<anforande>
<dok_hangar_id>2348507</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0987</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:87 Onsdagen den 28 mars</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>87</dok_nummer>
<dok_datum>2001-03-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från den 22 mars) Elever med funk- tionshinder (forts. UbU12)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>B988FBAF-151A-430F-B774-06AB90F2D643</anforande_id>
<anforande_nummer>167</anforande_nummer>
<talare>LENNART GUSTAVSSON (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Trots allt innebär kristdemokraternas
krav på ett införande av specialskolor de facto att
dessa elever inte ska vara ett kommunalt ansvar, utan
de ska vara ett ansvar för staten.
Jag förstår Erling Wälivaaras resonemang, men
jag tycker att det innehåller något slags uppgivenhet
inför rättigheten för alla individer att ha möjlighet att
omfattas av det kommunala ansvaret.
Jag vill också be Erling Wälivaara kommentera
kristdemokraternas syn på utvecklingen i särskolan,
en utveckling som innebär att antalet särskoleelever
har ökat på ett dramatiskt sätt under 90-talet. Jag
tycker att denna fråga är intressant för oss i utbild-
ningsutskottet att bevaka och ta hand om. Vi har
också lyckats formulera en hel del bra skrivningar i
betänkandet kring den här frågan. Jag undrar hur
Erling Wälivaara ser på utvecklingen av särskolan
under 90-talet.
</anforandetext>
<intressent_id>0694077681517</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>167137</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0987/#anf167</protokoll_url_www>
</anforande>
