2348482 GO0962 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:62 Onsdagen den 7 februari 2000/01 62 2001-02-07 00:00:00 Utrikespolitisk debatt utrikespolitisk debatt 20E76993-A21D-449A-8BE8-02B3CF33D0C2 96 PER LAGER (mp) mp Fru talman! Det är många här i kammaren som talat om Turkiet under den utrikespolitiska debatten. Det finns all anledning att ta upp och diskutera situa- tionen i Turkiet många gånger om. Eftersom flera talare har tagit upp olika delar tän- ker jag koncentrera mig på det som man kanske har tagit upp minst, nämligen förhållandet i fängelserna just nu i Turkiet. Det är en förfärlig situation just nu. Det är en ka- tastrofal situation. Det är nämligen så att det finns ca 2 000 hungerstrejkande politiska fångar, i huvudsak kurdiska kvinnor och män, i fängelserna i Turkiet, varav 300 är dödsfastande. Det här borde väcka en hel världs förargelse och uppmärksamhet. Men det har det inte gjort den här gången. För några år sedan hade vi en liknande situation i Turkiet. Då ställde sig världen upp som en person och krävde förändringar. Och det blev förändringar i lagstiftningen då. Det hade en effekt. I dag sker ingenting, såvitt jag förstår. Jag har va- rit i kontakt med Turkiet så sent som för bara någon timme sedan. Dödsfastan pågår för fullt, och situatio- nen blir alltmer ohållbar. Varför dödsfasta? Varför hungerstrejk? Det var nämligen så att de turkiska fängelsemyn- digheterna bestämde sig för att förändra förhållande- na i fängelserna på det sättet att politiska fångar skulle befinna sig i isoleringsceller i speciella fängel- ser. Det här är politiska beslut som bygger på antiter- roristlagen från början av 90-talet. I dag har man tre sådana fängelser med isoleringsceller. Man vill föra över de politiska fångarna till de här isoleringsceller- na på just de här fängelserna. Vad händer då? Varför protesterar man så våld- samt mot detta? Jo, därför att det inte finns fungeran- de mänskliga rättigheter i Turkiet i dag. En politisk fånge kan aldrig vara säker på att bli behandlad på det sätt som man kan förvänta sig att myndigheter be- handlar fångar. Är man isolerad i ett fängelse utan kontakt med yttervärlden är chanserna än större att man både utsätts för tortyr och en behandling som är oacceptabel. I dag sitter de politiska fångarna i stora celler. De har därvid också en möjlighet att kommunicera med varandra på ett sätt som gör det svårt för fängelse- myndigheten att behandla dem på det sätt som de kan göra i de s.k. F-type-fängelserna. Man förde en diskussion fram till den 14 decem- ber. Man hade en dialog mellan fångar och regering. Det var väldigt bra. Det höll på att bli något bra av det. Jag var själv med i Turkiet i november i Svenska stödkommittén för mänskliga rättigheter i Turkiet. Vi diskuterade situationen med justitieministern. Den här dialogen pågick till den 14 december. Plötsligt av- bröts den. En stormning skedde av de aktuella 20 fängelserna den 19-23 december. Resultatet av den fruktansvärda stormningen av säkerhetsmilitären innebar att 32 människor dog och drygt 140 männi- skor blev illa skadade. Vi vet inte allt om hur detta gick till. Vi vet att det finns uppgifter om kemiska vapen, och det finns en rad andra otäcka historier omkring just stormningarna. Därför menar jag att Turkiet inte bara ska leva upp till Köpenhamnskriterierna. Det är självklart om landet ska bli medlem i EU. Man ska också se till att de ansvariga för illdåden ställs inför rätta. Man ska se till att det tillsätts en oberoende kommission som undersöker vad som hände under stormningen. Jag vill ställa en fråga till Carina Hägg. Hon nämnde att Sverige borde kunna skicka någon repre- sentant. Vore det inte lägligt att Sverige i en sådan oberoende kommission hade med en representant eller tog initiativ till detta? Jag har frågat utrikesmi- nistern tidigare om man inte från svensk sida, nu när man är ordförande i EU, kunde ta initiativ till en så- dan oberoende kommission. Det är väldigt viktigt att detta blir utrett och att dialogen mellan de politiska fångarna och myndigheterna återupprättas. Det måste vi göra allt vi kan för att få till stånd. Jag har en fråga som kanske Carina Hägg kan sva- ra på. Den handlar om en landstrategi för Turkiet. Jag hörde att Marianne Andersson frågade utrikesminis- tern tidigare om detta men att hon inte fick något riktigt svar. Om möjligen Carina Hägg har ett svar skulle vara intressant att höra. Turkiet har ett nationellt program för anpassning till EU:s regelverk. Det vet vi att man arbetar med, men vi vet inte när det nationella programmet kom- mer till stånd. Jag har frågat utrikesministern om detta tidigare, men hon hade inte något direkt svar på det. Det är viktigt. Vi som har varit där har påtagligt upplevt att man säger en sak men gör en annan sak och att man tror att det är tillräckligt. Det är något vi måste sätta tummen på. Vi accepterar inte att man säger en sak men gör en annan sak, framför allt inte när det gäller mänskliga rättigheter. Fru talman! Min talartid rinner ut. Jag skulle gär- na ha tagit upp förhållandena i Tibet, men jag hinner inte i det här anförandet. Sten Tolgfors tog upp frågan om Kinas förtryck av Tibet tidigare. Det är kolossalt och har pågått sedan ett halvt sekel. Vi ser ingen ljusning. Därför måste Sverige ta initiativ i den frågan för villkorslösa förhandlingar. FN bör ha med en representant i sådana förhandlingar mellan Dalai lama, exilregeringen och kinesiska ledningen. 075043103804 N 2010-01-01 00:00:00 164442 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0962/#anf96