2348497 GO0977 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:77 Fredagen den 9 mars 2000/01 77 2001-03-09 00:00:00 Svar på interpellation 2000/01:252 om upp- sägningarna vid Banverket interpellationsdebatt A4C4CA20-0BC8-44AF-84A7-AD2CB65C5DB1 46 STURE ARNESSON (v) v Fru talman! Först vill jag tacka näringsministern för svaret. Vi är överens om en del saker, t.ex. att uppsägningen av de här 600 banarbetarna inte är en fråga för regeringen eller riksdagen. Det beslutar Banverkets styrelse om. Likaså har en riksdagsmajo- ritet stått bakom konkurrensutsättningen av nypro- duktion och ombyggnad. Det jag vill diskutera med näringsministern - och det har jag väl inte fått ett riktigt svar på - är konkur- rensutsättningen av drift och underhåll, som tyvärr kommer att få negativa följder för tågresenärerna och samhället. Förseningarna kommer att öka, och säker- heten och allmänhetens förtroende kommer att mins- ka. Det gör i sin tur att biltrafiken kommer att öka ytterligare. Miljön och trafiksäkerheten kommer att påverkas. Den kompetens som försvinner finns näm- ligen inte på annat håll. I valrörelsen 1998 tillbringade Stig Fahlgren i SEKO Banverksklubben i Falköping två dagar med Ines Uusmann. Det fanns redan då riksdagsbeslut på att nybyggnad och ombyggnad skulle konkurrensut- sättas. Vid de tillfällena klargjorde hon att en social- demokratisk regering inte skulle avhända sig det statliga ägandet av produktionsresurserna vad gäller drift och underhåll av järnvägen. Säkerheten, i form av en fungerande anläggning, blir klart försämrad. Även om risken för tågkollisio- ner inte ökar, kommer felen att öka. Det resulterar i ökade förseningar och i värsta fall urspårningar. Sä- kerhetspersonal i form av signaltekniker och besikt- ningsmän finns kvar, men inte den personal som ska åtgärda upptäckta fel i spåren och som själva upp- täcker en hel del fel genom att de arbetar i anlägg- ningarna. Dessutom ställer den här personalen upp på sin fritid när det behövs. Om man minskar den till- gängliga personalen med 75 % får det oundgängligen stora konsekvenser. Det gångna året har visat att vi nog lär få leva med nedblåsta ledningar, snö, översvämningar och jag vet inte allt i alla delar av Sverige. Vem ska rycka ut och fixa banan när fotfolket inte finns kvar. Det går att leja in folk när man ska laga eller ploga en väg, men man tar inte in vem som helst för att förstärka järnvä- gen när vattnet i Arvika trycker på. SEKO:s fackliga nätverk på trafikledningen skri- ver så här: Hur blir det då i framtiden? Vilka är det som ska upptäcka sprickor och sättningar i spåren och vilka ska utföra arbeten i spårområdet under pågåen- de trafik? I dag utförs dessa jobb av banarbetare med högt säkerhetsmedvetande och blick för att hitta fel. Vi trafikledare talar samma språk som de. Vi har väldigt dålig erfarenhet av entreprenörer som arbetar inom spårområdet och inte ens kontaktar tågtrafikled- ningen. Detta har hänt ett flertal gånger. Tågen kom- mer att försenas. För oss på tågtrafikledningen är det här ytterligare en stressfaktor, och i förlängningen blir det en oacceptabel arbetsmiljö för oss. Ministern säger att han följer Banverkets arbete med stort intresse och kommer att hålla riksdagen informerad. Men det är inte så enkelt. Om drift och underhåll konkurrensutsätts finns inte de här männi- skorna kvar med sina kunskaper. Då hjälper det inte att näringsministern följer de här frågorna. De är borta. Håller ministern med om detta resonemang? Det gäller säkerheten på våra järnvägar. Jag vill också fråga om det finns något lyckat ex- empel ute i världen där man har konkurrensutsatt järnvägsunderhåll. 0731092390302 N 2010-01-01 00:00:00 165906 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0977/#anf46