<anforande>
<dok_hangar_id>2348496</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0976</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:76 Torsdagen den 8 mars</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>76</dok_nummer>
<dok_datum>2001-03-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Kriminalvårdsfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>4B8532A4-4C72-4BFD-9660-16B5F54E29C2</anforande_id>
<anforande_nummer>137</anforande_nummer>
<talare>INGEMAR VÄNERLÖV (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Fru talman! I mitt anförande, som jag nämnde ti-
digare, bad jag majoritetens företrädare att redovisa
de skäl som man hade att inte följa lagen när det
gäller just det här att utvisningsdömda ska betala sin
hemresa själva. Jag fick inga skäl av Yilmaz Kerimo.
Det nämndes hur lite man tjänar. Jag vet att man
tjänar väldigt lite. Inkomsten ligger på ungefär en tia i
timmen. En snabb huvudräkning ger vid handen att
det ändå skulle ge uppemot 2 000 kr per år om 10 %
av den ersättningen tas undan till hemresan för den
utvisningsdömde. Sitter någon på fyra år skulle det ge
bortemot 8 000 kr, och det skulle förmodligen täcka
en icke föraktlig del av kostnaden för hemresan.
Jag vill veta av Yvonne Oscarsson, som en av
majoritetens företrädare, vad utskottet ser för skäl
som talar emot att man ska tvinga fram betalning när
den utvisningsdömde vägrar.
</anforandetext>
<intressent_id>0548843588006</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>165751</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0976/#anf137</protokoll_url_www>
</anforande>
