<anforande>
<dok_hangar_id>2348495</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0975</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:75 Onsdagen den 7 mars</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>75</dok_nummer>
<dok_datum>2001-03-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ändringar i atomansvarighetslagen </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>2868D2F6-6AAC-41B9-AAE5-C22C3B294A63</anforande_id>
<anforande_nummer>26</anforande_nummer>
<talare>CHRISTINA NENES (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga. Folk-
partiet motsätter sig ju med kraft tanken på ett obe-
gränsat ansvar. Man anger också att när alla andra
resurser är uttömda ska staten fungera som den yt-
tersta skyddsvallen. Jag är ny i riksdagen, men jag har
kunnat läsa mig till att när riksdagen förra gången
beslutade om en höjning av ansvarsbeloppet hade
Folkpartiets representant ett yrkande om att anlägg-
ningsinnehavarnas skadeståndsansvar skulle höjas till
10 miljarder svenska kronor. Det är alltså lika mycket
som en kärnkraftsanläggning då var sakförsäkrad till.
Motiveringen för det här förslaget var att miljö och
hälsa skulle värderas lika högt som en kärnkraftsan-
läggning. Det pekades också tydligt på att det var
anläggningsinnehavaren som skulle stå för detta.
Min fråga till Ana Maria Narti är: Hur långt kan
Folkpartiet sträcka sig när det gäller hur stort anlägg-
ningsinnehavarens ansvar ska vara? Är det fortfaran-
de 10 miljarder som gäller innan den svenska staten
ska komma in med statsmedel?
</anforandetext>
<intressent_id>0468775142013</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>165401</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0975/#anf26</protokoll_url_www>
</anforande>
