2348491 GO0971 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:71 Torsdagen den 22 februari 2000/01 71 2001-02-22 00:00:00 Allmänna helgdagar, symboler m.m. 4B0F64CF-FECA-4502-816D-4C978D0440BA 105 NILS FREDRIK AURELIUS (m) m Fru talman! Den 6 juni 1523 valdes Gustav Vasa till svensk kung. Samma datum antogs regeringsfor- men 1809. Också riksdagens första beslut om den nu gällande regeringsformen meddelades den 6 juni år 1973. Datumet den 6 juni är alltså förbundet såväl med vår nationella frihet som med vårt demokratiska samhällsskick. I de allra flesta länder är nationaldagen en allmän helgdag, dvs. en arbetsfri dag. Nationaldagsutred- ningen, som presenterade sitt betänkande 1994, stude- rade frågan och fann att nationaldagen gott kunde bli en allmän helgdag också i Sverige. Firandet av nationaldagen har efter hand blivit intensivare i vårt land, inte minst sedan svenska flag- gans dag också började firas som nationaldag 1983. Bakgrunden är bl.a. vår alltmera internationella värld, som ökat behovet av att känna till en nationell iden- titet. I Nationaldagsutredningen skriver utredaren också om vikten av en nationell gemenskap och hur viktigt det är att svenska folket återtar sina symboler från de grupper som missbrukar dem. Sedan bör nationaldagen förstås fyllas med inne- håll också. Redan utredningen hade en del förslag på den punkten, bl.a. att nya medborgare skulle kunna erhålla sitt medborgarskap vid en ceremoni på natio- naldagen och att arrangemangen skulle kunna bli mer av en familjefest. Sveriges historia och det svenska språket är eller bör vara det som förenar oss alla, om man så vill den minsta gemensamma nämnaren för alla medborgare i landet. Nationaldagsutredningen menar att en annan arbetsfri dag bör försvinna när nationaldagen blir helgdag, detta av kostnadsskäl. Utredaren hade en mängd namnkunniga experter till sitt förfogande, såsom landshövdingen i Stock- holm och överhovpredikanten. Dessutom medverkade en företrädare för Justitiedepartementet liksom fack- liga företrädare och också en representant för Indust- rins utredningsinstitut. Dessa gjorde en genomgång av alternativen och kom fram till att annandag pingst bör upphöra som arbetsfri dag. Skälen är bl.a. närheten till nationaldagen i tid och att annandag pingst ur kyrklig synvinkel framstår som lämpligare att ta bort än alternativen. Annandag pingst - dagen efter den helige andes utgjutelse - är från en teologisk utgångspunkt inte någon riktigt viktig helgdag. Redan på 1700-talet avskaffades för övrigt de s.k. tredjedagarna. Nationaldagsutredningen beaktade naturligtvis också sociala aspekter. Med sociala aspekter menar man i detta sammanhang sådant som möjligheten till sammanhängande ledigheter och hänsynen till etable- rade traditioner. Därför vill man t.ex. inte rubba Valborgsmässoafton. Därmed faller också alternativet att ta bort förstamaj som arbetsfri dag, som annars brukar ha sina förespråkare. De glesa led som mar- scherar mot den sittande regeringen, eller vad det nu kan vara, kan alltså traska vidare även i fortsättning- en. Men förstamaj är förstås inte en dag för hela fol- ket. Utredaren kom alltså efter moget övervägande fram till att den 6 juni bör bli helgdag och att annan- dag pingst bör upphöra som sådan. Den bedömningen delar vi reservanter. Av majoritetens företrädare be- gär jag svar på denna fråga: Varför är det viktigare att annandag pingst är en arbetsfri dag än att nationalda- gen är det? Nu är det förstås inte första gången vi diskuterar den här frågan i riksdagen, och alternativen brukar vara desamma. Däremot förefaller en del ledamöter rösta lite hit och dit. Jag har här framför mig vote- ringsprotokoll från 1997. Där visar det sig att exem- pelvis att vår värderade kollega Kenneth Kvist men också exempelvis Lars Bäckström och flera andra vänsterpartister stödde exakt det förslag som reser- vanterna står bakom i dag. Det fanns alltså olika åsikter inom Vänsterpartiet då. Jag tycker för min del, fru talman, att det är bra att det kan finnas olika åsikter inom Vänsterpartiet nu- mera. Men det är förstås möjligt att kritik och själv- kritik så småningom lett till att den entusiasm som fanns då har svalnat. Vi får väl se hur röstningen utfaller i dag. Låt mig tillägga några ord om den andra reserva- tionen där vi moderater finns med. Att just svenskar av alla nationaliteter inte ska kunna ta emot svenska ordnar tycker vi är något egendomligt. Beslutet 1975 framstår inte minst så här efteråt som ett mycket pro- vinsiellt uttryck för kulturradikalism och historielös- het, strömningar som inte var helt ovanliga för 25 år sedan. Kung Gustav Adolf uttryckte vid sitt sista ordenskapitel sitt beklagande över "att behöva bryta en över 200 år gammal tradition, som i många avse- enden varit en tillgång att räkna med". I andra länder spelar faktiskt ordensväsendet fort- farande en roll liksom i det internationella umgänget. Tydligen är Bulgarien det enda land i vår omvärld som har avskaffat alla ordnar, detta efter realsocia- lismens undergång. I andra f.d. öststater har man däremot varit angelägen om att markera sin nyvunna identitet genom att rekonstruera sitt nationella or- densväsende. Nu finns det naturligtvis andra former för offici- ella belöningar än ordnar, men vi kan inte tycka att det finns någon rimlig anledning att utesluta den möjligheten som är så vanlig i vår omvärld. Det finns därför all anledning att göra en översyn av det nuva- rande belöningssystemet. Fru talman! Jag står förstås bakom bägge de re- servationer där moderaterna finns med, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1. 0817433088402 N 2010-01-01 00:00:00 165185 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0971/#anf105