<anforande>
<dok_hangar_id>2348500</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0980</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:80 Torsdagen den 15 mars</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>80</dok_nummer>
<dok_datum>2001-03-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>369644AF-F7CE-4116-BF8E-332ADE898F15</anforande_id>
<anforande_nummer>26</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet MONA SAHLIN (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag bedömer den här frågan som oer-
hört viktig av många skäl. Kvinnor som ofrivilligt är
deltidsarbetande jobbar påfallande ofta i verksamhe-
ter där det är brist på arbetskraft. De uttrycker en vilja
att arbeta mer, vilket arbetsgivarna - både privata och
offentliga - verkligen borde ta till vara.
Vårdkommissionen har framför allt jobbat med de
offentliga arbetsgivarna eftersom man där antalsmäs-
sigt har så många deltidsarbetslösa. Vi misslyckades
med det mål vi hade satt upp: att halvera.
Därför har jag tagit initiativ till att se över om lag-
stiftning är en väg att gå vidare på. Det innefattar i så
fall en generell lagstiftning som berör såväl privata
som offentliga arbetsgivare.
Det vi t.ex. ska titta på är möjligheten för dem
som i dag är deltidsarbetslösa att gå upp i tid om
arbetsgivaren bjuder ny tid, dvs. om det går att för-
stärka rätten till den nya tid som kommer fram. Det är
ju en lagstiftning som berör både den privata och den
offentliga sektorn.
</anforandetext>
<intressent_id>0806338394516</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>166229</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0980/#anf26</protokoll_url_www>
</anforande>
