2348503 GO0983 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:83 Onsdagen den 21 mars 2000/01 83 2001-03-21 00:00:00 Straffrättsliga frågor EB3A2285-9593-4299-8216-9FD0C792714D 24 JEPPE JOHNSSON (m) m Herr talman! Ett stort antal motioner har inkom- mit med förslag i straffrättsliga frågor. I vanlig ord- ning har socialdemokraterna avstyrkt samtliga. Men vi kommer att fortsätta kämpa för förändringar. Vi återkommer med stor sannolikhet med nya förslag. Hur det nya rättssystemet fungerar - eller i många fall inte fungerar - kommer vi att göra till en av huvud- frågorna i valet. I de frågor som behandlas i dagens betänkande vi- sar vi på flera punkter där nuvarande ordning och påföljder starkt avviker från vad de medborgare som i alla fall jag träffar och representerar anser vara rätt och riktigt. Herr talman! Vi moderater står naturligtvis bakom samtliga våra reservationer och särskilda yttranden men i den efterföljansvärda ordning som vi brukar tillämpa här i kammaren yrkar jag bifall endast till den första reservation som vi finns med på. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 3. Vi har nu haft lagen om förbud mot köp av sexu- ella tjänster i drygt två år. Vi moderater var kritiska till den s.k. sexköpslagen. Vi ansåg att lagen var mer symboliskt betingad än motiverad av effektivitetshän- syn. Vår uppfattning var att lagen inte skulle komma att bli effektiv med hänsyn till bl.a. svårigheterna att kontrollera och bevisa brott. Men vi var, och är fort- farande, överens med majoriteten, som drev igenom lagen, om att prostitution naturligtvis inte är något som är önskvärt. Ni socialdemokrater och ni som stöder socialde- mokratin, i alla fall för tillfället, brukar annars hävda att brottsligheten ska bekämpas med sociala insatser. Enligt vår bedömning är köp av sexuella tjänster ett socialpolitiskt problem, dvs. att kvinnor, och för den delen även ibland män, bjuder ut sina kroppar för sexuella tjänster och att det då finns människor som är beredda att och önskar betala för de här tjänsterna. Vad är det egentligen som gör att ni socialdemokrater i detta fall gör bedömningen att kriminalisering är bästa sättet att komma till rätta med ett socialt pro- blem? Herr talman! BRÅ, Brottsförebyggande rådet, har gjort en utvärdering av hur lagen tillämpades, låt vara under dess första år. I rapporten framkommer det att BRÅ anser att det är för tidigt att dra några alldeles färdiga slutsatser. Men man pekar dock i sin rapport på en del av nackdelarna. BRÅ skriver bl.a. så här: "Konsekvensen blir att polisen tvingas gå långt i sina spaningsmetoder och vänta med ingripande tills den sexuella tjänsten ägt rum, vilket kan strida mot polisens uppgifter att förhindra brott." Är inte detta med "polisens uppgifter att förhindra brott" viktigt? För mig är det oerhört viktigt. De brott som inte be- gås är de bästa. Polisen i Skåne har på uppdrag av Rikspolisstyrel- sen utrett den här nya sexköpslagen, och enligt poli- sens rapport är lagen tandlös och har inte lett till mindre prostitution. Det enda som man konstaterar faktiskt har hänt är att de prostituerade har fått det sämre. I stället för att det är en öppen prostitution pågår sexhandeln i mer skyddade miljöer. Det gör inte verksamheten mindre kränkande, och det skyddar inte heller de utsatta kvinnorna bättre mot våld och övergrepp. Det visar den här utredningen från Skåne. De främsta tillskyndarna av lagen kan väl knap- past känna sig nöjda med att slippa se de prostituera- de på gatan. I så fall är den här lagen höjden av dub- belmoral. Polisens utredning visar också, i likhet med BRÅ:s rapport, att lagen har tvingat fram okonven- tionella spaningsmetoder. I stället för att hejda den prostituerade och hennes kund väntar man och slår till vid själva sexakten, alltså, precis som jag sade tidiga- re, när brottet redan har ägt rum. I sin nitiskhet och sin strävan efter att sätta fast den som köper en sexuell tjänst har det hänt att man har stått och videofilmat sexakten, t.ex. genom en bilruta. Det tycker i alla fall jag är tvivelaktigt, delvis med tanke på att det enligt lagen bara är den ena parten som är kriminaliserad, den som köper sex. Kvinnan i sammanhanget gör ju inget brottsligt. Ändå tar man till sådana metoder att man filmar en kvinna som inte gör något brottsligt i den här situationen. Det är inte vilken situation som helst; det handlar om en sexuell tjänst. Sedan kan man också betänka att det här brottet faktiskt inte har så hög straffskala. För mig är det oerhört märkligt att man kan ta till dessa meto- der vid denna brottslighet. Herr talman! Även om det enligt betänkandet på- går ett arbete inom Europarådet och EU då det gäller att åstadkomma en effektiv lagstiftning inom IT- relaterad brottslighet anser vi att vi inte bara kan sitta och invänta detta arbete. Vi anser att regeringen bör få i uppdrag att tillsätta en utredning som ser över frågan om IT-relaterade brott och vilka lagstiftnings- åtgärder som krävs för att vi effektivt ska kunna be- kämpa dessa brott. I det här sammanhanget missar jag inte chansen att nämna att det vid BTH, Blekinge Tekniska Högskola, som är en av de högskolor som ligger i den absoluta världstoppen då det gäller IT, har inrättats en ny institution som förkortas CES. CES betyder Centrum för Elektronisk Säkerhet. Mål- sättningen är att man ska bli världsledande just när det gäller elektronisk säkerhet, något som kommer att bli ännu viktigare i framtiden. Herr talman! För oss som ännu inte har blivit brottsoffer kan det vara svårt att föreställa oss hur det känns att bli utsatt för ett brott då man hotas till livet med ett vapen. Det kan vara att man utsätts för ett rån. Det kan också vara att man utsätts för en våldtäkt under vapenhot. I båda dessa fall har det för offren inte speciellt stor betydelse om det handlar om ett skarpladdat vapen, om det handlar om ett oladdat vapen eller om det handlar om en vapenattrapp som de i den stunden faktiskt icke kan avgöra om den är äkta eller inte äkta. Ångesten och rädslan kan faktiskt bli densamma. Brottet sätter spår som brottsoffret i många fall får leva med resten av sitt liv. Vi moderater anser att man ska se allvarligare på denna typ av brott. Vi anser att denna typ av brott ska betecknas som grov. Vi tycker därför att riksdagen bör hemställa att regeringen återkommer med förslag om skärpning av dagens regler. Men med den tingens ordning som finns här får man aldrig med sig social- demokraterna om de inte faller i utskottet, och så var inte fallet. Stödpartierna ställde upp. Herr talman! Brottsligheten har delvis ändrat ka- raktär. Polis, åklagare, domare och anställda inom kriminalvården står i dag ofta inför brottslingar som inte drar sig för att hota till livet. De drar sig faktiskt inte heller för att sätta hoten i verket. Det har vi sett när det gäller ett antal anställda inom kriminalvården. Det handlar inte bara om att poliser blir bespottade - vi har haft en debatt om polisen ska tåla det eller inte. Vi kräver att skyddet för myndighetsutövande perso- nal stärks. Behovet av ett stärkt skydd är uppenbart, inte minst i och med den praxis som har utvecklats efter domar från bl.a. Högsta domstolen. Herr talman! BRÅ har i en undersökning letat fram de tio personer som har samlat på sig flest lagfö- ringar. Totalt har de tio som ligger i tio-i-topp lagförts 1 440 gånger för sammanlagt 2 700 brott och har visserligen dömts till sammanlagt 130 års fängelse. Forskare på BRÅ bedömer att det finns ca 500 perso- ner som kan hänföras till den här kategorin av noto- riska återfallsförbrytare. Deras brottslighet omfattar kanske inte våldsbrott osv. Men notera, ni som sitter i kammaren, att den här brottsligheten åstadkommer mycket av det vardagselände som plågar många av våra vanliga samhällsmedborgare! Det är allmänt känt att det är en liten grupp s.k. livsstilskriminella som svarar för en stor del av brottsligheten i Sverige. Vi anser att den s.k. mäng- drabatten bör avskaffas. Vi anser att det ska införas en regel med innebörden att maxstraff för brottet i fråga ska dömas ut för den som för tredje gången döms för ett brott av samma typ. Åtgärderna mot de personer som inte visar någon vilja till att bryta med sin kriminella livsstil måste skärpas från statens sida. Att inte vidta dessa nödvändiga säkerhetsåtgärder skapar bara fler och fler brottsoffer. Det finns visserligen i dag möjligheter för dom- stolarna att ta hänsyn till tidigare brottslighet, och det görs naturligtvis i viss mån. Så skriver utskottsmajo- riteten och gömmer sig bakom det. Men mot bak- grund av den alltjämt mycket stora andelen återfall i den här gruppen bör - det anser i alla fall vi - lag- stiftaren bli betydligt tydligare gentemot domstolarna, så att de vågar gå upp lite grann i straffskalorna. Där- för anser vi att man när någon begår samma brott för tredje gången ska döma ut maxstraff. Jag har en annan fråga som jag skulle vilja ta upp med mina meddebattörer här. Som ni känner till av- gjorde Högsta domstolen den 5 januari förra året ett mål där en åtalad i tingsrätten hade dömts, visserligen bara till en månads fängelse, för misshandel av en närstående kvinna. Tingsrätten skriver så här i sin dom: "Brottet är inte att bedöma som ringa." Det här gick igenom rättsprocessen och upp till Högsta dom- stolen. Där har vi fått veta hur vi ska tolka. Högsta domstolen ändrade domen till samhällstjänst i 50 timmar. Man kan alltså misshandla sin närstående kvinna eller någon annan och få samhällstjänst. Det här tycker vi är fel. Samhällstjänsten borde inte få användas vid s.k. artbrott. På ett ställe i betän- kandet står följande: "Av Högsta domstolens domar torde man kunna dra slutsatsen att det är möjligt att döma till samhällstjänst i rätt stor utsträckning även för brott som är av sådan art att starka skäl talar för fängelse." Men bara därför att nuvarande lagstiftning är så beskaffad så behöver vi faktiskt inte ha det så i fort- sättningen om vi inte vill. I så fall är vår roll i riksda- gen och i justitieutskottet meningslös. Jag ser i alla fall mitt mandat som en möjlighet och faktiskt även som en skyldighet att försöka ändra på sådant som jag tycker är fel i lagstiftningen. Avslutningsvis, herr talman: Den som hänsynslöst profiterar på andra människors olycka genom att göra stora vinster på narkotikahandel bör kunna dömas till livstids fängelse. Vidare tycker vi att straffskalorna när det gäller olika droger bör ses över. De släpar efter. Detta har också påpekats av den nyligen avslu- tade narkotikakommissionen. Vi kräver att regeringen återkommer i frågan. 0879055385113 N 2010-01-01 00:00:00 166437 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0983/#anf24