<anforande>
<dok_hangar_id>2348495</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0975</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:75 Onsdagen den 7 mars</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>75</dok_nummer>
<dok_datum>2001-03-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Författningsfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>79BA9E1A-1DEA-46C6-BFC4-F88759879F07</anforande_id>
<anforande_nummer>90</anforande_nummer>
<talare>KENNETH KVIST (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det är väl möjligt. Men vad jag me-
nar i mitt anförande är ju att om vi tittar på historien
har det varit så att den beredskap för bred enighet
som är viktig och respektabel har lett till att man har
tonat ned de principiella skillnaderna i debatten gans-
ka ofta. Det har lett till ett övertag för borgerligheten,
som verkligen inte har tonat ned sina ståndpunkter.
Det är därför jag tycker att ett så klart inlägg som det
som Göran Magnusson har hållit i dag är så välgö-
rande.
Sedan ska vi inte träta om vem som har kommit
fram till kloka ståndpunkter först i våra partier. Det är
bra att vi står skuldra vid skuldra i de här reservatio-
nerna.
</anforandetext>
<intressent_id>0544752215503</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>165465</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0975/#anf90</protokoll_url_www>
</anforande>
