<anforande>
<dok_hangar_id>2348503</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0983</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:83 Onsdagen den 21 mars</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>83</dok_nummer>
<dok_datum>2001-03-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Straffrättsliga frågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>7D9B2FC4-8344-4A5F-A62C-B2423252B2AA</anforande_id>
<anforande_nummer>71</anforande_nummer>
<talare>MORGAN JOHANSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Problemet är att det finns de som är
ansvariga för sina handlingar och alltså inte psykiskt
sjuka som ändå begår väldigt allvarliga brott.
Det gäller även om vi dömer dem till ett långt
fängelsestraff. Jag vet inte vad Kia Andreasson tänker
sig. Kanske 20-25 år. Så är det väl i Norge. Det är i
varje fall i storleksordningen 20-25 år.
Det finns faktiskt människor som är livsfarliga för
samhället också efter det att de har suttit så pass
länge. Frågan är hur vi ska ta hand om de människor-
na. Där finns ingen lösning än så länge, inte ens med
tidsbestämda straff.

</anforandetext>
<intressent_id>0473783431010</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>166484</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0983/#anf71</protokoll_url_www>
</anforande>
