<anforande>
<dok_hangar_id>2348499</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0979</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:79 Onsdagen den 14 mars</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>79</dok_nummer>
<dok_datum>2001-03-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ändringar i bilskrotningslagen </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>3D675EB8-E5B3-4C99-9C5C-E60A4CF707F1</anforande_id>
<anforande_nummer>120</anforande_nummer>
<talare>LARS LINDBLAD (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Är det inte så, Kaj Larsson, att det är
rätt klart att kostnaden för producentavgifter i slutän-
dan hamnar i knät på konsumenten? De ökade kost-
nader som det innebär för producenten slutar alltid i
konsumentledet. Det tror jag att vi kan vara överens
om.
Jag tycker också att det är viktigt att Kaj Larsson
är medveten om att det inte är samma personer. Efter-
som bilen byter ägare flera gånger under sin livstid är
det inte samma ägare som betalar in skrotningsavgif-
ten som får tillbaka den. Därför är inte heller läskjäm-
förelsen speciellt bra i det här sammanhanget.
Jag skulle uppskatta om Kaj Larsson svarade på
min fråga angående den rutinmässiga administrativa
skrotning som Vägverket gör efter tre år. Är det rim-
ligt att man låter människor som struntar i att betala
sin avställningsavgift komma undan på det här viset?
</anforandetext>
<intressent_id>0371414788216</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>166188</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0979/#anf120</protokoll_url_www>
</anforande>
