<anforande>
<dok_hangar_id>2348495</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0975</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:75 Onsdagen den 7 mars</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>75</dok_nummer>
<dok_datum>2001-03-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Kommunal självstyrelse och flernivåde- mokrati</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>75138463-5B98-4871-89C1-3EF0570E79D1</anforande_id>
<anforande_nummer>193</anforande_nummer>
<talare>HELENA BARGHOLTZ (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag vill först säga att jag är glad över
att Kerstin Kristiansson Karlstedt driver frågan om
ungdomars möjligheter att fortsätta i politiken. Jag
hoppas och utgår från att det nu finns en solid majo-
ritet i Kommundemokratiutredningen härför, så att
åtminstone detta kan bli en verklighet.
Det är vidare inte utan att man blir ganska nyfiken
på utredningen från 1996. Inte alla av oss var med i
riksdagen då. Jag frågar mig vad  som gör att den blir
liggande i en byrålåda och varför man inte fem år
efter det att utredningen blivit färdig kan redovisa
den. I så fall är det väl bättre att man från Regerings-
kansliet talar om att det inte gick att göra någonting
av utredningen och tar nya tag.
Jag håller helt med Maria Larsson om att det väl
är rimligt att Kerstin Kristiansson Karlstedt med de
försänkningar som hon rimligen har i Regeringskans-
liet skulle kunna begära att få en redovisning av vad
som har gått snett med utredningen och av anledning-
en till att den inte leder framåt.
Kerstin Kristiansson Karlstedt talade också om
människors tillit till samhällets nyttigheter. Ja visst är
det viktigt att människor känner tillit till samhället.
Det är vi alla överens om, men jag kan vittna om att
väldigt många människor inte längre känner den
minsta tillit till samhället. Jag tänker på de olika reg-
ler som hela tiden förändras i samhället.
Jag har som f.d. kommunalpolitiker upplevt den
vånda och oro som skatteutjämningssystemet föror-
sakar kommunerna. Det är svårt och komplicerat, och
man vet inte från ett år till ett annat vad som egentli-
gen gäller. Detta smittar av sig på kommuninvånarna,
som inte heller vet vad som kan gälla från ett år till ett
annat. Man kan inte långsiktigt garantera att det kan
finnas bra barnomsorg, äldreomsorg osv., eftersom
man inte vet hur ens ekonomiska situation ser ut i
kommunerna och inte rår över den själv.
När det gäller kommunala bolag handlar det om
att dessa ägnar sig åt verksamheter som ligger utanför
den kommunala kompetensen. Det handlar om af-
färsverksamhet som de kommunala bolagens företrä-
dare inte är lämpade att sköta. Det är det som gör att
vi inte är förtjusta i kommunala bolag.
</anforandetext>
<intressent_id>0133282248705</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>165568</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0975/#anf193</protokoll_url_www>
</anforande>
