<anforande>
<dok_hangar_id>2348491</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0971</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:71 Torsdagen den 22 februari</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>71</dok_nummer>
<dok_datum>2001-02-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Allmänna helgdagar, symboler m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>2BBCECF1-07B0-4EE3-9084-067D6F7ABF7A</anforande_id>
<anforande_nummer>114</anforande_nummer>
<talare>BARBRO HIETALA NORDLUND (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Hela svenska folket har rätt till en
helgdag. Hela svenska folket har rätt att fira sin na-
tionaldag. Det är ett firande som har utvecklats och
kommer att fortsätta att utvecklas. I den utsträckning
som hela svenska folket vill gå ut i allmän yra den 6
juni kommer den processen att fortgå. Jag står inte
här i kammaren och slår fast, lika lite som Ingvar
Svensson eller någon annan, hur helgdagsfirande,
söndagar, annandagar m.m. kommer att se ut i fram-
tiden.
För dagen, i år, konstaterar vi att det inte finns nå-
gon opinion och egentligen inte något reellt behov.
Det kommer inte att bryta ut, även om vi helgdags-
förklarar allt detta som ni längtar efter så mycket,
handen på hjärtat, med nationell yra osv. Det sker
under trevliga och värdiga former, och det manifeste-
rar mot främlingskap och rasism. Jag tror att det är ett
ganska väl avvägt sätt att fira.
Det är inte grundlagsfädernas storhet som i första
hand lyfts fram den 6 juni - det hör jag sällan i några
6 juni-tal - utan det är det andra som vi har pratat om.
</anforandetext>
<intressent_id>0914133868703</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>165194</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0971/#anf114</protokoll_url_www>
</anforande>
