<anforande>
<dok_hangar_id>2348495</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0975</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:75 Onsdagen den 7 mars</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>75</dok_nummer>
<dok_datum>2001-03-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ändringar i atomansvarighetslagen </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>C3497721-20BF-4206-B9CB-D54B0ACE3A28</anforande_id>
<anforande_nummer>27</anforande_nummer>
<talare>ANA MARIA NARTI (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Begränsat ansvar är begränsat ansvar.
Obegränsat ansvar är obegränsat ansvar. Jag är inte
alls beredd att diskutera siffror eftersom det finns
väldigt många olika faktorer som kan påverka ett
begränsat belopp. Men här är det frågan om statens
ansvar mot invånarna. En katastrof är en katastrof.
Varför ska just en atomkatastrof vara annorlunda än
t.ex. en damm som brister eller en annan mycket stor
skada på vägar och broar vållad av en stor översväm-
ning?
</anforandetext>
<intressent_id>0283009944701</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>165402</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0975/#anf27</protokoll_url_www>
</anforande>
