2348490 GO0970 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:70 Onsdagen den 21 februari 2000/01 70 2001-02-21 00:00:00 Äldrepolitik EA32BC61-4E17-45CE-A1BE-4D3598B6D7A4 48 KERSTIN HEINEMANN (fp) fp Herr talman! Gamla människor som har levt ett långt liv vet ofta hur de vill ha det. Att de fyllt 65 år innebär inte att deras intressen plötsligt skiftar och blir lika alla andras i samma ålder. Folkpartiet tilltror dessa erfarna människor att leva sina liv enligt egna önskemål, och vi vill också ge dem makt att besluta om sin vardag. Valfriheten i äldreomsorgen är i dag kraftigt be- gränsad. Människor omyndigförklaras plötsligt när de blir lite skröpliga på äldre dagar. Det är därför dags för en valfrihetsrevolution för de äldre, en ny kurs som ger äldre makten över äldreomsorgen och det egna livet. Vi vill öka valfriheten genom att införa en äldre- peng efter en vanlig biståndsbedömning. På samma sätt som i dag får sedan den enskilde besked om vil- ken hjälp och vilket stöd som beviljas. Utifrån detta fastställs en äldrepeng som motsvarar den skattefi- nansiering som i dag går till hemtjänsten eller äldre- boendet. Äldrepengen ska, tillsammans med den avgift som även fortsättningsvis tas ut, täcka kostna- der för vård, omsorg och boende. Äldrepengens stor- lek kommer naturligtvis att variera beroende på den enskildes behov, och i takt med att behoven förändras förändras också pengens storlek. Införandet av en äldrepeng gör inte omsorgen bil- ligare, och det är inte heller syftet. Folkpartiets fokus är höjd kvalitet. Äldreomsorgen måste stärkas och utvecklas. Många äldre har i dag så omfattande och komplicerade behov att vi måste satsa på kvalitet och utbildning för att klara av att ge en god vård och omsorg. Det är därför viktigt att kvalitetsutvecklingen garanteras i pengsystemet. Därför måste äldreomsor- gen arbeta med kvalitetsgarantier så att den enskilde tydligt kan se vad hon eller han kan förvänta sig av omsorgen. Äldrepengen innebär att de äldre eller deras anhö- riga får makt att avgöra vad de anser vara kvalitet, vilket ålderdomshem de vill bo på eller till vem de vill vända sig med sin peng för att få hemtjänst. Äld- repengen ska man också kunna föra med sig till den omsorgsgivare man önskar. Det ska gå bra att välja mellan alla enheter som kommunen antingen driver i egen regi eller dem som kommunen har kvalitetsgod- känt. Herr talman! Som jag tidigare nämnde är det vik- tigt att det finns klara besked om vad den enskilde kan förvänta sig i fråga om stöd, omvårdnad och boende. Därför har Folkpartiet under flera år föresla- git att kommunerna bör ha en omsorgsgaranti som klart slår fast vad som gäller. Det var intressant att höra av Lena Olsson att Vänstern tydligen är inne på samma linje, eftersom hon talade om ett minimikrav i vården. Det är ungefär detsamma som vi också talar om. Omsorgsgarantin ska omfatta sådana viktiga saker som t.ex. den medicinska kompetensen där det enligt vår uppfattning ska finnas en medicinskt ansvarig läkare kopplad till varje äldreboende och tillräckligt många sjuksköterskor. Det här är helt nödvändigt för att kvaliteten i äldreomsorgen ska kunna garanteras. Geriatriskt utbildade sjuksköterskor kan medverka till att höja kvaliteten på den vård och omsorg som ges på det särskilda boendet. En höjd medicinsk kompe- tens inom det särskilda boendet leder också till att akutbesöken på sjukhusen minskar, vilket inte minst är viktigt ur den äldres perspektiv. Vårt förslag till omsorgsgaranti innefattar också praktiska saker såsom fungerande trygghetslarm. Alltför ofta kommer rapporter om att trygghetslarmen har varit urkopplade, och det är naturligtvis helt oac- ceptabelt. Rätten till fungerande färdtjänst är ett annat krav. Det innebär rörelsefrihet, men också trygghet att veta att man kan lita på färdtjänsten. Under senare år har neddragningarna på färdtjänsten gått mycket långt. Det ställer till stora problem för många äldre. Beträffande hemtjänsten kommer det ständigt rapporter, och det är alltid brister som rapporteras. Allt färre får hemtjänst och antalet hemtjänsttimmar blir också färre. Vad detta innebär av otrygghet och möjligheten att bo kvar i den egna bostaden är ju mycket klart. Alltfler blir beroende av släkt och vän- ner för att få den hjälp de behöver, eller kanske rätta- re sagt: den hjälp som de absolut behöver. Det måste vara helt klart att den hjälp som man behöver från hemtjänsten fungerar på ett tillfreds- ställande sätt, och om den inte fungerar måste man få veta vart man kan vända sig. Självfallet ska man inte behöva betala för en utebliven tjänst. Vi har alltså ett stort antal krav på vad som ska ingå, och vi har också sagt att det bör vara Socialsty- relsen som utarbetar riktlinjer för omsorgsgarantin som sedan ska fastställas av kommunerna. Herr talman! Många medicinskt färdigbehandlade patienter blir direkt hemskickade trots att de saknar nära anhöriga och ett socialt nätverk. Det behöver knappast påpekas att detta ofta innebär en stor otrygghet för den enskilde, och många har också uttryckt önskemål om att få vistas i någon form av mellanvårdsboende. Andra patienter får helt enkelt ligga kvar på sjukhuset för att kommunen inte har något lämpligt boende. Detta kostar naturligtvis pengar och låser fast den sluta vårdens kapacitet. Dessutom främjar det inte patienternas tillfrisknande. En tredje grupp medicinskt färdigbehandlade pati- enter får mer eller mindre pendla mellan hemmet och slutenvården. Att befinna sig i en sådan skytteltrafik, med alla påfrestningar som det innebär, är inte heller idealiska omständigheter för återhämtning och till- frisknande. Kommuner och landsting bör i samarbete, enligt Folkpartiet liberalernas åsikt, införa en ny vårdform mellan slutenvården och boendet för äldre människor. Tidigare fanns konvalecenthem dit patienter kunde komma för en längre eller kortare tid för att förbereda sig inför hemkomsten. Det är dags att återinföra kon- valescenthemmen, men i en modern form byggd på kunskap kring rehabilitering. På konvalescenthemmet ska patienten få en hjälpmedelsutredning och möjlig- het att pröva hjälpmedlen så att de fungerar på ett bra sätt även i hemmiljön. ADL-träning och möjlighet till kuratorssamtal är också sådant som bör ingå. Herr talman! Senare i år ska propositionen om av- gifterna inom äldreomsorgen äntligen komma. Vi har väntat länge på det förslaget, men vi vet ju ännu inte om det kommer. Vi anser att det har tagit alltför lång tid för regeringen att komma till skott i den här frå- gan. Kommunernas i vissa fall rena avgiftsterror måste få ett slut. Vi har i vår reservation återupprepat krav på vad som ska ingå och vilka avgifter man ska ha. Vi ser det inte alls som någon typ av okynnesreservation, som Vänsterpartiet kritiserar de olika partiernas reserva- tioner för. Vi måste också tänka på den efterlevande maken. Han eller hon måste också ha möjlighet att bo kvar i den gamla bostaden. Herr talman! Vi får också ständigt rapporter om att anhöriga får ta över mer och mer av omvårdnads- insatserna. Men stödet till de anhöriga, vare sig i form av avlastning, råd, stöd eller ekonomisk ersättning, har inte förbättrats. Det behövs bättre villkor för när- ståendevårdare. Folkpartiet har därför föreslagit att regeringen bör ta initiativ till överläggningar med båda kommunförbunden för att se över hur ett utökat stöd till dem som vårdar närstående ska kunna utfor- mas. Det är också viktigt att det finns en uppföljning och kvalitetskontroll av närståendevården. Folkpartiet anser att det är angeläget att Socialstyrelsen ägnar stor uppmärksamhet åt metodutveckling för hur en sådan uppföljning inom området sjukvård i hemmet kan ske med beaktande av de berörda personernas integritet. Herr talman! Vi har ett antal reservationer till detta betänkande som jag naturligtvis står bakom, men jag yrkar här bifall bara till reservationerna nr 1 och nr 2. 0395042560705 N 2010-01-01 00:00:00 164936 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0970/#anf48