<anforande>
<dok_hangar_id>2348490</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0970</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:70 Onsdagen den 21 februari</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>70</dok_nummer>
<dok_datum>2001-02-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Äldrepolitik </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>35703588-EC8F-43A3-97D9-412C09ADF7DB</anforande_id>
<anforande_nummer>35</anforande_nummer>
<talare>LENA OLSSON (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag tar det sista först. Jag talade i
mitt anförande om huvudsakligen i offentlig regi. Vi
har sagt förut att vi kan tänka oss kooperativa lös-
ningar. Men det är också så, Cristina Husmark
Pehrsson, att alla de valmöjligheter som lanserades -
tusen blommor skulle blomma - faktiskt har slagit
undan benen på många av de mindre som också har
drivit detta i icke vinstgivande syfte. Det tycker jag är
ett problem. Jag tycker att detta skulle ligga även i ert
intresse. Vi vet att det är problem i den offentligt
drivna vården. Men vi vet också, och det har fram-
kommit framför allt här i Stockholm, att det är pro-
blem med det som är bolagsdrivet, där vinstsyftet
kommer in. Då tycker jag att det hör till rättvisan att
de människor som berörs av detta också ska kunna få
ta del av vilka konsekvenser detta har fått.
Just när det gäller äldrepengen och valmöjligheten
ser det ju inte ut som i Stockholm, Malmö och Göte-
borg överallt. Jag bor i en liten by där det inte finns så
många valmöjligheter. Det finns heller ingen som vill
etablera sig där. Jag ser alltså detta som problema-
tiskt.
</anforandetext>
<intressent_id>0615338062910</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>164923</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0970/#anf35</protokoll_url_www>
</anforande>
