<anforande>
<dok_hangar_id>2348486</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0966</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:66 Onsdagen den 14 februari</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>66</dok_nummer>
<dok_datum>2001-02-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Hållbara Sverige </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>3106ADFF-E7F0-4601-BE52-D1041081DB65</anforande_id>
<anforande_nummer>17</anforande_nummer>
<talare>ALF ERIKSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! När det gäller strategier för att an-
gripa miljöproblemen och skapa ett hållbart samhälle
så har vi ju en strategi, Eskil Erlandsson, som vi är
mitt uppe i. Jag berättade i mitt anförande att vi är
uppe i en strategi med miljökvalitetsmål, nedbrytning
av dem i delmål, och att vi för ut detta kompletterat
med ett producentansvar, osv.
Eskil Erlandssons funktionstänkande skulle inne-
bära att vi helt plötsligt skulle hoppa av denna strategi
som nu börjar genomsyra hela vårt samhälle med alla
dessa människor som är delaktiga i processen. Att
man då på så lösa grunder börjar tala om att vi helt
plötsligt med så många delaktiga ska ändra strategi
skulle enbart ställa till förvirring, om vi inte har nå-
gon bättre grund att stå på. Dessutom finns det ju i
miljöpolitiken många spår av funktionstänkande,
exempelvis när det gäller produktvalsprinciper osv.
</anforandetext>
<intressent_id>0667054859301</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>164718</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0966/#anf17</protokoll_url_www>
</anforande>
