2348490 GO0970 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:70 Onsdagen den 21 februari 2000/01 70 2001-02-21 00:00:00 Äldrepolitik CB6D7686-AAA1-4538-9AAC-70101554C702 54 LARS U GRANBERG (s) s Herr talman! Jag tillhör nog den generation som har fascinerats av och med hela mitt hjärta slukat Astrid Lindgrens böcker och filmer om Emil i Lön- neberga. Där finns många episoder som har etsat sig fast i min själ. Jag kan som exempel ta episoden om det stora tabelraset i Katthult. Den episoden har fått en alldeles särskild plats i mitt hjärta. Den vrede som Emil uttrycker inför de orättvisor och det armod som åldringar på fattighus utsattes för lämnar ingen obe- rörd. Som barn upplevde jag denna skildring som oer- hört avlägsen både i tiden och vad gäller själva före- teelsen. Det fanns ingen som helst anknytning till min egen vardag och verklighet. Men när jag blev äldre insåg jag hur många i min närmaste omgivning som själva hade bitter erfarenhet och som bar på berättel- ser från den tidens Fattigsverige. De bar på erfaren- heter som gav näring åt det välfärdsbygge som kom att infria många behov och önskningar om ett gott liv för de äldre. Frågan är då: Är det någon skillnad att leva i Sve- rige i dag? Ja, många rubriker får en nästan att tro att vi är tillbaka i den tidens Fattigsverige. Men i dag i Sverige är fattighusen borta. Att vara äldre är inte synonymt med att vara fattig. I Sverige finns omkring en och en halv miljon pensionärer. Och det handlar inte, som många har sagt, om en enhetlig grupp. De- ras gemensamma nämnare är just att de är pensionä- rer, men i likhet med vad som gäller för den övriga befolkningen är skillnaden i levnadsförhållanden stor inom gruppen av pensionärer. Flertalet pensionärer har i dag en trygg ekonomisk situation och en hyfsat god materiell standard. Samtidigt finns det många pensionärer som har betydligt sämre villkor. Gemen- samt för den gruppen är att de tillhör arbetarklassen och att det i de flesta fall handlar om kvinnor. Under 90-talet ökade inkomsten för gruppen pen- sionärer både kollektivt och i ett individuellt per- spektiv. Men låg pension och kvinna är tyvärr än i dag synonymt. Det finns i dag 300 000 personer med låg pension, och av dem är 90 % kvinnor. Låg pen- sion betyder dock inte, skulle jag vilja säga, med automatik att man är fattig och tvingas leva på social- bidrag. Endast 2 % av pensionärerna får socialbidrag i dag, och de flesta av dem är personer med utländsk bakgrund som saknar pension helt och hållet. För att lyfta den gruppen, så att man ska slippa leva av soci- albidrag, vill vi socialdemokrater införa en statlig försörjningsersättning för den. Vi ser hur pensionärerna med de lägsta inkoms- terna drabbas särskilt hårt av stigande kostnader för vård och omsorg. Kommunerna tvingades höja vår- davgifterna kraftigt under 90-talets ekonomiska kris, som vi inte får glömma. I synnerhet gäller det hem- tjänsten. Vi ser därför hur fler pensionärer med låga pensioner avstår från hemtjänst medan de med de höga pensionerna oftare får sin service tillgodosedd. Det här är inte acceptabelt. Hemtjänsten är inte en rättighet för några eller för många utan för alla. För att undvika oskäliga avgifter vill vi socialde- mokrater införa maxtaxa. Det har varit uppe i dagens debatt igen. Regeringen kommer att lägga fram för- slaget om detta i vår. Till det ska läggas att vi också satsar 9 miljarder kronor på sjuk- och hälsovård under perioden 2001-2004. I den satsningen ska vården för äldre prioriteras. Även i årets budget lyfts satsningar fram, satsningar som förbättrar villkoren för de pen- sionärer som har de lägsta inkomsterna. Dels höjs bostadstillägget, en höjning med mellan 1 080 kr och 6 480 kr per år, dels höjs det särskilda bostadstilläg- get. Tandvården tillförs mer pengar. En utredning om tandvården är tillsatt och kommer att leda till ökade insatser på området. När de här förbättringarna av pensionärernas eko- nomiska situation får genomslag nästa år tar vi ett steg närmare de mål för den nationella äldrepolitiken som vi i den här kammaren slog fast för två år sedan. Målen var att: · Äldre ska kunna leva ett aktivt liv och ha infly- tande i samhället och över sin vardag. · Äldre ska kunna åldras i trygghet och med bibe- hållet oberoende. · Äldre ska bemötas med respekt. · Äldre ska ha tillgång till god vård och omsorg. Herr talman! På de flesta av dessa punkter har vi kommit långt ur ett historiskt perspektiv. Men det är ingen tröst för de människor som i dag är äldre eller som inom en snar framtid kommer att lämna arbetsli- vet bakom sig. De kräver med all rätt att deras liv som äldre ska bli tryggt och stimulerande. Därför är kraven och förväntningarna på oss som representerar folkviljan stora när det gäller att äldrepolitiken prio- riteras både från statens och kommunernas sida. Bristerna i dagens äldrepolitik blottläggs mycket tydligt, tycker jag, i den motionsskörd som vi be- handlar i det här betänkandet och i den debatt som vi nu är mitt uppe i. Många av de frågor som tas upp i motionerna rör attityderna till och bemötandet av äldre samt kvaliteten på och avgifterna i äldreomsorg och anhörigvård. Därför ville jag inledningsvis peka på vilka insatser som redan är beslutade och vilka som är på gång för att åtgärda de här bristerna. Till det ska kopplas att det är väldigt mycket utredningar, Äldreberedningen och också annat arbete, som är på gång. Vi får invänta vad de har att tillföra. Jag vill därför avslutningsvis, herr talman, uppe- hålla mig vid de utmaningar som äldrepolitiken kommer att möta i framtiden. Det är framför allt tre stora utmaningar som står för dörren, utmaningar som hänger samman med vår förmåga och vilja att betala för välfärden men också med vad vill att välfärden ska innehålla och ge oss. Förmågan att betala välfär- den beror ju på om det kommer att finnas tillräckligt med människor som kan arbeta och betala för välfär- den. Hittills har arbetslösheten varit det största hind- ret. Men tack vare en framgångsrik socialdemokratisk politik är statens finanser i balans och ekonomin växer. Vi har också genom en bred samverkan med de borgerliga partierna lagt fast ett reformerat pensions- system, ett pensionssystem som är betydligt mer finansiellt hållbart än det tidigare. I dag står vi därför inför andra problem. I stället för massarbetslöshet kan vi se en begynnande arbetskraftsbrist. Andelen äldre i befolkningen ökar samtidigt som det föds allt färre barn. Efterfrågan på arbetskraft ökar just inom vård- och omsorgsyrken. De ökar även inom andra områ- den, men i synnerhet inom äldreomsorgsområdet. Att man ska ha lust och ork att arbeta till pen- sionsåldern är därför utmaningen för oss socialdemo- krater att gripa oss an. Därför har vi inlett ett intensivt arbete med att förbättra hälsan i arbetslivet och re- formera våra trygghetssytem så att de främjar en utvecklingen av det goda arbetet. Ett särskilt viktigt område i det här sammanhanget är den offentliga sektorn, som uppvisar oroande brister i just arbets- miljön. Vården och omsorgen måste bli föredömliga inom arbetsmiljöområdet. Herr talman! Vår vilja att betala för välfärden av- görs ju av vårt förtroende för våra trygghetssystem. Under 90-talet drabbades trygghetssystemen av en förtroendekris som ännu inte är helt återställd. Det är ett faktum som också tas som intäkt av de krafter i samhället som av politiska eller ekonomiska skäl vill rasera grunden för den generella välfärden. Dagligen kan vi se hur försäkringsbolagen blir alltmer aggressiva i sin marknadsföring av sina s.k. välfärdsprodukter. Privata vårdföretag skaffar sig en allt större marknadsandel. De här strömningarna får flitigt stöd av bl.a. Mo- derata samlingspartiet. Moderaterna tar varje tillfälle i akt att understödja de här strömningarna i samhället genom att helt ogenerat driva en politik som kommer att slå undan grundvalen för den generella välfärds- politiken. Stridsropet är: Valfrihet! Ta en titt på Moderaternas sjukvårdspolitik som går ut på att sälja ut vår gemensamma sjukvård till multinationella företag och införa privata vårdförsäk- ringar! Detta kommer ofrånkomligen att drabba de äldre som har de sämsta ekonomiska villkoren. Val- frihet leder då till en situation som i många stycken skulle innebära en återgång till de värderingar som gav legitimitet för Fattigsverige och fattigstugorna i Lönneberga. Herr talman! Vad vill vi att välfärden ska ge oss i framtiden? Här har vi kanske den mest spännande utmaningen som är helt utslagsgivande för hur vi kommer att utveckla välfärden i framtiden. Vi social- demokrater vill att välfärden ska ge oss möjlighet till ett oberoende och självständigt liv, både ekonomiskt och socialt. I det läget frigörs vi människor från den otrygghet som ständigt hotar att krossa drömmar om ett gott liv både som ung och gammal. Vi får då kraft att forma ett samhälle där vi delar med oss av det goda till varandra och mellan generationerna. Det är här som tanken om frihet får växa sig stark och fro- das. Herr talman! Vi har kommit en bra bit på vägen inom äldrepolitiken. Nu är vi nära målet. Men det finns fortfarande en hel del att göra. Herr talman! Med det vill jag yrka avslag på re- servationerna och bifall till hemställan i betänkandet. 0957631371811 N 2010-01-01 00:00:00 164942 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0970/#anf54