<anforande>
<dok_hangar_id>2348497</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0977</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:77 Fredagen den 9 mars</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>77</dok_nummer>
<dok_datum>2001-03-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2000/01:252 om upp- sägningarna vid Banverket</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>14F28E51-DF26-42AF-851F-8D9DB7B4447A</anforande_id>
<anforande_nummer>48</anforande_nummer>
<talare>STURE ARNESSON (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Näringsministern delar uppenbarligen
inte min uppfattning att det är för sent när den här
utsättningen väl är gjord.
Spåren förskräcker. Jag ska prata lite grann om
hur det är i England där ett privat företag har hand om
spåren. Det heter Railtrack.
Sedan tågolyckan vid Hatfield utanför London, då
ett snabbtåg till Leeds spårade ur, har biltrafiken till
och från London ökat med 25 %. Det kan inte vara en
vinst för samhället.
Företaget är i dag i ekonomisk kris. Staten får
skjuta till stora belopp. Man har upptäckt 1 850 all-
varliga sprickor i landets järnvägsspår. På 500 platser
är hastigheten begränsad till 32 kilometer i timmen.
De brittiska tågresenärerna kommer att kompenseras
med uppskattningsvis 7 miljarder kronor för förse-
ningar under detta år. Den brittiska regeringens mål
på 50 % fler passagerare och 80 % mer gods syns
alltmera avlägset.
Jag tänker citera Mats Andersson i Svenska järn-
vägsfrämjandet - en mycket duktig kapacitet när det
gäller järnväg. Jag vill inte säga det han säger, men
han är duktigare än jag: "Trots kaoset på järnvägssi-
dan i Storbritannien finns det tyvärr fortfarande
svenska beslutsfattare som ser privatiseringen av de
brittiska järnvägarna som ett föredöme." Så tilläger
han: "De vet inte vad de pratar om."
Ännu längre går Londons borgmästare. Han heter
Livingstone. Enligt DN säger han att man måste vara
hjärndöd om man inte förstår riskerna med privatise-
ring.
Jag skulle egentligen vilja debattera med Lars
Engqvist. Jag hörde honom, när han stod här nyss,
säga att konkurrensutsättning inom sjukvården inte är
någonting för den svenska socialdemokratin. Vad är
det som gör att det är så bra när det gäller detta? Är
det inte dags att ta en time out och tänka efter och
utvärdera?
Vad är vinsten med detta pendeltågselände i
Stockholm, som bara fortsätter med försenade och
inställda tåg? Vad kostade gasololyckan i Borlänge
samhället? Att den värmländske föraren var berusad
åtalas han nu för, men varför förtigs det omänskliga
arbetsschema den privata tågoperatören hade kon-
struerat åt honom?
Är vårt samhälle bara ekonomi och vinstmaxime-
ring?
Jag vill tala om för ministern att jag är avhoppad
socialdemokrat. Jag lämnade partiet för sex år sedan.
Jag och mina gamla socialdemokratiska vänner hem-
ma i Värmland känner inte igen socialdemokratin.
Man går ut och kräver ägaransvar när det är kris i
Bengtsfors, men vad tänker man om statens egna
anställda?
Ministern har sagt att avregleringen av Posten
kom alldeles för tidigt. Vi skulle ha väntat tills övriga
Europa var med på tåget. Varför kunde vi inte ta det
lite lugnt även i denna fråga?
</anforandetext>
<intressent_id>0731092390302</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>165908</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0977/#anf48</protokoll_url_www>
</anforande>
