2348490 GO0970 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:70 Onsdagen den 21 februari 2000/01 70 2001-02-21 00:00:00 Äldrepolitik 1576ADBF-F705-41C5-9370-9381EA98AE3A 38 SVEN BRUS (kd) kd Herr talman! Den växande andelen äldre i vårt land får inte ses som en problembild, de är snarare en resurs att ta till vara. Måttet på ett välfärdssamhälle, värt namnet, är också den ambitionsnivå det har när det gäller den äldre befolkningens villkor. Låt oss gärna konstatera att vi har kommit långt när det gäller den ambitionen i vårt land. Men låt oss också kon- statera att det aldrig får innebära att vi slår oss till ro. Än finns det mycket att tillägga innan svensk äldre- politik når upp till de uppfordrande målen i den na- tionella handlingsplan som den här kammaren var överens om 1998. Det talas om trygghet, oberoende och inflytande. Den kristdemokratiska äldremotionen har fått rubriken Det goda livet - hela livet. Det goda livet kan förvisso betyda mycket olika för oss männi- skor, men visst handlar det i mycket hög grad om trygghet, oberoende och inflytande. Hela livet handlar om både dess bredd och längd. Välfärd är att färdas väl - hela livet. Trots vackra mål finns det stora brister i dag när det gäller att förverkliga det goda livet för våra äldre i praktisk politik. Vi kristdemokrater använder ofta ordet "värdighet" när vi rör oss på det området. Vi har förvisso inte patent på ordet eller begreppet, men vi tycker att det väl uttrycker vad det handlar om. Det är just detta som så många känner oro för i dag, dvs. att mista tryggheten, oberoendet och inflytandet, att inte längre kunna påverka alla delar av sitt liv, särskilt inte de mest personliga och integritetskänsliga. Den situationen är lätt att uppfatta som ett hot just mot värdigheten. Herr talman! Det här blir med nödvändighet väl- digt konkret och vardagsnära. Att leva ett värdigt liv handlar om att slippa ligga en enda minut för länge med en blöja full av avföring eller urin. Värdighet handlar om att kunna njuta av sol och vind som alla andra som kan gå ut och in i sin bostad. Det är säkert fler än jag som har fått brev den här veckan som ställer just den frågan: Är det ett värdigt liv om man aldrig någonsin kommer utanför äldreboendets om- bonade men ändå stängda väggar? Listan kan göras lång, och det mesta handlar som sagt om mycket elementära vardagsfrågor. Det är frågor som är själv- klara för oss som ännu har förmånen att leva ett obe- roende liv, men hotfulla för den som måste finna sig i ett växande beroende av andras vård, stöd och om- sorg. I vår äldrepolitiska motion har vi fört fram en rad kända kristdemokratiska ståndpunkter som rör äldre- politiken i stort. På några områden finns det en bred samsyn kring inriktningen - över alla partigränser. Det är naturligtvis bra. Den nationella handlingspla- nens honnörsord och allmänna målsättningar är ex- empel på det. På några områden går det en skiljelinje mellan majoritetens generella ambition att styra och detaljreglera och en politik som betror den enskilde att själv ha inflytande över liv och vardag. Socialutskottets majoritet har besvarat en rad av de kristdemokratiska förslagen genom att hänvisa till den parlamentariska Äldreberedningen, Senior 2005, som tillsattes av regeringen 1998. Beredningens upp- gift är att skapa förutsättningar för en långsiktig ut- veckling av äldrepolitiken. Det handlar om de äldres förhållanden i samhället från år 2005 och, som det står i direktiven, de närmast följande åren. I bered- ningen, som jag själv har förmånen att delta i, har vi perspektivet så långt fram som till 2020. Det är na- turligtvis välgrundat att hänvisa framtidsfrågorna till Äldreberedningen. Vi har en hög ambitionsnivå i beredningen, och jag är övertygad om att resultatet av vårt arbete kommer att ha ett avgörande inflytande över äldrepolitiken de närmaste årtiondena. Ändå, herr talman, får Äldreberedningens uppdrag inte bromsa de åtgärder vi redan nu kan se som nöd- vändiga och som är möjliga att genomföra bara viljan finns. De äldre i Sverige kan inte vänta till 2020, inte ens till 2005. Låt mig få belysa några områden på det stora och breda fält vi rör oss i i debatten. Det handlar om möjligheten att själv kunna på- verka hur och av vem man ska få sin vård och om- sorg. Att de äldre och deras anhöriga måste ges en större valfrihet och flera alternativ har bl.a. Svenska Kommunförbundets äldreberedning hävdat i sin slutrappport. Inom ramen för en offentlig och solida- risk finansiering finns det stora möjligheter att bjuda in en mångfald av utförare på arenan. Det är en krist- demokratisk uppfattning att värdig vård också inne- fattar möjligheten att välja. Det finns en rad lokala exempel på hur det här inte bara har ökat människors valfrihet utan också i sin tur har stimulerat den kom- munala verksamheten. Mångfalden är inget hot mot människors trygghet, vilket majoriteten ibland tycks tro och anse. Det är vår uppgift att garantera en god kvalitet, såväl i offentliga som i alternativa vårdfor- mer. Samma krav och samma regler ska naturligtvis gälla oavsett driftsform. Det är en trygghetsfråga. När det gäller den brännande frågan om en- hetstaxa inom kommunernas äldreomsorg ser vi med intresse fram mot den proposition som har utlovats till april i år. Förslagen kommer förhoppningsvis att innebära rimliga och rättvisa avgifter för de äldre. Men det är också viktigt att man där beaktar den kommunala självstyrelseprincipen. Även om dessa avgifter generellt sett kanske bara motsvarar 1 eller 2 % i de kommunala budgetarna, kan statliga ingrepp, särskilt om de är ofinansierade, bli kännbara för kommunerna. Lena Olsson betecknar vår ståndpunkt och reservation som okynne. Vi har inte sett rege- ringens förslag. Vi vet inte om det är ett bra förslag eller ett dåligt förslag. Till dess vi har fått propositio- nen förbehåller vi oss rätten att lyfta fram den viktiga frågan. Frågan om personalrekrytering är en av de vikti- gaste framtidsfrågorna för äldreomsorgen i vårt land. Enligt Svenska Kommunförbundets beräkningar är rekryteringsbehovet i den kommunala äldreomsorgen 225 000 nya medarbetare under en tioårsperiod. Det är uppenbart att det inte tillgodoses bara genom det tillskott som kommer från vårdutbildningarna. Här behövs medvetna strategier för att motivera männi- skor från andra sektorer att välja vårdyrket. Inte minst behövs det fler män inom vården. Nuvarande propor- tioner med 90 % kvinnor och 10 % män inom kom- munal äldreomsorg måste utjämnas. I det här sam- manhanget behöver också det ökande behovet av tvåspråkig personal lyftas upp. Det krävs vidareut- bildning och fortbildning. Många medarbetare har i dag tyvärr inte en adekvat utbildning, bl.a. på grund av att deras arbetsuppgifter har förändrats. Herr talman! Förra året stod 2 800 äldre i kö för plats i någon form av äldreboende i landets kommu- ner. Nästan lika många hade fått avslag på sina an- sökningar, trots att behovet av särskilt boende hade konstaterats, detta enligt rapporten Rättssäkerheten inom äldreomsorgen. Det är kommunernas uppgift att planera för sina invånares behov, och här finns up- penbarligen ett behov som inte tillgodoses på ett acceptabelt sätt i dag. Ett större antal och nya former av äldreboenden behövs. Men det kommunala ansva- ret kan inte uppfyllas om inte riksdagen också är beredd att tilldela större resurser. Här hade vi krist- demokrater velat gå längre än majoriteten i vårt bud- getalternativ för att också ge kommunerna möjlighet att höja ambitionsnivån på detta viktiga område. Det finns också symbolfrågor som är viktiga för att utveckla äldrepolitiken. Dit hör de kristdemokra- tiska kraven på en äldreminister och en äldreom- budsman. Vi är medvetna om att det ankommer på statsministern att formera sitt regeringslag och utse ministrar, men vi understryker än en gång den bety- delse en sådan, visserligen symbolfråga, har för att sätta fokus på ett viktigt samhällsområde. Herr talman! Jag står självfallet bakom alla krist- demokratiska reservationer i betänkandet, men för att vinna tid nöjer jag mig här med att yrka bifall till reservationerna 1 och 12. 0375671185701 N 2010-01-01 00:00:00 164926 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0970/#anf38