<anforande>
<dok_hangar_id>2348482</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0962</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:62 Onsdagen den 7 februari</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>62</dok_nummer>
<dok_datum>2001-02-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utrikespolitisk debatt </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>utrikespolitisk debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>700A189A-2CC5-476C-837F-7D3F436D7294</anforande_id>
<anforande_nummer>98</anforande_nummer>
<talare>PER LAGER (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det är märkligt att fängelser med
isoleringsceller, byggda med en högre standard, ska
väcka ett sådant motstånd. Det är för oss i väst, i
Europa, ganska obegripligt. Det beror på att vi inte
har traditionen av tortyr bakom stängda dörrar som
man har därborta. En stängd dörr innebär livsfara.
Här kanske den innebär en trygghet i fängelserna. Här
måste vi tänka oss för när vi pratar om modernise-
ringen av fångvården i ett land som Turkiet.
Dödsfastan är fruktansvärd, katastrofal. Världen
måste säga någonting. Världen måste protestera.
Sverige som ordförandeland i EU måste ta initiativ
till en högljudd protest, en märkbar, kraftfull protest.
Man kan göra det genom att kräva en oberoende
kommission. Man kan erbjuda att ta med represen-
tanter från t.ex. Sverige.
Det är viktigt att göra rent hus med händelsen.
Den var så pass svår och fruktansvärd att vi måste
komma till botten med vad som hände.
</anforandetext>
<intressent_id>075043103804</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>164444</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0962/#anf98</protokoll_url_www>
</anforande>
