<anforande>
<dok_hangar_id>2348507</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0987</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:87 Onsdagen den 28 mars</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>87</dok_nummer>
<dok_datum>2001-03-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Mänskliga rättigheter m.m. - länder, om- råden och enskilda folkgrupper</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>F31C75F5-AFC9-47A4-BA76-4D52A1AC036C</anforande_id>
<anforande_nummer>55</anforande_nummer>
<talare>MARIANNE ANDERSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag är med på ett särskilt yttrande
som handlar om de frågorna. Jag tyckte inte att det
var den frågan jag ville reservera mig för. Det är en
viktig sak, men i den kritiska och konstruktiva dialog
som jag tycker att vi ska ha med Turkiet gjorde jag
bedömningen att det inte är den kampen som jag
tycker är allra viktigast att föra.
Det handlar väldigt mycket om situationen i dag
och framåt, om mänskliga rättigheter som kränks i
dag. Därför anslöt jag mig till det särskilda yttrandet.
Jag tror inte att skillnaden i uppfattning är stor mellan
Murad Artin och mig när det gäller den här saken.
Det är lite grann fråga om vilka frågor man driver
hårdast.
</anforandetext>
<intressent_id>0754692641206</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>167025</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0987/#anf55</protokoll_url_www>
</anforande>
