2348495 GO0975 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:75 Onsdagen den 7 mars 2000/01 75 2001-03-07 00:00:00 Äktenskap, partnerskap och samboende C508D2FF-25F7-499D-86CA-93031A957805 30 BERIT ADOLFSSON (m) m Fru talman! Lagutskottets betänkande LU13 handlar om äktenskap, partnerskap och samboende. Detta är ett område som är föremål för många diskus- sioner ute i landet, och inte minst de motioner som LU13 innehåller har fått många människor att oroa sig och undra vad som kommer att hända. Samlevnad är svårt och har blivit svårare på sena- re tid. Samlevnad är viktigt, särskilt om man har varit så nära varandra att man har barn tillsammans. Då är det viktigt att barnen har sina föräldrar nära sig, och det borde vara enklare att vara sams och leva under samma tak då man också har barn tillsammans. Det rådande skattetrycket och andra regler minskar möj- ligheterna att ha ett drägligt liv genom att man inte får pengarna att räcka till. Möjlighet till deltid finns, men man har ändå inte råd att avstå från del av lönen. När ekonomin är ansträngd är det svårare att hålla ihop förhållandet, och många separerar med sämre liv- skvalitet för både sig själva och barnen. Därför be- hövs bra samlevnadsformer och övriga humana livs- betingelser för familjer där barn ingår. Den första motionen under hemställanspunkterna gäller äktenskapets ställning, och det är motion L411. Den yrkar jag bifall till, fru talman. Jag står även bakom de andra moderata reservationerna. I den motionen vill vi att staten inte missgynnar par som formaliserar sitt samliv genom att registrera partnerskap eller ingå äktenskap. Inför äktenskapsreformen 1987 framhöll utskottet att det bör vara ett mål att äktenskapet bevaras som den normala och naturliga formen för familjebild- ningar för det helt övervägande antalet människor. Det är självfallet angeläget, säger man vidare, att reglerna är sådana att människor inte förlorar på att gifta sig eller vinner på att separera. Utskottet ansåg då inte att det med fog kunde hävdas att lagstiftning- en i vårt land generellt missgynnar äktenskapet. Enligt utskottets nuvarande mening har det inte heller år 2001 framkommit några omständigheter som bör föranleda tillkännagivande. Då vill jag med fog hävda att det år 2001 visst har gjort det. År 1987 var det helt annorlunda. Skattemässigt och förmögen- hetsmässigt och vad gäller bidrag och avgifter är det en väsentlig skillnad. Det är väldigt stor skillnad, och därför vill vi reservera oss mot majoritetens beslut. Vi anser att lagstiftningsåtgärder är påkallade. Under de senaste åren har många par avstått från att ingå äktenskap eller registrera partnerskap med hän- syn till rent ekonomiska förhållanden. Man straffar de par som formaliserat sitt samliv efter de normer som samhället har ställt upp. Titta bara på socialförsäkringsförmåner, som be- räknas olika om man är gift eller ogift. Ensamstående mamma kan man bli genom att bara byta brevlådea- dress för mannen. Det finns familjer som väljer att utåt vara separerade för att det ger en mycket större disponibel inkomst. För äldre människor har det också stor betydelse om man är gift, sambo eller särbo. Folkpensioner i form av förtidspension utgör räknat per år 90 % av basbeloppet för ogift mot 72,5 % för gift försäkrad. Ålderspension i form av tilläggspension utges med 96 % av basbeloppet för ogift, medan 78,5 % gäller för gift. Gifta par får alltså lägre pension än personer som lever ihop utan att vara gifta. Hur kan man påstå att det inte heller år 2001 framkommit några omstän- digheter som bör föranleda något tillkännagivande, om man nu inte tycker att det ska vara straffbart att vara gift eller registrerad partner? Fru talman! Vi har också i betänkandet diskuterat sambolagstiftningen. Vi anser att den skapar en falsk trygghet. Folk tror att sambolagen ger juridiskt skydd motsvarande vad som gäller för äktenskap. Det inne- bär att man inte tänker sig för när man flyttar ihop. Det kan bli många obehagliga överraskningar när samboendet upphör. Det finns vissa fördelar, som jag tidigare har berättat om, med att vara sambo, men det finns också nackdelar med samboendet - sådana som man inte upptäcker förrän det är för sent. Då kan det bli en kalldusch att man inte längre förfogar över sina ägodelar, att hyreskontrakt är utan verkan och att, om endera parten dör, väldiga fördelar kan vederfaras dennes sambo till nackdel för barn eller övrig släkt. Beviskraven är i princip obefintliga t.ex. när nå- gon av de samboende avlider. Det är bara att med envishet hävda att man levt under äktenskapliga for- mer. Man behöver inte ens ha haft samma mantals- skrivningsort eller adress. Det är bara att hävda att det man gjorde ihop var sånt man gör när man är gift. Ingen kan ifrågasätta detta. En avliden person kan inte heller berätta hur det har förhållit sig. Sådana rättsfall finns. Övrig släkt och arvsberättigade har förlorat till förmån för en s.k. sambo som hävdar saker som inte går att belägga. Det bästa anser vi vore att parterna avtalsvägen bestämmer att sambolagen ska vara tillämplig på deras samlevnad. Det kan gälla studerande, t.ex. i Stockholmsområdet, som vill lösa sitt boende genom att flytta ihop. Det kan vara äldre som tycker att det är mera trivsamt med en bostad än med två, men som inte har förstått att man därefter lyder under sambola- gen. Därför borde lagen ändras så att lagen om sam- bors gemensamma hem och lagen om homosexuella sambor enbart blir gällande efter avtal mellan de samboende. Många bodelningar blir orättvisa. Det är man medveten om. Men lagen ska vara till för den svagare parten. Det anses tydligen att en kvinna kan flytta in i en mans lägenhet och därefter, i kraft av sin s.k. svaghet, slänga ut mannen ur dennes egen lägenhet. Bara detta är ur jämställdhetssynpunkt förkastligt. Alla kvinnor är inte svaga, och alla män är inte starka. Det är gammalmodigt, anser jag. Det begreppet borde diskuteras. Om två pensionerade sambor har bestämt sig för att avyttra den ena lägenheten och flytta ihop i den andra borde väl även den mest naiva förstå att man måste avtala om fortsättningen och möjligen slutet på samboendet. Nu är det tydligen så att Samboendekommittén har lagt fram förslag till en bestämmelse som tydliga- re än den nuvarande klargör att sambor kan avtala att bodelning över huvud taget inte ska ske. Men det vore bättre om man skrev regler som är positiva och som talar om vad som ska gälla och att man lägger på ett kol när det gäller en informationskampanj för att svenskar ska få veta detta. Då är ingen svag eller stark; då är man jämbördig. Vad slutligen gäller Värdekommissionen kan jag säga att den tidigare har varit uppe till diskussion här i kammaren. Lagutskottet var på sin studieresa till Oslo mycket intresserat av att få den befintliga norska regeringens värdekommissions erfarenheter. Fru talman! Jag vill fästa uppmärksamheten på att det kommer ett rättelsebrev till detta betänkande, eftersom det är fel yttrande som har kommit med från moderaterna. Det som är med är det som var med senast vi diskuterade frågan. Vi moderater är djupt oroade över utvecklingen i samhället och det ökade bruket av våld i skolan, på gator, torg och krogar och tyvärr också inom hem- mets fyra väggar - ett symtom i sig på skadebringan- de norm- och värdeupplösande processer som på olika sätt ska motarbetas. När det gäller etik är vi kanske mer oroliga över hur etiken får genomslag i vardagen, nämligen i moraliska frågor. Det gäller ju dels att ha en uppfattning om vad som är rätt och fel, dels att sedan leva efter vad som är rätt. Det vore önskvärt om man hemma, i skolan och bland arbets- kamrater och människor i allmänhet diskuterade des- sa frågor och utmejslade de etiska värderingar som gör Sverige till ett bättre land att leva i. Men vi anser inte att det är befogat med en stor värdekommission. Med det, fru talman, yrkar jag åter bifall till reser- vation nr 1. 0456070504608 N 2010-01-01 00:00:00 165405 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0975/#anf30