<anforande>
<dok_hangar_id>2348495</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0975</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:75 Onsdagen den 7 mars</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>75</dok_nummer>
<dok_datum>2001-03-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Äktenskap, partnerskap och samboende </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>D8FC7355-C07E-4D06-8ACC-652185C35D2D</anforande_id>
<anforande_nummer>31</anforande_nummer>
<talare>TASSO STAFILIDIS (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det betänkande som vi ska debattera
och besluta om i dag handlar om människors lika
värde. Det handlar om synen på människan, och det
handlar om att människor faktiskt också i lagstift-
ningen ska få ha samma rättigheter.
Fru talman! Äktenskapets ställning uppmärksam-
mas, bl.a., i detta betänkande. Utskottets ställningsta-
gande är väldigt tydligt: lagstiftningen bör så långt
som möjligt vara neutral i förhållande till olika sam-
levnadsformer och moraluppfattningar, och det bör
inte ankomma på riksdagen att styra enskilda indivi-
der i valet av samlevnadsform.
I strid med detta ställningstagande står först mo-
deraterna, som vill lyfta fram äktenskapet och part-
nerskapet och ge dem en särskilt stärkt ställning fram-
för andra samlevnadsformer. Jag kan inte, fru talman,
förstå Berit Adolfsson och moderaterna när de säger
att lagstiftningen missgynnar dem som vill formalise-
ra sin samlevnadsform.
Vad är det Berit Adolfsson och moderaterna vill
ha? Vill de att det ska vara mer förmånligt för ett gift
par än för en ensamstående förälder? Det är trots allt
så lagstiftningen är uppbyggd i dag: Det stöd som
samhället ska kunna ge till föräldrar, bl.a., ska gå till
dem som har störst behov. En ensamstående förälder
har kanske ett större behov i vissa avseenden än ett
par som lever tillsammans.
Kristdemokraterna, däremot, utgår från en exklu-
derande heteronormativ syn på familjen, där äkten-
skapet mellan man och kvinna ska framhållas som
den bästa samlevnadsformen. Självklart, fru talman,
yrkar vi i Vänsterpartiet avslag på Moderaternas och
Kristdemokraternas reservationer. Fru talman! Jag
kan inte låta bli att undra vart tanken om individens
frihet att själv få välja tagit vägen för moderaterna,
och vart tanken om alla människors lika värde tagit
vägen för kristdemokraterna.
Nej, fru talman, vi i Vänsterpartiet är starkt över-
tygade om att vi ska ha en icke diskriminerande lag-
stiftning som gäller lika för alla - en lagstiftning som
inte moraliserar över människors egna fria val av
samlevnadsform.
Utskottet vill inte vidta åtgärder för att jämställa
registrerat partnerskap och det heterosexuella äkten-
skapet. Detta anser vi i Vänsterpartiet vara fel. Det är
mycket viktigt att lagutskottet och riksdagen faktiskt
tar ställning för att jämställa alla människors kärlek.
Ett sätt att göra detta är att även låta äktenskapet gälla
för homosexuella par som så önskar.
Utskottet påpekar i sitt betänkande att äktenskapet
i det allmänna medvetandet står för föreningen mel-
lan man och kvinna och att detta är djupt rotat i det
allmänna rättsmedvetandet. Vore inte då det mest
logiska för att i handling och inte bara i ord jämställa
hetero- och homosexuell samlevnad att låta äktenska-
pet omfatta även homosexuella par?
Om en månad, fru talman, kommer detta att vara
verklighet och faktum i Nederländerna, då deras nya
äktenskapslag kommer att gälla lika för alla. Vi i
Vänsterpartiet vill gärna se en likadan lagstiftning här
i Sverige.
Lagstiftningsarbetet för att jämställa homo- och
heterosexuell samlevnad har i Sverige kommit väldigt
långt i många avseenden, i ett internationellt perspek-
tiv. Det finns dock fortfarande diskriminerande hin-
der mot homosexuella par. Att inte få ingå äktenskap
är just ett sådant hinder. Vi förespråkar en köns-
neutral äktenskapslagstiftning som gäller lika för alla.
Här vill jag ställa en fråga till socialdemokraterna.
Jag är väl medveten om att diskussionen har förts om
att se över möjligheterna till en könsneutral lagstift-
ning i äktenskapsfrågor. Hur ser representanterna för
regeringspartiet på den här frågan?
Fru talman! Ur samhällets synvinkel är äktenska-
pet främst ett juridiskt arrangemang mellan två indi-
vider. Därför är äktenskapet som institution något
som borde ses strikt juridiskt. Vi i Vänsterpartiet vill
att den civila vigseln bör vara den som är den gällan-
de. Den religiösa delen av vigseln är något som sam-
hället inte har att göra med, bl.a. med hänvisning till
statens neutralitet i religiösa frågor. Vi förordar civi-
läktenskap där den civila vigseln rent juridiskt ska
vara skild från den religiösa ceremonin. Självklart
skulle en sådan nyordning inte påverka redan ingång-
na äktenskap.
Vi ser det som självklart att de som så önskar
själva ska kunna välja den form av ceremoni de vill
ha, en religiös eller civil ceremoni. Men där lagstift-
ningen styr och reglerar ska också lagstiftningen
ansvara.
Fru talman! Det är mycket enklare än så, fast
enormt mycket vidare och djupare. Det handlar om
kärlek. Det är det de här frågorna handlar om. Det
handlar om människor. Därför kan jag hålla med
Berit Adolfsson när hon säger att det här är svårt.
Kärlek mellan människor ses nämligen som svårt,
även i detta betänkande, och som ett problem. Ännu
svårare blir det i ett samhällsperspektiv där debatten
om övertygelser och ställningstaganden ofta bygger
på fördomar.
Fru talman! Partnerskapsförrättare inom trossam-
fund är en fråga som har diskuterats under några år.
Vid heterosexuell vigsel har de som vill vigas en
valmöjlighet: Antingen kan man få sin vigsel förrät-
tad borgerligt eller av en representant för ett religiöst
samfund som man tillhör. Denna valfrihet finns inte
för homosexuella par. Eller kanske skulle jag säga så
här: Denna valfrihet finns inte för de trossamfund
som förrättar vigslar. För att utjämna denna olikhet
vore det rimligt att de samfund som så önskar ska få
förrätta partnerskap på samma sätt som de förrättar
äktenskap. I dag finns inte denna valmöjlighet, fru
talman.
Vidare behandlar betänkandet anknytningskraven
vad gäller registrerat partnerskap. För att registrera
partnerskap i Sverige måste man ha haft sin hemvist i
landet i minst två år eller vara svensk medborgare
med hemvist här. Dessa anknytningskrav är inte nöd-
vändiga. Vi i Vänsterpartiet anser att de borde avskaf-
fas. Det har vi redan tidigare deklarerat här i talarsto-
len. I länder som saknar partnerskapslagstiftning
saknar också partnerskapet rättsverkningar. Med
andra ord finns det ingen anledning till oro för part-
nerskapsturism till Sverige om anknytningskraven
skulle avskaffas. Att andra länder skulle se med skep-
sis på att deras medborgare kan registrera partnerskap
i Sverige saknar betydelse, då detta inte har några
rättsverkningar i dessa länder. Anknytningskraven är
bara en omotiverad ojämlikhet mellan homo- och
heterosexuella. Därför är det också desto större an-
ledning att ta bort dem.
Men, fru talman: Inför vi en äktenskapslag som
gäller lika för alla har vi inte längre det här proble-
met.
Partnerskapsregistreringen utomlands är också en
jämlikhetsfråga. I dag kan heterosexuella par viga sig
på svenska ambassader utomlands. Självklart borde
detta även gälla för homosexuella par. Denna möjlig-
het finns för heterosexuella som vill ingå äktenskap.
Det finns inget i den rådande lagstiftningen kring
registrerat partnerskap som hindrar att partnerskap
förrättas på ambassaderna, men det finns en poäng i
att förtydliga detta i lagstiftningen. I t.ex. Paris för-
rättas väldigt många vigslar men inte ett enda part-
nerskap. Här vill vi också se en förändring, fru tal-
man.
Men återigen: Inför vi äktenskap som gäller lika
för alla har vi också det problemet ur världen.
Fru talman! I reservation 8 tar vi upp terminologin
i lagen om registrerat partnerskap. Ordet
"registrering" borde inte få förekomma i en familje-
rättslig lag. Termen är kall och teknisk och helt mal-
placerad i en ceremoni där det handlar om att två
människor vill manifestera sin kärlek till varandra.
Lagen måste ses över språkligt och redaktionellt. I
äktenskapslagen använder man inte begreppet
"registrering", men i partnerskapslagen förekommer
det. Frågan är varför.
När det gäller frågan om förordande av part-
nerskapsförrättare och vigselförrättare har vi ett till-
kännagivande sedan tidigare i lagutskottet. Det är
dags för regeringen att agera. Vi förutsätter också att
regeringen skyndsamt genomför en sådan förändring
som innebär att förordnandet som förrättare av vigsel
kontra partnerskap ska ses som ett gemensamt upp-
drag. Regeringens uppdrag till länsstyrelserna är
förvisso bra, men jag är rädd att det kommer att ta tid.
Vi i Vänsterpartiet efterlyser ett konkret lagförslag i
linje med lagutskottets tillkännagivande för cirka ett
och ett halvt år sedan.
Fru talman! Det är ett problem att ett överklagan-
de av dom på äktenskapsskillnad kan användas som
ett medel för att trakassera sin partner. Men det finns
andra faktorer i en äktenskapsskillnad som kan göra
ett överklagande berättigat. Vi har lyft upp den här
frågan i ett särskilt yttrande, då vi ser problematiken i
att äktenskapsskillnad ofta drar ut på tiden och ofta
får negativa konsekvenser både för barn och för en
partner, som ibland också kan vara utsatt för våld. Vi
vill gärna se en översyn av de här frågorna, där rege-
ringen återkommer med förslag på hur man kan gå till
mötes de människor som är i behov av en förändrad
lagstiftning.
Fru talman! Utländska medborgares rätt till äkten-
skapsskillnad är också en fråga som behandlas i ett
internationellt perspektiv. Den har vi lyft upp i ett
särskilt yttrande. Denna fråga ses över hos Justitiede-
partementet, och vi ser med spänning fram emot det
resultat som Justitiedepartementet kommer att kom-
ma med.
Lagstiftningen om sambor av samma kön är också
en fråga som tas upp, i varje fall sambolagstiftningen
generellt. I avvaktan på förslaget till ny lag från rege-
ringen vill vi påpeka att vi utgår från att regeringen
kommer att lägga fram ett förslag, i enlighet med
Sambokommitténs betänkande, om en sambolag som
gäller lika för alla oavsett sexuell läggning. Här vill
jag påtala att vi i Vänsterpartiet ser det som oerhört
viktigt att vi har en sambolagstiftning.
Fru talman! Naturligtvis står jag bakom alla
Vänsterpartiets reservationer, men vi har valt att lyfta
fram två stycken. Jag yrkar således bifall till reserva-
tionerna 3 och 4.
Fru talman! Jag har en stark tro på människan och
kärleken. Jag har här försökt att tydliggöra det. Det
var därför jag en gång engagerade mig i politiken.
Det var inte för att stifta lagar som diskriminerar och
särskiljer utan för att förändra den lagstiftning som i
dag diskriminerar människor, i det här fallet för att vi
är kapabla att älska.
</anforandetext>
<intressent_id>0480384439015</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>165406</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0975/#anf31</protokoll_url_www>
</anforande>
