<anforande>
<dok_hangar_id>2348495</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0975</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:75 Onsdagen den 7 mars</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>75</dok_nummer>
<dok_datum>2001-03-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Författningsfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>B7DE2E7E-65BD-442B-B39C-8BDDF8728DFA</anforande_id>
<anforande_nummer>68</anforande_nummer>
<talare>KENNETH KVIST (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Här i riksdagen företräder vi, om vi
inte har särskilda samvetsbetänkligheter och särskilt
anger det, våra partier och deras majoriteter, inte
minoritetsgrupper i partierna.
Helena Bargholtz inställning är ganska beteck-
nande. En komplicerad fråga med klara politiska
spänningar mellan höger och vänster vill hon inte
avgöra i den politiska processen och sedan låta väl-
jarna ta ställning i ett politiskt val. I stället vill hon
skicka upp den till en domstol som ska slita den poli-
tiska tvist som det ändå till syvende och sist handlar
om.
Detta är problemet med den inställning man har
när det gäller författningsdomstol: En ovanför politi-
ken stående expertis ska ta ställning i ibland kompli-
cerade politiska frågor. Det är bättre att riksdagen får
göra det och att de politiska partierna sedan får sina
ställningstaganden prövade av folket i valrörelsen och
får vädja om förtroende för vad man har gjort och inte
har gjort.
</anforandetext>
<intressent_id>0544752215503</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>165443</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0975/#anf68</protokoll_url_www>
</anforande>
