2348496 GO0976 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:76 Torsdagen den 8 mars 2000/01 76 2001-03-08 00:00:00 Kriminalvårdsfrågor C556F582-D656-4682-98B4-61D4208E1ED2 121 GUNNEL WALLIN (c) c Herr talman! Vi har nu gått över till kriminal- vårdsmotioner. Kriminalvården är ju ett område inom rättsväsendet som har utarmats ganska mycket den senaste tiden. Man är verkligen i behov av ytterligare resurser för att se till att det inte skapas en sväng- dörrsmentalitet, utan att vi kan förhindra återfall i brott. Samtidigt ser vi att behoven ökar kraftigt. Det finns ett stort behov av platser. I åtminstone hela södra Sverige är det fullt på anstalterna, i häkten och i arrestlokaler. Man öppnar extra utrymmen, men det räcker ändå inte till. Detta förorsakar många extra transportkostnader och belastningar i övriga delar av rättsväsendet. Jag ska ta upp några punkter med anledning av de motioner som behandlas i betänkandet. Jag yrkar bifall till reservation nr 2, och jag står naturligtvis också bakom de särskilda yttranden som jag har skri- vit under. De sexualbrottsdömda har redan berörts här, och Ingemar Vänerlöv gjorde en bra utläggning i den frågan. Jag håller med om att det är oerhört viktigt med en balans mellan att ge allmänheten ett skydd och möjligheterna att rehabilitera den som dömts för sexualbrott. Det har pågått olika behandlings- och rehabiliteringsinsatser, men när personalen har sviktat har man inte kunnat följa upp dessa viktiga insatser. Det är visserligen inte många som återfaller i sex- ualbrott, men de som gör det skapar en väldig oro och en stor upprördhet bland allmänheten. Det är därför oerhört viktigt att komma fram till alla möjliga for- mer av rehabilitering för att motverka detta. Jag in- stämmer med Ingemar i att det är svåra avgöranden som måste ske. Jag tycker ändå att det är värdefullt att man ger regeringen i uppdrag att utreda frågan om farmakologisk behandling. Vad gäller permissioner vill jag säga att permis- sionssystemet måste vara långsiktigt. Man får inte plötsligt i panik på grund av att något har hänt dra till bromsen. Det är ingen betjänt av. Vi får enligt min åsikt inte heller styras av medier, utan det måste fattas väl avvägda beslut som bygger på en balans mellan å ena sidan samhällets skyddsintresse och å andra sidan den intagnes behov av rehabilitering. Däremot är det viktigt att man har en ständig upp- följning av permissionerna, så att de regler som finns efterföljs. Vad som hade hänt var att man inte hade haft denna kontinuerliga uppföljning och att det plötsligt hade gått slentrian i verksamheten. När man slog till visade det sig att mycket behövde göras. Jag tycker inte att det finns skäl att se över permissions- systemet men däremot att ständigt följa upp detta. Det pågår en utredning om psykiskt störda lag- överträdare som jag har förmånen att arbeta i. Även på detta område ställs vi inför väldigt svåra övervä- ganden. Kommitténs förslag kommer att vara klart i slutet av året, och det är bra att det avvaktas. Men det är också väldigt svåra avvägningar att göra. Lekmannaövervakare är otroligt viktigt. Med tan- ke på den ökade andel straff som avtjänas inom fri- vårdens ram är det viktigt att det finns medborgare som ställer upp som lekmannaövervakare. Samma sak gäller för många andra ställen där det finns frivil- liga samhällsmedborgare som ställer upp socialt. De måste man kunna ge morötter på något sätt, och man måste ställa upp med utbildning, handled- ning och naturligtvis ersättning för utgifter. Man kan inte bara se till ekonomisk ersättning. Jag tycker att det är bra att man har höjt ersättningen till 400 kr. Men man måste också se andra delar som är väldigt viktiga. Vi har ett stort behov av lekmannaövervakare även i framtiden. När det gäller frågan om individuella behand- lingsplaner är det verkligen bekymmersamt. När man läser den BRÅ-rapport som kom under slutet av förra blir man verkligen bekymrad. Detta är en del av verktyget i rehabiliteringsarbetet. Enligt rapporten har man inte i något fall gjort planerna enligt de formulär som finns. Om man inte har detta verktyg, hur ska man då kunna gripa sig an rehabiliteringsarbetet och få en sådan ändring att antalet återfall minskar så att man kan vända kurvan? Det är otroligt viktigt att man gör upp individuella planer och att de följs upp och an- vänds just som ett redskap. Det behövs mer än planer. Det behövs åtgärder för att komma till rätta med detta, och det behövs resur- ser. Det tar tid att göra upp planerna och att följa upp dem. Kriminalvården har, som jag sade tidigare, verkligen utarmats på resurser. Viljan och kunskapen finns hos en stor del av per- sonalen. Man ska vara rädd om den personal man har, eftersom det är mycket svårt att anställa ny personal. Men då måste man också ge redskapen och ge möj- ligheten att hantera detta. Fru talman! Det finns många goda initiativ inom kriminalvården som kan utvecklas till en god, effektiv rehabilitering för att på detta sätt minska återfallen. Men det måste finnas resurser för att klara av det. 0525611880106 N 2010-01-01 00:00:00 165735 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0976/#anf121