2348495 GO0975 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:75 Onsdagen den 7 mars 2000/01 75 2001-03-07 00:00:00 Barns situation i ett internationellt perspek- tiv ACD4E4D8-AB54-4FD0-906A-2F5E3352CAB2 1 MARIANNE JÖNSSON (s) s Fru talman! "Anfallet hade pågått in i gryningen. Men hyddorna brann med ett så kraftigt sken att ing- en hade märkt att solen hade gått upp. Plötsligt hade den bara varit där, byn var då nerbränd, många hade redan blivit ihjälslagna, sönderhuggna av machetes, sönderstuckna av skarpa stålrör, krossade av träklub- bor. - - - Det var då jag upptäckte min mor. Hon stod inklämd bakom de andra kvinnorna. På ryggen bar hon min syster som hade fötts några veckor tidigare. Hennes i vanliga fall så vackra ansikte var förvridet av samma ängslan som fanns hos de andra kvinnorna. Samtidigt sökte hon oroligt med blicken efter någon hon inte kunde finna. Plötsligt insåg jag att det var mig hon tittade efter. I det ögonblicket förstod jag, bortom allt jag tidigare hade upplevt, vad det betyder att ha en mor och att jag skulle komma att förlora henne, på samma sätt som jag kanske redan hade förlorat min far." Detta berättar den afrikanske pojken Nelio i Hen- ning Mankells roman Comédia infantil - en berättelse som kunde varit helt sann. Det är en berättelse om en liten pojke som på grund av krig, konflikter och fat- tigdom på några ögonblick mister allt det han nyss hade - tryggheten, sin familj, släkt, vänner och hela sin by - allt för att sedan slungas ut helt ensam i en främmande verklighet där barn som Nelio mycket ofta tvingas försörja sig på gatan. Jag ska inte berätta hela historien om Nelio, men den skildrar på ett påtagligt sätt händelser som utspe- las runtom i världen och grymheter som drabbar barn och slår sönder barns tillvaro och deras föreställning- ar och drömmar om en god värld och ett gott liv. Det är också grymheter som får oss att se nya perspektiv och att vakna från småprat och från väldukade mid- dagsbord. Det får oss att ställa frågor. Det får oss att tänka tanken att det barnet likaväl kunde ha varit vårt eget. Det får oss att vilja gripa in och förändra. I bästa fall får det oss också att på allvar vilja vara med och forma en ny global världsbild. Fru talman! Därför är det glädjande att här i riks- dagen kunna presentera ett betänkande som det råder en stor samsyn kring om frågor som rör barns rättig- heter i ett internationellt perspektiv. Det är ett enigt utskott som ställer sig bakom den av regeringen förda politiken på barnområdet i de fall som aktualiseras genom motionerna. Det är ett enigt utskott som ställer sig bakom regeringens arbete inför barntoppmötet som äger rum i FN till hösten. Vid höstens internationella toppmöte om barn kommer barntoppmötets mål från 1990 att följas upp och granskas: "Barnen i världen är oskyldiga, utsatta och beroende. De är också nyfikna, aktiva och fulla av hopp. Deras tid borde vara fylld av glädje och ro; av att leka, lära och utvecklas. Deras framtid borde formas i harmoni och samverkan. Deras liv borde mogna när de vidgar sina perspektiv och vinner nya erfarenheter ... Men för många barn är barndomens realiteter helt och hållet annorlunda." Orden är häm- tade från den deklaration som antogs på barntopp- mötet 1990. Vad har hänt sedan dess? På vilka områden har barnens ställning i världen stärkts, och på vilka områ- den behöver barnens rättigheter ytterligare stärkas? Några konstateranden kan man göra. Under 1990- talet har hiv/aids och väpnade konflikter i världen ökat kraftigt - konflikter som skoningslöst har drab- bat barn och unga. 15 miljoner barn beräknas i dag vara föräldralösa på grund av aids. 300 000 barn tvingas vara barnsoldater. ILO uppskattar att minst 250 miljoner av världens barn mellan 5 och 14 år barnarbetar. Fortfarande dör 20 miljoner barn under fem år av orsaker som enkelt kan åtgärdas. Men situationen för världens barn pekar naturligt- vis inte bara i en riktning. Det finns både positiva och negativa exempel. Utvecklingstendenserna är långt ifrån entydiga. En rapport som nyligen presenterades av FN:s ge- neralsekreterare Kofi Annan visar att andelen fattiga i världen har minskat. Medan 30 % av jordens befolk- ning levde i extrem fattigdom för tio år sedan är an- delen i dag 23 %. Samtidigt har det absoluta antalet fattiga i världen ökat. Det kan vi inte stillatigande acceptera. Barnadödligheten har minskat. Sedan 60-talet har dödligheten bland barn under fem år minskat. Under 1990-talet gick dödligheten ned så mycket som 10 %. Samtidigt hotar hiv- och aidsepidemin att vända den nedåtgående trenden. I dag beräknas antalet barn under 15 år som dött i aids vara närmare 15 miljoner. Det kan vi inte stillatigande acceptera. Vad gäller andra sjukdomar kan man konstatera att andelen barn som vaccineras mot de vanligaste och farligaste sjukdomarna har ökat väsentligt. 1980 var det inte mer än 5 % av alla barn i utvecklingslän- derna som vaccinerades mot de sex vanligaste sjuk- domarna. I dag vaccineras ungefär 80 %. Men samti- digt dör två miljoner barn varje år för att de saknar grundläggande vaccinationsskydd. Det kan vi inte stillatigande acceptera. Fler barn går i skolan i dag än tidigare. Tre fjärde- delar av barnen i utvecklingsländerna skrivs i dag in i grundskolan. Därtill kan också läggas att antalet flickor som deltar i grundskoleundervisningen har ökat. Men samtidigt anger statistiken att 90 miljoner av de 130 miljoner barn som inte går i skolan är flickor, och ca 40 miljoner är pojkar. Det kan vi inte stillatigande acceptera. Fru talman! Sedan 1924, när de första internatio- nella överenskommelsen om barnets rättigheter kom till stånd, har det givetvis hänt en del. En ny deklara- tion om barnets rättigheter antogs av FN:s generalför- samling 1959, men det var en deklaration som aldrig var juridiskt bindande. Först i september 1990 trädde barnkonventionen i kraft i och med att 20 stater hade ratificerat konventionstexten. Konventionens budskap bygger på respekten för barn och baseras på de fyra grundläggande och nume- ra väl kända principerna - förbud mot diskriminering - barnets bästa i främsta rummet - rätten till liv och utveckling - rätten att få komma till tals och bli lyssnad till. Det är viktigt med konventioner, deklarationer och avtal. Dessa utgör ett centralt och handfast verk- tyg när representanter från länder träffas för att kom- ma överens och fatta beslut. Men samtidigt får det aldrig stanna vid ord. Planerna och konventionerna måste realiseras och omsättas i handling, ty annars vore de ju värdelösa. De måste implementeras och införlivas i länders, regioners, landstings och kom- muners handlingsplaner på alla olika områden som rör barn, barnets rättigheter och behov. De får inte stanna vid vackra ord på papper eller reduceras till mångordiga dokument som ligger och dammar på någon hylla. Sverige är det enda land som hittills antagit en strategi för hur vi nationellt ska jobba för att förverk- liga konventionen. I mars 1999 antog vi här i riksda- gen Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige. Huvudansvarig för barn- konventionens nationella uppföljning och efterlevan- de är Socialdepartementet. Men själva implemente- ringen av barnkonventionen är envars och allas an- svar. Det åligger alla samhällssektorer att förverkliga barnkonventionen genom att tillämpa den på sina verksamheter i landsting, kommuner och myndighe- ter. Fru talman! Utrikesdepartementet har ansvar för att ett barnperspektiv finns med vid utformning, ge- nomförande och uppföljning av det svenska biståndet. Eftersom departementet har en framskjutande roll i det internationella konventionsarbetet på detta områ- de åligger det också departementet en viktig uppgift i att invända mot konventionsstridiga reservationer. Utskottet håller med om och vill understryka att bar- nets bästa och ett barnrättsperspektiv ska genomsyra det svenska internationella utvecklingssamarbetet. Ett aktivt agerande från svensk sida ligger alltså helt i linje med vad utskottet tidigare uttalat. Barnkonventionen ger också ett skydd till särskilt utsatta barn - barn med funktionshinder, flyktingbarn och andra grupper av utsatta barn som behöver stöd och hjälp för sina rättigheter. Vid sidan av en generell strategi krävs därför riktade insatser till barn som är särskilt utsatta. Inom Utrikesdepartementet pågår mycket riktigt också ett arbete med en översyn av barnfrågor i det internationella utvecklingssamarbe- tet. I år väntas en rapport lämnas till riksdagen. Det ska bli intressant att ta del av resultatet av detta arbe- te. När jag besökte FN i november förra året som delegat upplevde jag tydligt hur stark Sveriges röst är i internationella sammanhang. Vårt arbete och våra insatser är väl kända och mycket respekterade. Det kan vi vara stolta över. Ett område där Sverige spelat en mycket aktiv och framträdande roll är just också utarbetandet av barnkonventionen. Sverige var också ett av de sex initiativtagarländerna till FN:s barn- toppmöte 1990. Fru talman! Förra året antogs tilläggsprotokollet om förbud mot barnsoldater till barnkonventionen. Protokollet, som förhandlades fram under svenskt ordförandeskap, förbjuder dels deltagande i väpnad konflikt, dels tvångsrekrytering av personer under 18 år. Utskottet konstaterar vidare att tilläggsprotokollet riktar sig såväl till regeringar som till gerillarörelser och andra väpnade grupper. Bakgrunden är att när barnkonventionen ursprungligen antogs innehöll den ett undantag för barn från konventionens allmänna åldersgräns på 18 år. Undantaget innebar att barnkon- ventionen tillät rekrytering och användning av barn i väpnade konflikter från 15 år. Som vi vet har Sverige alltsedan barnkonventio- nens tillkomst varit mycket aktivt i arbetet med att driva frågan om en höjning av åldersgränsen till 18 år. Efter sex år enades arbetsgruppen så i januari 2000 om en sådan text. Protokollet antogs sedan av FN:s kommission för mänskliga rättigheter i maj 2000, varefter Sverige som tredje land i ordningen under- tecknade protokollet. Fram till nu har sammanlagt 78 länder signerat protokollet. Tre stycken ratificeringar har hittills skett. Fram till mars månad i år har länder- na Bangladesh, Kanada och Sri Lanka ratificerat protokollet. Det träder i kraft först när det har ratifice- rats av tio länder. Utskottet menar att Sveriges agerande i förhand- lingarna om tilläggsprotokollet i sig innebär en kraft- full uppmaning till FN:s medlemsstater att också ansluta sig till det. Nu är det viktigt att Sverige lever upp till de internationella förpliktelser som vi har varit med om att driva fram. I en sådan mycket viktig fråga för världens barn är det angeläget att Sverige kan stå upp och med en röst säga att vi står bakom resolutionen. Utskottet framhåller därför vikten av och nyttan med att en svensk ratificering äger rum så snart som möjligt, utan onödiga dröjsmål. Detsamma gäller givetvis för andra konventioner som Sverige undertecknat. Det gäller därför också ILO- konventionen om barnarbete - en konvention som Sverige skrivit under men ännu inte ratificerat. I utskottet konstaterar vi att barntoppmötet 1990 hade huvudsakligt fokus på frågor som handlade om bl.a. utbildning, hälsovård och sanitära frågor. Men problembilden i dag ger vid handen att de mer sociala frågorna intar en mer framskjuten position på barn- området. Det är också utskottets uppfattning att det vore värdefullt om det internationella samfundet även i dessa avseenden kan bidra till att stärka barnets ställning och barnets rättigheter. Barns lidande beror alltför ofta på saker som fat- tigdom, vanstyre och korruption. Barns lidande är alltför ofta resultatet av vuxnas girighet på makt och vinstintresse. Tydliga exempel på detta är inte minst handeln med droger och barnsexhandeln. Jag inledde med att berätta om romanfiguren Nelio. Många barn i likhet med Nelio är offer för den dumhet och ondska som finns i världen, när vuxna människor handlar irrationellt. När fattigdom, vanstyre och maktmiss- bruk låter breda ut sig drabbas miljontals barn i värl- den - de som allra minst har möjlighet att skydda och försvara sig. Även om viktiga förbättringar har uppnåtts står det samtidigt klart att det är nödvändigt med förnyade åtaganden, förnyade åtaganden som ska finnas med i den globala agenda som sätts på barntoppmötet i höst för de kommande tio åren. Avslutningsvis yrkar jag bifall till hemställan i betänkandet. 0771794334400 N 2010-01-01 00:00:00 165376 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0975/#anf1