2348483 GO0963 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:63 Torsdagen den 8 februari 2000/01 63 2001-02-08 00:00:00 Djurskydd F7F13FF2-9BF0-4C6C-8465-D48FB71592A3 7 CAROLINE HAGSTRÖM (kd) kd Fru talman! Dagens betänkande, Djurskydd, som innehåller sammanlagt 88 motionsyrkanden från allmänna motionstiden spänner över ett mycket brett fält och rymmer många olika frågor inom just denna rubrik. Just djurskydd och hur vi hanterar våra djur är nå- got som ständigt är aktuellt och viktigt att diskutera. Och glädjande nog kan man konstatera att det i många av dessa frågor finns en bred samsyn inom utskottet. Däremot anser vi, fru talman, att det är beklagligt att utskottet inte vill gå oss till mötes när det gäller våra krav på en redovisning från regeringen av djurskyddsfrämjande åtgärder inom EU och andra internationella organ. Också i fråga om båspallsmått, ersättningsreglerna i epizootilagen samt lagstiftningen om kamphundar har vi skilda uppfattningar. På begäran från bl.a. Kristdemokraterna hade vi för drygt en vecka sedan här i kammaren en aktuell debatt om BSE och djurhantering där vi närmare utvecklade vår syn på just dessa frågor. Därför kom- mer jag inte att i dag gå djupare in på dessa fråge- ställningar. Jag ska i denna debatt till att börja med ta upp en fråga som rör distriktsveterinärorganisationen. Sta- tens jordbruksverk genomdrev 1995 en omorganisa- tion av distriktsveterinärsystemet enligt en modell som i remissyttrandet från Riksrevisionsverket kriti- serades för att bli alltför kostsam. Trots att en tredje- del av den dåvarande distriktsveterinärkåren valde att övergå till privat verksamhet förblev statsanslaget oförändrat. Det innebar att organisationen har haft ca 80 miljoner kronor per år att fördela på sina 240 an- ställda mot de tidigare 340 anställda. Detta innebär ju att det är mycket svårt för de privata veterinärerna att kunna konkurrera med de statliga. De statliga distriktsveterinärerna är officiella vete- rinärer, anställda av staten bl.a. för att möta de krav som EU ställer på övervakning av djurskydd och smittskydd. De sorterar i denna egenskap under Sta- tens jordbruksverks tillsynsavdelning, djuravdelning- en. De är också anställda av staten för att bedriva djursjukvård och sorterar då under distriktsveterinä- rorganisationsavdelningen. Verksamheten sker i båda fallen efter affärsmässiga principer, och den anställde veterinären erhåller i båda fallen en fast lön plus ett tantiem, vilket ju är detsamma som provision. Tanti- emet utgör hälften av det arvode som avnämaren debiteras. Detta i sig tycker jag kan ifrågasättas. Statens jordbruksverk ansvarar för tillsyn över all veterinär verksamhet, alltså även över de privata veterinärer med vilka man konkurrerar. Att en till- synsmyndighet konkurrerar med den verksamhet över vilken man ska utöva tillsyn kan inte betraktas som sund konkurrens. Småföretagsdelegationen konstaterar i sitt betän- kande SOU 1998:94 "det som särskilt allvarligt att staten använder skattemedel för att konkurrera om djurhälso- och djursjukvård för sällskapsdjur och ridhästar där statligt engagemang inte borde före- komma, allra minst på orter där fungerande privat vård redan finns. Det är olämpligt att Jordbruksverket i egenskap av konrollerande myndighet bedriver affärsverksamhet vad avser djursjukvård och därmed konkurrerar med de veterinärer som man skrivit för- fattningar för och bedriver tillsyn över." Utredningen konstaterar också att verkets myn- dighetsutövning bör skiljas från affärsverksamheten på ett tydligt sätt och att högre krav måste ställas på kostnadsredovisningen av distriktsveterinärorganisa- tionens verksamhet i syfte att hindra att statliga medel används i den konkurrensutsatta verksamheten. Även i den rapport som Statskontoret överlämna- de till regeringen den 28 mars 2000, Staten som kommersiell aktör, kommenterar utredaren Jord- bruksverkets roll på följande sätt i sin slutbedömning: "Särredovisningssystem och organisatoriska lös- ningar inom ramen för myndighet" - Statens jord- bruksverk -"är inte en garanti för att undvika kors- subventionering samt sammanblandning av myndig- hetsutövning och kommersiell verksamhet. Det kan räcka med att andra aktörer misstänker sådana om- ständigheter för att konkurrensen rubbas eller att en konkurrenssituation över huvud taget inte uppstår. Mot bakgrund av detta delar Stadskontoret Konkur- rensrådets uppfattning att den bästa lösningen på rådande konkurrensproblem är att avskilja DVO från Jordbruksverket." Distriktsveterinärens traditionella arbetsuppgift, att bota sjuka djur i animalieproduktionen samt hästar som används i jord- och skogsbruk, har minskat i omfattning. Statens jordbruksverk har av denna an- ledning fått vidkännas ett stort inkomstbortfall. För att kompensera för detta borfall satsar man på att bygga ut vården för sällskapsdjur och sporthästar. Inkomsterna från dessa sektorer utgör i dag tillsam- mans 40 % av de totala intäkterna. Stora summor används för att bygga upp sådan verksamhet på orter där det redan finns fungerande privat vård för dessa djurslag. I så gott som alla annonser om lediga tjäns- ter som distriktsveterinär efterfrågar SJV kompetens på smådjur och häst. I juni år 2000 gick den dåvarande biträdande nä- ringsministern Mona Sahlin i Dagens Industri till hårt angrepp mot de kommuner som konkurrerade ut pri- vata företag och krävde att dessa skulle straffas med böter. Varför gäller inte detsamma när det är staten som konkurrerar ut företag? Det kan man verkligen fråga sig! Därför anser vi att det nu är hög tid, fru talman, att genomföra en översyn och återkomma med förslag som syftar till konkurrensneutralitet mellan privat- praktiserande och statligt anställda veterinärer, såsom framförts i reservation nr 4 i betänkandet som jag yrkar bifall till. I reservation nr 5, som jag också yrkar bifall till, tar vi upp frågan om förordnande av veterinär vid tävling med djur. När distriktsveterinärerna omorga- niserade sig 1995, som jag tidigare beskrivit, började Statens jordbruksverk att tillämpa djurskyddslagen på ett sätt som man inte tidigare hade gjort. Man kräver fr.o.m. den 1 juli 1995 att den veterinär som t.ex. övervakar ryttartävlingar ska vara anställd av Statens jordbruksverk. Före detta datum utfärdade SJV ett förordnande som gav den förordnade tävlingsveteri- nären erforderliga befogenheter för att övervaka täv- lingen. Statens jordbruksverk intresserade sig endast för att djurskyddsaspekterna uppfylldes och lät den arrangerande ridklubben och tävlingsveterinären, eller det företag vilket denne var anställd i, lösa er- sättnings- och anställningsfrågorna. Detta system fungerade alldeles utmärkt, och alla inblandade parter var nöjda med systemet. Det gav bl.a. möjlighet för de många veterinärer som är funktionärer eller med- lemmar i ridklubbar att stödja klubbarnas verksamhet genom att t.ex. ställa upp gratis eller att tillsammans med klubben komma överens om en taxa för att vara tävlingsveterinär. I och med att SJV numera inte tillämpar djurskyddslagen på det sätt som man tidiga- re gjort är detta inte längre möjligt. SJV har alltså skapat ett monopol på denna verksamhet. Ryttartävlingar, där tävlingsveterinärer erfordras, arrangeras i regel som tvådagarstävlingar över en helg, och priset för att Statens jordbruksverk tillhan- dahåller tävlingsveterinärer för en sådan tävling kan ligga på uppemot 10 000-15 000 kr. Det är inte ovanligt att en ridklubb arrangerar uppemot fyra täv- lingar per år. Man kan också notera att det knappast existerar några statligt anställda veterinärer som är specialise- rade just på häst, utan så gott som alla hästspecialister är privatpraktiserande. Dessa vill i regel inte gå in i ett anställningsförhållande med SJV för att vara täv- lingsveterinärer. Detta medför i sin tur att det är ganska vanligt att de veterinärer som övervakar hästtävlingar saknar erforderlig kompetens, vilket i sin tur - och det måste vara det viktigaste för oss alla här - kan äventyra djurskyddet. Detta innebär också att det totala utbudet av tillgängliga tävlingsveterinä- rer minskar, och det är väl känt hur svårt det är att få tag på tävlingsveterinärer. Många tävlingar har fått ställas in av denna anledning. Vilken ekonomisk betydelse tävlingsveterinärs- verksamheten har för SJV är obekant, men för rid- klubbarna och för ridsportens många utövare har de ovannämnda förhållandena stor ekonomisk betydelse. Ändras djurskyddslagen så att tävlingsveterinären inte längre måste vara anställd av SJV, utan endast behöver förordnas med erforderliga befogenheter, uppnår man enligt vår uppfattning tre viktiga positiva effekter. 1. Man avskaffar det statliga monopolet. 2. Man stärker djurskyddslagen i och med att utbu- det av kompetenta veterinärer villiga att tjänstgö- ra som tävlingsveterinärer ökar. 3. Man ger dessutom ett välbehövligt ekonomiskt tillskott, och det kan väl inte vara fel. Fru talman! I denna fråga borde det inte råda nå- gon politisk oenighet. Jag tror också att de som före- träder majoritetstexten i utskottsbetänkandet egentli- gen inser det orimliga med rådande situation. Här har nu riksdagens kammare möjlighet att skicka en posi- tiv signal till alla dem som engagerar sig ideellt i ridsportverksamheten. Ta den chansen! 0855851906414 N 2010-01-01 00:00:00 164497 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0963/#anf7