2348507 GO0987 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:87 Onsdagen den 28 mars 2000/01 87 2001-03-28 00:00:00 Mänskliga rättigheter m.m. - länder, om- råden och enskilda folkgrupper 763FC876-3DAB-4FAA-B6BF-FC24580FBEF9 48 MURAD ARTIN (v) v Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna nr 4 och nr 6. Initiativet till FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna togs av människor som genomlidit de nazistiska koncentrationslägrens inferno, människor som tog som sin livsuppgift att förhindra att något liknande skulle hända igen. Men snart nog ansåg sig en del likafullt kunna bryta mot de mänskliga rättigheterna, därför att de tyckte att annat var viktigare. Det kunde vara kampen mot kommunismen, kampen mot kapitalismens åter- införande och kampen mot s.k. statsfiender. Mänskli- ga rättigheter sågs visserligen som något bra, viktigt och fint, men i det kalla krigets stormaktspolitiska spel prioriterade man likafullt annat. Konventionen sågs sannolikt av en del som utopisk. I dag är det kalla kriget slut. Vi måste utan skygglappar se var brotten inträffar, oavsett i vilket land de sker. De kan variera i omfattning, och de inträffar i Colombia såväl som på Kuba, i Irak, i Tur- kiet, i Israel, i Kina, i Ryssland och i USA. Fru talman! Mänskliga rättigheter och folkrätt är två begrepp som på senare tid har ställts mot varand- ra. Det har sagts att tyngdpunkten förskjutits från folkrätten till de mänskliga rättigheterna. Jag anser detta vara ett felaktigt synsätt. Folkrätten och mänsk- liga rättigheter ligger inte i olika skålar på samma våg, så att när den ena skålen sjunker stiger den and- ra, utan i stället hänger de intimt samman. Det sades under Kosovokriget att man kunde bryta mot folkrätten för att upprätthålla de mänskliga rättigheterna. När vi nu ser i backspegeln bör vi nog kritiskt ställa oss frågan om läget när det gäller mänskliga rättigheter blev bättre genom bombningar- na av Jugoslavien. Fru talman! I Palestina pågår ett långvarigt brott mot folkrätten, som resulterat i allt allvarligare brott mot de mänskliga rättigheterna. De palestinska områ- dena är ockuperade av Israel, vilket i sig är ett folk- rättsbrott. Men de israeliska myndigheterna nöjer sig inte med detta. Man har i åratal byggt ut israeliska bosättningar på ockuperat område. Detta strider mot Genèvekonventionen, och så sent som i förra veckan beslöt Sharons regering om ytterligare bosättningar. Dessa brott leder också till alltfler brott mot mänskliga rättigheter. Folkrätten och de mänskliga rättigheterna hänger samman. När folkrätten inte respekteras medför det brister i respekten för mänsk- liga rättigheter och vice versa. Den politik som i dag förs av den nytillsatta Sha- ronregeringen är militant antipalestinsk. Man utsätter palestinierna för en belägrings-, utpressnings- och utsvältningspolitik. Vad kan man vänta sig av en desperat palestinsk befolkning annat än protester och demonstrationer? Den politik som den israeliska regeringen för är en äventyrspolitik. Man förlitar sig på sina vapen och militär överlägsenhet. Vad kan man förvänta sig av palestinierna när den israeliska regeringen leds av en person som efter massakrerna på oskyldiga civila i Sabra och Shatila inte kan ses som annat än krigsför- brytare? Här krävs att Sverige som ordförandeland i EU manar den israeliska regeringen till besinning - och gör det eftertryckligt. För här hotas freden på allvar, och då hotas inte bara palestinierna utan i slutändan även den israeliska statens existens. Fru talman! Brott mot folkrätten har även begåtts på andra håll. I dag bombar USA och Storbritannien Irak utan att detta har något som helst stöd i folkrät- ten. Från att Saddam Hussein har varit en av USA:s såta vänner under Iraks krig med Iran blev Irak USA:s värsta fiende. Det skedde när Saddam Hussein gick till angrepp mot Kuwait. Det följande Gulfkriget blev ett bakslag för Saddam Hussein, men han av- lägsnades inte från makten. Han blev kvar, och hans förbrytelser kunde fortsätta. Han och en liten privile- gierad grupp kring honom håller sig kvar vid makten. Han förtrycker sitt eget folk. Han har dragit på sig sanktioner som drabbar det irakiska folket oerhört hårt. Det är uppenbart att dessa sanktioner inte fungerar som det är tänkt. En och en halv miljon människor - varav en halv miljon barn - har dött till följd av sanktionerna, men Saddam Hussein sitter kvar, t.o.m. politiskt stärkt. USA och Storbritannien har fortsatt att bomba i landet, nu inte bara för att upprätthålla FN:s flygförbudsdzoner. Man bombar också i andra delar av landet. Man förstör transportvägar, dammar och annan infrastruktur. Sjukdom och död blir följ- den, och Saddam Hussein sitter kvar. Vi anser att sanktionerna måste upphävas - åt- minstone i den form som de har i dag. Men vi anser att det är mycket viktigt att flygförbudszonerna - den övervakning som syftar till skydd för befolkningen i norra Irak, i irakiska Kurdistan - absolut måste upp- rätthållas. De flygförbudszoner som är en del av sanktionerna mot Irak har medfört att livet för den kurdiska befolkningen temporärt har förbättrats. Jag blir förvånad när både Moderaterna och Folk- partiet vill att bombningarna av Irak utanför förbuds- zonerna ska fortsätta, trots att de inte har stöd i någon FN-resolution. Fru talman! De mänskliga rättigheterna är efter- satta i flera länder i Mellanöstern. Turkiet är ett ex- empel. När Turkiet blev kandidatland till EU utlovade landets premiärminister Ecevit bättring. Likafullt har situationen försämrats. Den dåliga traditionen kan sökas i historien. I det ottomanska riket härskade sultanen genom att söndra, genom pogromer och förföljelser av minoriteter. Då genomfördes folkmord på armenier, assyrier/syrianer och kaldéer. Dessa brott ska dagens Turkiet inte las- tas för. De begicks av en annan statsbildning än da- gens. Dagens Turkiet vägrar dock tala om folkmord. Man talar om tragedier och i bästa fall om massakrer. Och man släpar människor som den assyriska prästen Yusuf Akbulut inför rätta för att han talat om folk- mord. Varför kan Turkiet inte erkänna sitt förflutna på samma sätt som Tyskland erkänner sitt? Dagens tyska statsbildning är verkligen en annan än den nazistiska. Förra året fastslog vi i utrikesutskottet och här i kammaren att det handlade om ett folkmord på arme- nierna. Men erkänner Turkiet folkmordet på armeni- erna måste man rimligen också göra det när det gäller assyrier/syrianer och kaldéer. De drabbas i samma utsträckning. Dessa folk måste rimligen behandlas lika. Det ena mördade folkslaget är inte mindre vik- tigt än det andra. Många assyrier/syrianer och kaldéer har lämnat Turkiet. De har flytt till andra delar av världen. Det innebär att betydligt fler assyrier/syrianer och kaldéer bor utanför Turkiet än i själva Turkiet. För den mino- ritetspolitiken ska även dagens Turkiet kritiseras. Sammantaget: Utskottsmajoritetens förslag till skrivning i betänkandet är inkonsekvent och illa ge- nomtänkt. Skulle det likafullt vara genomtänkt göm- mer betänkandets beskedliga formuleringar en poli- tisk skandal. Tänk efter vilket stöd utrikesutskottets betänkande skulle ge Yusuf Akbulut när han den 5 april för tredje gången släpas inför rätta. 0431699774518 N 2010-01-01 00:00:00 167018 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0987/#anf48