2348495 GO0975 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:75 Onsdagen den 7 mars 2000/01 75 2001-03-07 00:00:00 Kommunal självstyrelse och flernivåde- mokrati 9648DEF2-EC43-4AFB-8735-2891DBF16C95 148 MARIA LARSSON (kd) kd Fru talman! Subsidiaritet är ett vackert ord. Dess innehåll är en princip som garanterar och legitimerar också den representativa demokratin och som mot- verkar centralism och byråkrati. Subsidiaritetsprincipen har följande innehåll. Det en gemenskap kan sköta på ett ändamålsenligt sätt ska den också få sköta. De överordnade gemenska- perna, t.ex. staten, har en skyldighet att stödja där så behövs. Detta stöd måste respektera de enskilda män- niskornas rättigheter och gemenskapernas eget kom- petensområde. Besluten ska alltså fattas på den nivå som är mest ändamålsenlig. Därför finns det kommunala beslutsorgan. Därför stadgas om den kommunala självstyrelsen. Även om det 1862, när kommunalförordningarna tillkom, mest handlade om att effektuera centralt fattade beslut, har utvecklingen gått mot ett ökat kommunalt självstyre. Med läs- och skrivkunniga människor i landet är det en självklarhet. Människor måste ha meningsfulla möjligheter att utöva inflytande. Det är enklare ju närmare politikerna finns. Förutsättningarna ser olika ut för olika människor och för kommuner. Att lägga samma mall på alla gör lätt att det inte passar någon. Regeringsformen talar tydligt om såväl kommu- nalt självstyre som om kommunal beskattningsrätt. De hör ju ihop. Fortsatt är naturligtvis stat och kom- mun kommunicerande kärl, men färdriktningen har varit tydlig under de två senaste decennierna, dvs. ökad makt åt kommunerna och mindre av detaljstyr- ning och detaljreglering. Uppdrag och ansvar ska följas åt. Det ska vara pengar i påse för att användas efter behov - som bedöms på den lokala nivån. Fru talman! De senaste åren har man kunnat skönja ett mönsterbrott. Vi har redan fått ett flertal exempel på det i de tidigare inläggen. Beskattningsrätten beskars kraftigt av skattestopp och skattetak under senare delen av 90-talet. Nu lever kommunerna med krav på budgetbalans. Det är en självklarhet också för kommunpolitiker, som de ivrar för och strävar efter. Men var finns tilliten till kom- munpolitikerna? Återgången till en ökad centralism är ett härnads- tåg vars banerförare är Socialdemokraterna, Vänster- partiet och, hör och häpna, Miljöpartiet. På vilket sätt står Miljöpartiet i dag för sin omskrutna decentralise- ringstanke? Vad är det man gör? Jo, när man majoriteten ger pengar till skolan får de bara användas till personal- förstärkningar. Mer av öronmärkta pengar till forsk- ning. Mer av statliga bidrag kanaliseras inte av myn- digheter utan av regeringen själv. Lokala investe- ringsbidrag är bara ett exempel. Alldeles innan jul infördes en stopplag för att överlämna drift av akutsjukhus fast Lagrådet sade nej. Här tillgrips t.o.m. det starkaste instrumentet, lagstift- ningsmakten, för att hindra borgerliga politiker att föra borgerlig politik. Här laboreras t.o.m. med att lagstifta om annat än om enkel majoritet. Det var skönt att höra att Mats Einarsson dementerar att Vänsterpartiet kommer att medverka till detta. Kronan på verket på förmyndartemat heter kanske ändå maxtaxa. Kommunpolitikerna som fått uppdra- get att ombesörja tillgång till barnomsorg får nu inte ens längre själva bestämma taxenivån. Jag beklagar de socialdemokrater hemma i min kommun som varje år i budgetbehandlingen voterar om ökad differentiering på barnomsorgstaxorna. Nu ska de stå och försvara en enhetstaxa vars nivå är centralt bestämd. Det är stora krav som Persson stäl- ler på sina undersåtar ute i kommunerna. Nu aviseras också statliga regleringar vad gäller äldreomsorgstax- orna. Fru talman! Klåfingrighet är ett milt uttryck för det som nu händer. Jag är genuint oroad. Majoriteten - Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet - spelar roulette med demokratin. Vem vill vara kommunpolitiker när man bara ska administrera cent- ralt fattade beslut? I den utredning om den kommunala självstyrel- sens grundlagsskydd som kom 1996, och som jag hade förmånen att sitta med i, skrevs: "För folkstyrel- sen representerar den kommunala självstyrelsen grundläggande värden. Den skall därför ha en reell innebörd och väga mycket tungt i relation till de mot- stående intressen som kan finnas." Denna utredning har inte resulterat i någon proposition från den social- demokratiska regeringen. På våren 1999 konstaterade Lagrådet om förslaget om kommunala bostadsföretag: "Någon innebörd måste dock den kommunala självstyrelsen ha." Det citerades här innan, och det är värt att citeras en gång till. Lagrådet beklagade att regeringsformen trots erfarenheter av nära 25 års tillämpning fortfarande inte ger fylligare riktlinjer för att reglera förhållandet mellan stat och kommun. Därför är det hög tid att förtydliga den kommu- nala kompetensen med utgångspunkt från subsidiari- tetsprincipen i grundlagen. De nuvarande förhållan- dena är inte acceptabla. Om man vill ha en reell kommunal självstyrelse måste det till en kraftfull rättslig kompetens för kommunerna att utöva den. Fyra partier har stött förslaget om en utredning med uppdrag att lägga fram lagförslag i den riktningen. Detta väljer socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister att säga nej till. Annars brukar ju rege- ringen vara förtjust i utredningar. Vem kan räkna alla utredningar som jobbar i Regeringskansliet, ibland hastigt för att förhindra, ibland långsamt för att för- dröja? Både Demokratidelegationen och Kommun- demokratikommittén tuggar på innehållet i nästan alla övriga motioner som ryms i betänkandet. Att säga nej till en sådan utredning som Lagrådet så tydligt påpekat behövs för att den reella kommu- nala kompetensen ska kunna definieras, att säga nej till en sådan utredning som den politiska oppositionen säger sig behöva som instrument för att inte bli över- körda, tyder inte bara på maktfullkomlighet utan också på maktarrogans. Det är beklagligt att Sverige styrs av krafter som tycks ha centralism som ny hu- vudprincip. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1. 0331967573912 N 2010-01-01 00:00:00 165523 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0975/#anf148