<anforande>
<dok_hangar_id>2348495</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0975</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:75 Onsdagen den 7 mars</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>75</dok_nummer>
<dok_datum>2001-03-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Barns situation i ett internationellt perspek- tiv</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>5BA87730-0BB8-4CD6-AD25-6116780D5BD8</anforande_id>
<anforande_nummer>9</anforande_nummer>
<talare>JAN ERIK ÅGREN (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag har med intresse lyssnat till stats-
rådets anförande, och där fanns mycket som jag kan
instämma i. Jag skulle vilja påminna om en fråga som
jag ställde i mitt anförande.
För Sveriges anseende utomlands och för vårt
lands möjligheter att vara en förebild i arbetet för
barn i en utsatt situation är det viktigt att vi klarar
barnkonventionens krav. Hur förklarar statsrådet att
Sverige trots goda ambitioner vid flera tillfällen fällts
för brott mot barnkonventionen? Vilka speciella åt-
gärder har regeringen vidtagit för att något sådant inte
ska hända igen?
Kristdemokraternas bestämda strävan är att Sveri-
ge inte ska kunna fällas för brott mot barnkonventio-
nen, och jag tror att regeringen delar den uppfattning-
en.
</anforandetext>
<intressent_id>0457213878205</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>165384</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0975/#anf9</protokoll_url_www>
</anforande>
