2348499 GO0979 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:79 Onsdagen den 14 mars 2000/01 79 2001-03-14 00:00:00 Ändringar i bilskrotningslagen C7F4F5DF-9A38-42FE-84B2-E25C4BB94B3F 109 LARS LINDBLAD (m) m Fru talman! Det ökade antalet skrotbilar i naturen är ett växande problem. Det räcker att ta en tur ut på landet så ser man dessa fula vrak lite varstans. Förutom att det är ett estetiskt problem för mark- ägare och folk som vill vandra i naturen är det ett miljöproblem. Gamla bilar läcker oljor, miljögifter och tungmetaller rakt ned i marken. Problemet måste lösas. Jag tillhör inte dem som tror att det finns enkla lösningar på problemet. En höjd bilskrotningspremie är en sak som kan bidra till en bättre situation, men vi får inte bort alla bilar i naturen på detta sätt. Det är en rad olika åtgärder som krävs för att situationen ska bli radikalt mycket bättre. Politiska åtgärder leder inte alltid rätt. Riksdags- majoriteten har på många olika sätt försökt förmå landets medborgare att byta resmönster. På olika sätt försöker man ekonomiskt få människor att byta från bil till kollektiva färdmedel som buss och tåg. Denna straffpolitik mot bilisterna, givetvis tillsammans med de försämringar som gjorts i människors privateko- nomi under tiden, har lett till att vi har fått Europas äldsta bilpark. I EU toppar Sverige tillsammans med Finland listan över andel gamla bilar - en inte alltför smickrande ledning. Hälften av alla bilar i Sverige är äldre än tio år. Hälften av alla de bilar som är 17 år kör omkring på våra vägar, medan endast hälften av dessa har skro- tats. Detta leder bl.a. till att 1,3 miljoner bilar i Sveri- ge i dag är utan katalysator. Nya bilar har bättre teknik, är mera bränslesnåla, har lägre utsläpp och kan återvinnas vid skrotning i större utsträckning än gamla bilar. Att detta får nega- tiva konsekvenser för miljön råder det inget tvivel om. Majoritetens straffpolitik mot bilisterna är ett skott i den egna foten. Det har lett till en sämre miljö, inte till en bättre. Det faktum att den svenska bilparken blir allt äld- re bidrar till att fler vrak ställs ut i markerna. Man har bilen till dess att den lägger av att fungera och sedan låter man den stå eller t.o.m. kör ut den i naturen. Att regeringen har tagit tag i frågan är bra. Något behöver göras. Problemformuleringen är vi överens om över alla partier. Sedan kan man välja olika vägar, och vi ställer oss inte bakom regeringens lösning. Fru talman! Den 1 januari 1998 började produ- centansvaret för bilar att gälla. Det borde innebära att problemet som vi har i dag är ett övergående pro- blem. Bilproducenterna ska garantera att det finns system för omhändertagande av de bilar som så små- ningom ska skrotas. Men ännu är ju dessa bilar inte aktuella för skrotning, förutom möjligen krockade bilar. Problemet med de bilar som inte omfattas av producentansvar kommer att leva kvar under ett antal decennier om inte bilmarknaden förändras radikalt. Vad är då bra i propositionen? Vi delar regering- ens uppfattning om att skrotningsbranschen måste styras upp en del. I dag är auktorisering av skrot- ningsfirmor frivillig, och många har redan blivit auktoriserade. Man räknar med att ca 700 av de totalt drygt 800 skrotningsfirmorna är auktoriserade. Dess- utom är det ett faktum att många skrotningsfirmor miljöprövades på 70-talet. Vi stöder att det ställs hårdare krav på dessa så att skrotningen sker på ett miljövänligt sätt överallt. Men i övrigt rör regeringen till det i onödan i pro- positionen. Den skulle ha kunnat vara okomplicerad, men i stället väljer regeringen att krångla till det. För det första kan vi konstatera att alla nyproduce- rade bilar täcks av producentansvaret. För det andra har bilägarna betalat in en s.k. skrotningsavgift på 700 kr till bilskrotningsfonden, vilket inte betalats tillbaka i tillräcklig utsträckning. Fonden innehåller tillräckligt med pengar för att en högre skrotningspremie ska utbetalas till dem som skrotar en gammal bil. Ändå föreslår regeringen att ett system med bilskrotningsavgift även för nya bilar ska införas med ett retroaktivt ansvar för bilindustrin. Först ska nybilsköparna alltså betala priset för det införda producentansvaret. Sedan ska man utöver detta betala en avgift på 700 kr i bilskrotningsavgift. Man får alltså betala dubbel skrotningsavgift på detta sätt. Är det rimligt, samtidigt som vi borde uppmuntra människor att köpa nya bilar för miljöns skull? Majoriteten har mage att bedöma dessa 700 kr som "en nästan försumbar kostnad". Detta grundar man bl.a. på att den skatterabatt som ges för miljök- lass 1-bilar överstiger denna summa. Samtidigt borde majoriteten veta att detta straffar den svenska bilför- säljningen där man konkurrerar om enstaka tusenlap- par. Vi vet ju att år 2000 privatimporterades 63 000 bilar till Sverige. Dessa extra pålagor förbättrar ju inte precis den svenska bilbranschens situation. Vi är dessutom av princip mot retroaktivitet i lag- stiftningen, att lagstiftning inte ska införas som inne- bär att man påförs ett ansvar för historiska problem. Det är inte bra i ett fungerande rättssystem. Det hotar framförhållning och planering för företagen. Regeringens förslag låter som ett pantsystem där man betalar in en avgift när man köper bilen och sedan får man tillbaka pengarna när bilen skrotas. Problemet är att bilar och läskburkar är två mycket olika produkter. En bils livslängd är mycket lång, framför allt i Sverige. Bilen byter oftast ägare många gånger under sin livstid. Den som drar nytta av skrot- ningspremien är en helt annan person än den som har betalat in den. På detta sätt straffar vi nybilsköparen och belönar den som köper en gammal bil. Samtidigt har vi ålagt producenterna att bekosta en inlämning till återvinningsstationerna. Detta kan inte var logiskt. Bilbranschen har tydligt kritiserat regeringens proposition vad gäller det EG-direktiv om uttjänta bilar som ska införas. Bilbranschen har kritiserat regeringen för att vara för tidigt ute. Bilmarknaden är i högsta grad global och inte minst europeisk. Det är viktigt att vi beslutar om en EU-lagstiftning som harmonierar med övriga EU-länder. Det är viktigt att vi inte straffar våra egna företag medan andra länder ger sin företag bättre förutsättningar. Andra länder i EU är på väg att genomföra direk- tivet, men Sverige ligger längst fram. Dessutom är förslaget inte ordentligt remissbehandlat. På en direkt fråga till departementet om hur de andra länderna förväntas lösa frågan om genomförandedirektivet hade man inget svar. Vi borde avvakta något för att vår lagstiftning ska bli bättre. Jag tycker mig se en trend där Sverige, inte minst i miljösammanhang, lägger sig vid sidan av andra EU-länder när det gäller tolkningar av direktiven - oftast inte med fördel för nationella intressen, och det är inte bra. Det moderata alternativet innebär att bilskrot- ningsfonden ska bidra till en kostnadsfri inlämning av bilar som går till skrotning redan från 2002. Samtidigt ska fonden täcka kostnaderna för de skrotningskam- panjer som krävs för att rensa upp i vissa områden. Det är viktigt att komma med realistiska förslag och inte som ett visst parti föreslå premier på mycket hög nivå som inte kommer att kunna finansieras. Det är viktigt att inte skattepengar skjuts till för att finansie- ra fondens utgifter. Vi vill ta bort bilskrotningsavgiften för inköp av nya bilar - detta i syfte att stimulera att nya bilar köps i större utsträckning. Vårt förslag är också att man ska avvakta övriga EU-länders genomförande av EG-direktivet för att man ska hitta liknande regler för bilbranschen mellan länderna. Fru talman! Moderat ideologi bygger på ökad fri- het, men också på ett ökat individuellt ansvarstagande - frihet under ansvar. Vi tror på människor. Vi tror att människor är re- do att ta eget ansvar för den miljö vi lever i. Vi hop- pas att den fria inlämningen av skrotbilar ska vara tillräckligt för att människor ska känna sig motivera- de att göra nytta för miljön. Det lilla besvär som det är att forsla bilen till skroten hoppas vi att människor själva ska kunna bidra med. Men, som sagt, moderat politik innebär samtidigt ett ökat ansvarstagande. Detta vill vi åstadkomma genom att den s.k. administrativa skrotningen tas bort. Om en bilägare låter bli att under tre år betala en avgift till Vägverket för sin avställda bil, så stryker Vägverket bilen ur registret - en s.k. administrativ skrotning. Det gör det omöjligt för polisen att fast- ställa ägaren till bilvraket. Vi vill ta bort den admi- nistrativa skrotningen och tycker att ägaren ska ta ett ansvar för bilen till dess att bilen skrotas. Jag förstår inte varför vi inte fick med majoriteten på denna lilla, men viktiga förändring. Det är klart att vissa personer filar bort chassinumret för att undvika att man blir ansvarig för vraket. Det kommer vi inte runt på detta sätt, men i många andra fall. Ägande ska medföra skyldigheter såväl som rättigheter. Det är kärnan i moderat politik. Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 1 under punkt 1. 0371414788216 N 2010-01-01 00:00:00 166177 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0979/#anf109