2348507 GO0987 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:87 Onsdagen den 28 mars 2000/01 87 2001-03-28 00:00:00 Mänskliga rättigheter m.m. - länder, om- råden och enskilda folkgrupper CDFA5D12-599E-41C9-9280-5B314EE5DE25 96 GUNILLA WAHLÉN (v) v Fru talman! Mänskliga rättigheter är, som den här debatten har visat, ett mycket stort, brett och världs- omspännande ämne. Jag vill inleda med att hålla med om det som sades i de anföranden som Murad Artin och Eva Zetterberg har hållit tidigare och tillstyrker reservationerna 4 och 6. Jag tänker i mitt anförande uppehålla mig vid ett land, ett land som ännu inte har några demokratiska rättigheter. Den 24 februari i år var över 200 personer, politi- ker, ambassadörer, solidaritetsarbetare, FN- och EU- representanter, maratonlöpare, kvinnoorganisationer och ungdomar från hela världen samlade till en mani- festation i södra Algeriet, i flyktinglägren utanför Tindouf. Syftet med manifestationen var att inför hela värl- den uppmärksamma att det västsahariska folket tvingats bo och leva som flyktingar i 25 år. En hel befolkning har tvingats bo i den södra algeriska ök- nen i 25 år. De lever där med hjälp av bistånd från övriga världen. Allting är provisoriskt. De har nästan ingen produktion av mat, kläder eller andra varor. De har inga arbeten och äger nästan ingenting. Sedan 1988 har Marocko och Polisario under- tecknat en FN-plan för en folkomröstning. Denna folkomröstning har flyttats fram fem gånger. I dag finns inget datum för en folkomröstning. Folkomröstningen ska besluta om västsaharierna ska tillhöra ockupationsmakten Marocko eller om de ska tillåtas leva i ett självständigt demokratiskt Väst- sahara. Jag var i flyktinglägren i Västsahara under den här manifestationen. Jag bodde där tillsammans med de familjer som ofrivilligt bor där. Jag gjorde studiebe- sök på vårdkliniker och sjukhus, träffade barnmors- kor och läkare. Jag träffade barn och ungdomar som alla var födda och uppvuxna i dessa läger. Jag träffa- de gravida kvinnor som inte hade något hopp om att deras nya lilla familj inom en förutsägbar framtid skulle få återvända till ett demokratiskt och fritt Väst- sahara. Flera generationer lever i öknen, utan demokratis- ka rättigheter, utan rättigheter att skapa sin framtid. Vad har dessa barn och ungdomar för framtid? Hur länge ska de och deras föräldrar orka vänta på att de ska få ta ansvar för och utöva sin rätt till självförsör- jande, självbestämmande och andra grundläggande mänskliga rättigheter? Hotet från Marocko mot den västsahariska be- folkningen har inte minskat utan tvärtom ökat. Ma- rocko ökar sitt militära hot mot dessa människor, inte minst genom det vapenavtal landet nyligen genomfört med Storbritannien. Befolkningen förvägras rätten att bygga upp sitt eget land. Ungdomar kan inte välja olika yrken. De har inte tillgång till radio, TV, tidningar, telefoner och utbildningar som andra ungdomar. Hur ska dessa ungdomar få en framtidstro? Varför ska de tro att FN, EU och Sverige gör allt för att deras erkända rättig- heter ska bli förverkligade? Hur ska de kunna arbeta för rättvisa, jämställdhet och en ekologiskt hållbar värld när de själva förvägras de mest grundläggande rättigheterna att leva i ett demokratiskt land i ansvar för sin egen befolkning? Sverige har via vår utrikesminister ett stort ansvar för att under vårt ordförandeskap påskynda och kräva att EU agerar kraftfullt för att folkomröstningen ska komma till stånd snarast. Sverige har även under ordförandeskapet ett stort ansvar för att tvinga Marocko att dra tillbaka sitt militära hot och fullfölja överenskommelsen om folk- omröstningen. Det enda alternativ som annars återstår är att FN och EU gemensamt tvingar Marocko att häva ockupationen utan folkomröstning och låta väst- saharierna forma en framtid i ett eget fritt land med egna demokratiska val. 0814945477312 N 2010-01-01 00:00:00 167066 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0987/#anf96