vet jag - men det har inte kommit så långt. Jag menar att Sverige måste föra upp frågan på FN:s agenda igen och i alla bilate- rala sammanhang med USA:s regering. Så kommer vi till den tredje och sista frågan jag tänkte ta upp, som jag också har motionerat om. Det handlar om Mordechai Vanunu. Det är en israel - en f.d. kärntekniker - som kid- nappades 1986 av den israeliska säkerhetstjänsten. Han dömdes bakom lyckta dörrar för landsförräderi till 18 års fängelse i isoleringscell på två gånger tre meter. Han har alltså nu suttit i över 14 år i Ashkelon- fängelset. Hans brott var att han avslöjade Israels kärnvapenprogram i kärnteknikanläggningen Dimo- na, där han arbetade. År 1987 fick han det alternativa Nobelpriset, och sedan har han fått en mängd andra utmärkelser. Det har också varit en massiv uppslutning i världen för hans sak. Nobelpristagare och olika vetenskapsgrup- per - män och kvinnor - har ställt upp för hans sak. I EU-parlamentet har man skrivit flera resolutioner som har krävt en annan behandling och frigivning av Mordechai Vanunu. Här i Sverige har vi en särskild Vanunukommitté som jobbar för hans sak. Vi har demonstrationer en gång om året den 30 september, när han kidnappades, på Sergels torg. Vi hade också ett seminarium den 8 december i samband med det alternativa Nobelpriset. Det är rätt märkligt att vi har en pristagare som fått det alternativa Nobelpriset och som hela tiden sedan han fick priset har suttit i ett fängelse i Israel. Situationen är oerhört besvärlig. Han trakasseras ständigt. Det var en ljusning 1998, när det såg ut som om Israel skulle lätta på de regler som styr hans verk- samhet i fängelset. Vi trodde t.o.m. att Israels 50- årsjubileum skulle innebära att han frigavs, men icke. Han har inte fått någon bättre situation, och hans psykiska hälsa är väldigt pressad just nu. Jag menar att bl.a. ändrade relationer med Israel skulle kunna innebära en större möjlighet för Sverige att påverka Israels regering när det gäller Mordechai Vanunu. Sverige, menar jag, måste kräva Vanunus omedelbara frigivning. Det kan man göra i direkta samtal med Israels regering. Skulle inte detta hjälpa menar jag att man måste föra upp Mordechai Vanunu, även om det är ett enskilt fall, på FN:s agenda. Det finns många olika sätt att göra detta på. Sverige borde inte tveka en sekund att göra vad man kan. Hans brott är inget brott. Han har fått ett fängelse- straff som saknar proportioner. Det finns över huvud taget ingen anledning att han sitter i ett fängelse. I stället borde han hyllas som en människa som sätter de mänskliga rättigheterna över nationella intressen. Därför menar jag att Sverige måste göra ytterligare insatser för just hans sak. 075043103804 N 2010-01-01 00:00:00 167067 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0987/#anf97