2348495 GO0975 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:75 Onsdagen den 7 mars 2000/01 75 2001-03-07 00:00:00 Barns situation i ett internationellt perspek- tiv B23214DE-F464-4BBA-9663-F04D7F745C25 2 LISELOTTE WÅGÖ (m) m Fru talman! Jag har också glatt mig åt att vi har kunnat enas i utskottet om det här betänkandet. Det är viktigt för Sverige att den svenska regeringen har ett enigt utskott och en enig riksdag med sig i samband med toppmötet. Vi har arbetat hårt för detta. Det har varit ett givande och tagande, men det har också varit ett väldigt trevligt arbete. Jag vill tacka Marianne Jönsson för det fina samarbete som vi har haft när vi har tagit fram det här betänkandet. Jag vill börja med att berätta att jag har lärt känna en familj från Bosnien hemma i Halmstad, som kom till Sverige i början av 90-talet. Nu undrar väl fru talmannen om detta har med barn i ett internationellt perspektiv att göra, men det har det faktiskt. Föräld- rarna i den här familjen berättar för mig att de har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden i Sverige. Deras utbildningar är sådana att det är svårt att få fäste på arbetsmarknaden i Sverige. De berättar också om sina släktingar. Som fallet ofta är med flyktingar och våra nya svenskar har de sin släkt spridd över hela världen. De säger att dessa är mycket mer fram- gångsrika när det gäller att få fäste på arbetsmarkna- den. Då har jag naturligtvis ställt frågan: Varför söker ni er inte någon annanstans där möjligheterna är stör- re att få arbete? Det här är människor i 40-årsåldern. Då säger de så här: Nej, vi vill inte flytta från Sveri- ge, för det är så tryggt i Sverige för barnen. De har upplevt att Sverige är ett land där det är tryggt för barn att växa upp, och det är det avgörande för att den här familjen ska stanna. Jag skulle önska att det vore lika tryggt för alla barn att växa upp som det är i Sverige. Tyvärr är det ju inte så. Det är många barn som lider under mycket stora påfrestningar. Det är tyvärr också så att trots att FN:s barnkon- ventionen är ratificerad av ett förfärande stort antal länder, även om en del har gjort en del reservationer - Sverige har anslutit sig utan någon som helst reserva- tion, och det är egentligen bara USA och Somalia som inte har ratificerat barnkonventionen - så visar historien och tyvärr också nutiden många exempel på att barn inte anses ha samma mänskliga rättigheter som vuxna. Den som inte kan uttrycka sina behov blir inte hörd och anses därför inte ha några behov eller rättigheter. Det ser faktiskt ibland ut så i världen. Jag har två minnesbilder som jag har svårt att glömma bort. Båda är från Baltikum. Jag besökte Lettland för ett antal år sedan. Då fick jag berättat för mig om en tioårig pojke som tillsam- mans med sina syskon hade blivit övergiven av sina föräldrar. Det hände ganska ofta i början av 90-talet att människor rörde på sig. Tyvärr skildes föräldrar från sina barn av många olika orsaker. Den här tio- åringen gick in i rollen som familjeförsörjare för sina mindre syskon. Han klarade av det under en viss period. Efter en tid, när han inte kunde skaffa mat till sina mindre syskon, hängde han sig. Han tog livet av sig. Det är ett exempel på situationen för barn i länder där man inte hunnit eller mäktat med att göra sig av med gamla strukturer och där lagstiftningen till skydd för barn på den sociala sidan inte går hand i hand med den övriga utvecklingen. En annan minnesbild som jag har svårt att glöm- ma är från Riga. Jag träffade på en flicka som var nio år. Det är den yngsta prostituerade människa jag någonsin har träffat. Jag fick prata med henne via tolk. Hon berättade för mig att hon hade börjat med att sälja rosor och vykort på hotellen i Riga. Nu sålde hon sig själv. Hon var stolt för det, därför att hon kunde finansiera sina föräldrars missbruk genom den hundralapp som det kostade att köpa flickan. Det är sådant man aldrig glömmer - barn som går in i ett vuxenansvar, barn som aldrig får möjligheten att vara barn. Det här är två exempel. Det finns många sådana exempel. Jag tror, fru minister, att Sverige har en viktig roll när det gäller barnfrågor. Vi har ett gott förtroende ute i världen, som Marianne Jönsson redan har sagt. Vi har visat i praktisk handling att vi har förmåga att hantera barnfrågor. Visst finns det små trasiga männi- skor i Sverige. Det är ingen tvekan om det. Men vi har i alla fall visat att vi kan hantera frågorna. Det ska vi dra nytta av, inte minst inför barntoppmötet till hösten. Sverige kan göra mycket. Det är också viktigt att Sverige gör sin stämma hörd i EU-sammanhang. Mycket av frågorna måste hanteras inom den euro- peiska unionen. Dels är det en resursfråga, dels är det en styrkefråga. Det handlar om hur vi ska kunna råda bot på sådant som finns upptaget i betänkandet. Inte alla, men många väsentliga frågor är behandlade i betänkandet. Det förra toppmötet var framför allt inriktat på att minska barndödligheten under fem år, precis som Marianne Jönsson sade. Man satte upp mål under toppmötet. Man ville halvera mödradödligheten. Man ville halvera svår och måttlig undernäring bland barn under fem år. De skulle få tillgång till dricksvatten och goda sanitära förhållanden. Vi får väl säga att man har varit mer eller mindre framgångsrik. Inget av målen är uppfyllt, men man har kommit en bit på väg. Det är viktigt att fokusera på de sociala frågorna vid nästa toppmöte. Det är klokt att vi agerar tillsam- mans med övriga europeiska länder. Vi kan ta initia- tivet i frågorna, plädera för Sveriges inställning och hoppas att det kan bli EU:s inställning, så att det blir en kraftfull satsning på att se till att fler än svenska barn får möjlighet att växa upp under trygga förhål- landen, få utbildning och möjlighet att leva ett värdigt liv. Som ni hör trycker jag hårt på arbetet inom EU. EU är en viktig faktor i hanteringen av frågorna. Jag vill avsluta mitt anförande med att citera en av de kanske färgstarkaste personligheterna i Solidaritetsrö- relsen i Polen, Adam Michnik. Han är numera chef- redaktör för en polsk tidning. Han säger så här: "Om man vill vara europé måste man ställa sig bakom vissa normer. Deras beståndsdelar är humanistiska värderingar och ideal som pluralistisk demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter. Den enda gräns- dragningen som den europeiska identiteten tål är den som markerar skillnaden mellan intolerans och plura- lism, mellan rasism och humanism." Den enda gränsdragningen som den europeiska identiteten tål är den som markerar skillnaden mellan intolerans och pluralism, mellan rasism och huma- nism. Det gäller i högsta grad våra barn. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan. 0425391168202 N 2010-01-01 00:00:00 165377 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0975/#anf2