2348507 GO0987 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:87 Onsdagen den 28 mars 2000/01 87 2001-03-28 00:00:00 Mänskliga rättigheter m.m. - länder, om- råden och enskilda folkgrupper E8E01B98-905C-4FB6-9EEB-019626D75C34 58 Karl-Göran Biörsmark (fp) fp Fru talman! Vi får dagliga rapporter om tillståndet i världen och hur brott mot mänskliga rättigheter begås på alla kontinenter av vårt klot. Vi får det via TV, radio och tidningar. Vi upprörs över dem, och det är därför vi har denna debatt i dag, som bygger på motioner från riksdagsledamöter som vill lyfta fram brott mot mänskliga rättigheter. En källa som vi ofta går till, och som jag tänkte citera i dag, är Amnesty Internationals årsrapporter. Amnesty International har ett gott renommé. Man litar på vad Amnesty skriver och gör. Jag ska ta upp några exempel från Amnestys senaste rapport. I fråga om Kina skriver Amnesty att det under året skedde de allvarligaste och mest omfattande tillslagen mot oliktänkande i Kina på tio år. Tusentals männi- skor greps godtyckligt för att de utövat sin rätt till att yttra sig, till mötes- och religionsfrihet. Med stöd av ytterst stränga lagar om statens säkerhet och efter bristfälliga rättegångar dömdes en del människor till långa fängelsevistelser, medan andra utan rättslig prövning dömdes till upp till tre års fängelse för om- skolning genom hårt arbete. Det är Kina i dag. När vi diskuterar detta sitter dessa människor i fängelse utan dom och rannsakan. För ett annat kommunistland, Kuba, säger Am- nesty International följande. Dissidenter, däribland journalister, politiska motståndare och människorätts- försvarare, utsattes för grova trakasserier under året. Hundratals människor satt fortfarande fängslade för politiska brott. Amnesty International ansåg att några av dem var samvetsfångar. Vissa av rättegångarna mot samvetsfångarna uppfyller inte internationella normer. Man införde nya lagar om bekämpning av sådana som har avvikande åsikter och om utvidgning av bruket av dödsstraff. Minst 13 människor avrätta- des, och minst nio människor satt fortfarande i dödscell. Det kom några rapporter om misshandel. Det förekom att fångar utsattes för grym, omänsklig och förnedrande behandling. Det är Kuba just nu. Det är Kuba dit ett antal riks- dagsledamöter är på väg - en del kanske redan är där - för att delta i en IPU-konferens. Jag skulle önska att de hade tillfälle att ställa lite obekväma frågor när de ändå passar på att vara på Kuba det här veckoslutet. Jag ska ta ytterligare ett par exempel från Am- nestys rapport. Jag väljer att göra det därför, som jag sade, att det är stor trovärdighet i rapporten - kanske ibland större trovärdighet än i motioner som riks- dagsledamöter väcker. Vad vet jag. För Burma framgår följande. Ett mycket stort an- tal människor greps av politiska skäl, och 200, av vilka en del var samvetsfångar, dömdes till långa fängelsestraff. Mer än 1 200 politiska fångar som hade gripits tidigare, däribland 89 samvetsfångar och hundratals som skulle kunna vara det, kvarhölls. Ja, ni hörde det: 1 200! Militären fortsatte att gripa civila som tillhörde etniska minoritetsgrupper och använde dem som tvångsarbetare. För Zimbabwe säger Amnesty International föl- jande. Situationen för de mänskliga rättigheterna försämrades under året. Det går alltså åt fel håll. I januari kom för första gången sedan slutet av 1980- talet rapporter om politiskt motiverad tortyr. Det är det Zimbabwe som Sverige har biståndsarbete till- sammans med. President Mugabe bedriver fortfaran- de sin kampanj mot homosexuella med hatiska tal, och han har därmed rättfärdigat diskrimineringen. Flera medlemmar i organisationer för homosexuella som finns där kunde också rapportera en ökning av utpressningsförsöken mot homosexuella. Jag har tillsammans med några en reservation just på temat homosexuellas situation i världen. FN har inget uttryckligt sagt om detta i sin deklaration. Vi tycker att det är tid att även i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna föra in just de homosexuella, som har en mycket svår situation i många länder. Jag skulle kunna gå vidare med Sudan. Sudan är aktuellt. Här finns också en stark kritik mot Sudan. Det är ett ämne som är aktuellt. Vi såg senast i går i Aftonbladet en rapportering från landet. Ibland går det att känna en viss förtvivlan över att det måste till något extra spektakulärt för att det ska komma upp på dagordningen. Sudanproblemet har pågått i decenni- er. Vi har alltså mycket fakta på bordet. Vi känner väl alla en viss frustration att ingenting händer och sker när man vet att just i detta ögonblick pågår allt detta. Vi måste alltså på något sätt gå från ord till handling. Vi måste markera, med ord, med debatt, men även med handling - det är viktigt. Folkpartiet menar att det är viktigt att markera tydligt, att säga ifrån. Vi har vissa instrument. De länder som går åt fel håll, som inte premierar demokrati och mänskliga rättigheter, men som vi har nära kontakt med, med biståndsöverföringar, med bilaterala kontakter på biståndsområdet, måste vi vara tydliga mot. Vi måste också ge signalen, att om vi inte ser någon ändring är vi inte beredda att använda svenska skattebetalares pengar för att pumpa in i olika projekt. Då får vi för- söka agera på annat sätt, t.ex. via enskilda organisa- tioner. Vi har gjort vissa sådana markeringar. Men jag tycker att vi är lite för flata och långsamma. Jag bru- kar fundera på Indien och provsprängningarna. Då var vi snabba att dra in biståndet. Vad är det för stor skillnad? Det är en gräslig handling att utföra provsprängningar. Men vilken gräslig handling är det inte att förfölja sitt eget folk? De markeringarna måste finnas. Jag upplever att det finns en större förståelse i dag än vad det har funnits tidigare. Vi börjar lite smått förstå att vi inte kan sitta passiva när det gäller sådana saker, utan vi måste agera konkret - demokratibi- stånd. Jag hade tillfälle att tillsammans med några kam- rater här i salen besöka Israel och Palestina för några veckor sedan. Vi upplevde barnens situation i flyk- tinglägren. Bortse från alla andra frågor kring skuld och vem som gör vad osv., och tänk i stället på barnen. I Gaza finns det ca 1,3 miljoner människor. Man räknar med att mer än 50 % av dem är under 14 år. Det är barn. Det är barn som inte har föräldrar som kan åka till jobbet. Det är barn som inte har bra skolgång. Det är barn som far illa. Bortsett från allting annat är det en humanitär ka- tastrof. Det är dessa barn som i sin förtvivlan kastar sten ibland, därför att det finns ett sådant sam- hällsklimat. De blir besvarade med gummikulor, som gör dem invalidiserade och ibland dödar dem. Det är en skam att det internationella samfundet kan låta dessa barn växa upp under sådana förhållan- den. Här borde det internationella samfundet och FN kunna göra mer. Problemet är nu att pengarna tryter för UNWRA, som har uppdraget att ta hand om dessa flyktingläger. Jag skulle också lite grann vilja beröra en ö som går i rätt riktning - jag nämnde tidigare Kuba, som går i fel riktning - nämligen Taiwan, som blir demo- kratiskt och öppet. Det gäller då att föra in Taiwan i värmen, att på olika sätt uppmuntra allt det arbete som Taiwan gör i dag, samtidigt mot bakgrund av hotet från det stora Kina. Vi har reservationer från olika partier just på te- mat hur man ska underlätta för Taiwan, bl.a. att ta upp frågan om medlemskap i FN och i FN:s underor- gan. Varför ska inte en demokratisk stat kunna vara med där? Jag vet att det är ett problem med Kina, men Taiwan skulle ändå kunna vara med i FN paral- lellt. Vi föreslår också skattebefrielse för Taiwans re- presentation här i Stockholm, liksom vi kan ha det i Taiwan - varför inte? EU:s representation borde förstärkas i Taiwan. Det offentliga utbytet med Taiwan är också väldigt viktigt. Det förekommer alltså att taiwaneser inte får åka in i Sverige, från ett demokratiskt land. Jag ska slutligen ta upp det som har varit uppe här tidigare om assyrier, syrianer och kaldéer. Jag tycker att det är en väldigt svår fråga - jag erkänner gärna det. Det finns en inkonsekvens i de resonemang som jag har hört och läst. Det är bl.a. detta att alla som talar i den här frågan, antingen i majoritetstexten, i reservationstexten eller i det särskilda yttrandet, säger att detta är viktigt och att förutsättningen är att man får en öppen och förutsättningslös forskning kring det hela. Det tycker jag är jättebra. Det är det man ska gå in på, att försöka få fram det materialet och den forskningen och sedan ta ställning. Nu gör reservanterna tvärtom. De tar ställning och säger sedan att det behövs forskning på området och att arkiv ska öppnas. Det är mycket möjligt att när man så småningom får resultatet kommer man fram till att detta var ett rent folkmord. Det viktiga är också att vi i samband med olika oroligheter i världen ofta säger att varför ska vi alltid söka skuldfrågan; det finns många områden på vårt klot där sådana här saker har skett, i Europa, i Ameri- ka och i Afrika. Ska vi då ständigt koncentrera oss på skuldfrågan, eller ska vi försöka vara konstruktiva och göra någonting inför framtiden? Fru talman! Det var vad jag önskade säga. Jag hoppas att jag har yrkat bifall till reservation 10, och om jag inte har gjort det gör jag det nu. 0738969851001 N 2010-01-01 00:00:00 167028 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0987/#anf58