<anforande>
<dok_hangar_id>2348483</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0963</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:63 Torsdagen den 8 februari</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>63</dok_nummer>
<dok_datum>2001-02-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>1819FCA5-8B1D-4B02-96DF-80168F28FAE3</anforande_id>
<anforande_nummer>88</anforande_nummer>
<talare>Socialminister LARS ENGQVIST (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! När jag läste Kjell-Olof Feldts arti-
kel tänkte jag: Jag borde ringa upp honom och be att
han följer med mig på någon av de resor jag gör i
svensk sjukvård, att han talar med sjuksköterskor,
talar med läkare och talar med politiker som är ansva-
riga för sjukvården runtom i landet. Vi skulle kunna
diskutera vad som har hänt under 90-talet när antalet
anställda har minskat med 60 000 medan kraven från
oss som står utanför och behöver vård hela tiden ökar.
Sedan skulle han tvingas höra dem säga det som
jag har hört så många gånger: Visst behöver vi orga-
nisatoriska förändringar. Visst behöver vi arbeta mer i
team, bryta gränserna mellan yrkena och riva ned
pyramiderna. Men framför allt behöver vi vara fler i
sjukvården. Vi behöver flera händer för att skapa en
god vård.
Jag är alldeles övertygad om att också Kjell-Olof
Feldt, som är en begåvad människa, skulle imponeras
av den enorma sakkunskap som finns i svensk sjuk-
vård. Han skulle inse att vi bara löser sjukvårdens
långsiktiga problem genom att se till att det finns
resurser att anställa fler.
</anforandetext>
<intressent_id>0763673691509</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>164578</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0963/#anf88</protokoll_url_www>
</anforande>
