2348499 GO0979 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:79 Onsdagen den 14 mars 2000/01 79 2001-03-14 00:00:00 Livsmedelskontroll och genteknik F40921CD-BC3F-4C44-8996-AC7BF8BBEB08 90 MICHAEL HAGBERG (s) s Fru talman! Vi kunde inte ha valt ett bättre tillfälle att diskutera ett livsmedelspolitiskt betänkande än i dag. Livsmedelsfrågorna är verkligen i röret och diskuteras hårt och brett ute i det svenska samhället, resten av Europa och resten av världen. Vi har ett betänkande som vi har döpt till Livsme- delskontroll och genteknik. Det kommer att handla om just detta i den här debatten, och det har handlat om andra saker också. Vi har haft 51 motioner att behandla. Tre motioner har lett till tillkännagivanden till regeringen. Det gäller småskalig livsmedelspro- duktion, att man ska se över den verksamheten och skapa förutsättningar för att öka möjligheterna att producera högkvalitativa livsmedel mer lokalt än vad vi kanske gör i dag. Jag vill med detta yrka bifall till hemställan i be- tänkandet och avslag på de motioner som vi inte har ställt oss bakom. I går upptäcktes det första fallet av mul- och klöv- sjukan i Frankrike. Tidigare har den florerat i Stor- britannien. I och med att den kom till Frankrike är det stor risk för spridning även på det övriga europeiska fastlandet. Vi har också under våren pratat mycket om galna ko-sjukan, BSE, en sjukdom som djuren får av taskig foderhantering och annat. Vi har diskuterat dioxinskandaler, dåliga djurtransporter, slakttrans- porter, misär på vissa marknader och slakterier i Eu- ropa osv. Folk är oroliga. Folk i Sverige är oroliga. Folk i Europa och resten av världen är oroliga. Kon- sumenterna kräver att vi ska få säkra och trygga livs- medel. Vi politiker måste ta tag i den här frågan rejält. Sverige har legat före och ska också se till att ligga före när det gäller de här frågorna i framtiden. Vi kräver, som politiker i de flesta partier, att konsu- menterna ska kunna känna trygghet i det näringsintag man dagligen gör. Vi kommer i fortsättningen av debatten att gå in på område efter område. Men av vad jag hittills har hört av debatten har märkningsfrågan satts högt på dagordningen. Det tycker jag är bra. Det tycker vi från socialdemokratin är väldigt bra. Det är en av delarna i att konsumenterna ska känna sig trygga i sitt konsumtionsmönster. Man ska kunna läsa sig till vad produkterna innehåller. Man ska kunna läsa sig till hur djuren är uppfödda, på vilket sätt vi har odlat på våra åkrar, på vilket sätt vi har använt bekämpnings- medel och kvävegödning, på vilket sätt vi har förädlat och vidareutvecklat produkterna. Folk - konsumen- terna - måste känna trygghet. Folk ska kunna läsa detta. Men det får inte vara för krångligt. Det får inte va- ra en hel bok, en blå bok som man har på Gröna Kon- sum i Katrineholm, som man ska kunna slå upp i och leta efter produkt efter produkt. Därför är det svårt att få till ett tydligt märkningssystem. Jag är därför stolt att detta är en av de frågor som jordbruksministrarna från Sverige har drivit hårt sedan Sverige kom med i ministerrådet. De ministrar som representerat Sverige när det gäller märkningsfrågorna har gjort det på ett aktivt och bra sätt. Men vi är inte färdiga. Det är alltså inget svek, Eskil Erlandsson, när det gäller debatten kring märkningsfrågorna. Däremot kan det vara ett svek att vi har stött på motstånd när det gäller att satsa mer på ekologisk odling, att höja det ekolo- giska programmet osv. Vi är inte färdiga, vi är inte framme, men det är långt ifrån ett svek. Nu ska vi hjälpas åt och nå ända fram så att konsumenterna ska kunna känna trygghet i sitt konsumtionsmönster. Functional food är en av de saker som vi har dis- kuterat i de här motionerna. Vi har fått motioner från flera partier. Det tycker jag är bra. Det är ett nytt sätt att tänka, ett nytt sätt att arbeta. Vi vet att exempelvis Skånemejerier har ett utvecklat samarbete med Lunds tekniska högskola för att forska fram olika produkter av fungerande livsmedel. Det är livsmedel som också ska kunna förebygga halsbränna, ge bättre ämnesom- sättning och andra saker. Problemet är var gränslan- det mellan livsmedel och medicin är. I vårt utskott har vi diskuterat den här frågan ända sedan jag kom med i utskottet. Det är visserligen inte så länge sedan, jag har varit med sedan 1994. Vi har haft mejerierna hos oss, vi har haft forskarna hos oss. Vi har uttryckt vårt behov av kunskap genom att ordna stora utfrågningar dit vi kallat producenter, forskare och andra. Vi tycker att beredskapen från miljö- och jordbruksutskottets sida är stor när det gäller diskussionen om functional food. Men vi behö- ver ett program kring functional food för att kunna se till att utveckla detta. Vi ska kunna hitta var gränslan- det ligger mellan medicin och livsmedel. Det vet jag att man jobbar intensivt på. Jag har också lämnat in en interpellation till jord- bruksministern så att vi ska kunna diskutera enbart den frågan. Den interpellationsdebatten ser jag mer som något slags avstämning av var vi befinner oss i framtagandet av program gällande functional food. Vi behöver ett sådant program. Vi ska också kunna driva den frågan gentemot de andra länderna i Europa och för konsumenterna i de andra länderna i Europa. Fru talman! Vi har också motioner om vatten. Vatten är ju vårt främsta livsmedel och det är ingen ändlig resurs. Vi måste se till att vi diskuterar vattnet som ett livsmedel och som en resurs som inte är änd- lig. Jag är oerhört orolig över att bekämpningsme- delsresterna tenderar att öka i våra grundvatten i stora delar av Sverige. I stora delar av resten av Europa vet vi att vattnet inte är drickbart direkt ur kranen. I den situationen får vi inte hamna i Sverige. Vi måste se till att vi tar ansvar för vårt vatten. Här handlar det igen om vilka metoder vi använder oss av i produk- tion av både livsmedel och andra varor. Bekämp- ningsmedelsresterna i grundvattnet måste tas på all- var. Den frågan ska vi lyfta fram vid många olika tillfällen. Jag är också glad över att ordentlig uppmärksam- het har riktats på att vi ska kunna förädla och utveckla livsmedelsprodukter från glesbygden. Småskalig livsmedelsproduktion kommer att kunna vara en viktig del i landsbygdsutvecklingen. Det är i högsta grad en glesbygdsfråga, en fråga som kommer att kunna motivera producenter att satsa resurser på att vidareförädla livsmedel på landsbygden. Det första jag gör när jag kommer till Valsjöbyn på hösten är att åka upp till Brännans mejeri och köpa getost. Under den vecka jag är i Jämtland på semester äter jag Brännans getost på min tunnbrödsmacka. Det är jag inte ensam om. En hel familj försörjer sig på att producera den här getosten, en familj som annars kanske skulle vara tvungen att transportera sig till Strömsund, Åre, Östersund eller någon annan plats för att få någon form av jobb. Detta försörjer en hel familj med tre barn som man ser till använder skolan. Man är en del i möjligheten att kunna bo och verka i den här bygden. Det handlar alltså inte bara om primärproduktio- nen utan nu ska vi också gå ett steg vidare och med stöd kunna utveckla vidareförädlingen av livsmedel i glesbygden. Det är en mycket viktig glesbygdsfråga. Många av de debatter som har förts har handlat om märkningsfrågorna och ska även fortsättningsvis så göra. Men mycket av det ansvar som vi politiker har nu och i framtiden är att vi måste se till att visa att vi driver frågorna hårt, att konsumenterna ska kunna känna sig trygga med säkra och trygga livsmedel. Konsumenterna ska kunna veta vad man äter. 0480007629014 N 2010-01-01 00:00:00 166158 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0979/#anf90