<anforande>
<dok_hangar_id>2348504</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0984</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:84 Torsdagen den 22 mars</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>84</dok_nummer>
<dok_datum>2001-03-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>39392DFD-DB34-4BF2-8C1A-0BE85AF24846</anforande_id>
<anforande_nummer>72</anforande_nummer>
<talare>ANA MARIA NARTI (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! I EU-politiken mot arbetslöshet finns
ett nyckelord, empowerment, dvs. makt till dem som
inte har makten, och bland dem i första hand de ar-
betslösa.
Mitt intryck som en person som har jobbat till-
sammans med de långtidsarbetslösa under ett antal år
är att i Sverige är empowerment än så länge mest ett
slags vackert slagord.
I praktiken är arbetsmarknadspolitiken i Sverige
oerhört centraliserad och styrd uppifrån och ned. Jag
skulle vilja veta om ni diskuterar en möjlighet att
ändra riktningen så att också initiativ nedifrån och
upp kommer i gång i Sverige.
</anforandetext>
<intressent_id>0283009944701</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>166705</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0984/#anf72</protokoll_url_www>
</anforande>
